Tomt. Tomt och.. ja tomt. Men med gnistor av hopp trots allt. Någon har sagt att det finns inget värre än hedervärda förluster, men då kan den personen inte sett Öster spela fotboll vårsäsongen 2006. Det som efter ett tag i serien stod klart för oss; ni vet det pinsamma i att vi hade så förtvivlat svårt att skapa målchanser och att motståndarna läst oss sönder och samman innan matcherna ens hade börjat är borta. Nu är vi med, vi är där och vi var fan ta mig långa stunder till och med bättre än Malmö FF i måndagens match på Malmö Stadion. Men vad hjälper det – noll poäng.
Jag har varit inne på det tidigare i de här matchkrönikorna, som för övrigt har en air av ljummen folköl i EF-bussen hem ackompanjerad av heta politiska diskussioner om Palestina v/s Israel och ironiska ramsor i stil med "Ingmar Teever – Skyttekung". Tack vare att vi gnuggat oss i ögonen stora delar av serien är varenda match av karaktären "måste", aldrig någonsin kan vi slappna av, aldrig någonsin kan vi slå ut med armarna och säga: "Äh, Malmöavarter – vi bjuder på den".
Vi har inte råd att tappa någonting. Men ändå.
Status: 42 poäng kvar att spela om = 14 matcher, samt fem lag indragna i bottenstriden. Statistikmässigt så är det rimligen så att endast ett eller möjligen två av de här fem lagen kommer att höja sig på hösten och ta mer säker mark, resten fortsätter rasa. Dessutom brukar ett av de "stabila" lagen gå igenom på höstarna och närma sig neråt.
Och jag måste få säga en sak, så galen som jag är: Det är stora chanser att ett av de lagen som höjer sig mest i höst heter Östers IF.
Jag baserar det i en häpnadsväckande aggressiv forechecking (såg ni också hur MFF:s mittfält långa stunder blev oerhört konfunderade över att få spelare på sig så pass tidigt?) och offensiv vilja som med lite flyt i rätt lägen kunde gett poäng mot två topplag, och som skulle gett tre poäng mot en av våra bottenkonkurrenter häromsistens. Och jag baserar det också på våra nyförvärv som känns hetast av alla i vår region. Blir Yamba Asha också klar så… blir det jävlar i mig åka av på vänsterkanten så mycket kan jag säga.
Blablabla, säger ni, den där Zingo han yrar som vanligt, han är överpositiv, han ser inte svagheterna. Dä går allri. Vi gör inga mål, har en fjunig junis som förstamålvakt och ett försvar som spelar sten-sax-påse om de ska gå på sin gubbe eller inte.
Nädå. Jag tänker samma saker som ni. Men jag ser för många positiva tecken i truppen för att orka negga oavbrutet. Vi tar tre stycken positiva bara för att visa vad jag menar:
1. Mittfältet. Med dödsmetallälskande islänningern Helgi Daniélsson tillbaka har vi allsvensk klass på samtliga platser i mittfältet. I en del av fallen mycket god allsvensk klass.
2. Teo Bennett. Okej, än så länge inga mål. Men rycket med följande assist som mot GAIS kommer vi få se fler gånger, och vilka ytor han skapar när han drar iväg neråt motståndarmålet.
3. De utskällda anfallarna: PC och Teever. När EF dissar spelare om vårarna växer de till hjältar om höstarna. PC närmar sig redan toppen och för Teever är det enligt följande: Allt som krävs är ett mål, sen förvandlas ironi till eufori. Han vinner nickdueller och finns oftast på rätt plats. Lite timing, lite timing sen är det snart där.
Och för er som skäller på försvaret över gårdagens två mål tycker jag får sansa er lite. 1-0 var en otroligt bra individuell prestation av MFF:s Junior, vändning på en femöring i en rörelse och skott i krysset stolpe in. Och att MFF kontrar in 2-0 på slutet får tillskrivas att vi stod upp bra och pressade för 1-1 (vi hade ju som bekant inga poäng med oss ändå i den situationen) och inte hann tillbaka riktigt.
Avslutningsvis: En tråd i vårt forum bär namnet "Yamba eller Ortiz?". Låt oss analysera den frågan lite. En styck 29-årig angolansk landslagsman som blivit utsedd till Afrikas bästa back, spelat samtliga VM-kvalmatcher för sitt landslag och har en klart säker plats i Östers startelva versus en styck bolviansk ung lovande offensiv mittfältare som möjligen kan få ett inhopp vid skador eller avstängningar?
Jag vet vad jag väljer.
Avslutningsvis del två: Öster – ni gjorde mig stolt i måndags. Ni stod upp hela matchen och vägrade vika ner er. Ni gjorde det vi supportrar kunde begära av er. Tack för det.
