Sent igår kväll fick jag reda på att Teafore Bennett fått ont i knäet på lördagsträningen, och även om ingen vet hur allvarligt det är så var det liksom bara så att igår var dagen då hoppet förlorades. Jag vet helt enkelt inte var jag ska hämta vatten att fylla på min bägare av hopp längre. Om bara några timmar möter Öster ett formstarkt IFK Göteborg på Värendsvallen och jag kommer att sitta där på min plats på huvudläktaren och konstatera det ena sorgliga faktumet efter det andra. Det är inte vårt år.
I ren frustration tog jag mig samman igår och tog ett stort steg mot att avsluta ett av mina projekt – filmen Avarter II. Det kändes ändå på något sätt ganska passande att se bilder av rusiga supportrar med hopp och glädje i blicken när det stod klart att Östers IF skulle spela i Allsvenskan år 2006. Det blev ju en slags gigantisk megaironi av alltihop och jag kunde inte låta bli att sitta där och småle för mig själv i det mörka datarummet.
Anledningen är ju att även om Superettan känns som ett jävla mörker och en smärre katastrof för föreningen, så är vi ju kvar. Vi supportrar. Och roligt kan man ha i alla serier, särskilt när man får en chans att vinna dem. Eller åtminstone ta sig uppår i seriesystemet.
Men nej, jag vill inte – trots mitt förlorade hopp – riktigt prata om Superettan just nu.
Jag vill hellre prata om mirakel.
För med tanke på hur det ser ut just nu – Bennett förmodat skadad, Pelu utlånad och PC såld – så är det jobbigt med tilltänkta målgörare i dagens match mot Göteborg. Lägg därtill att Lasse Jacobsson i den senaste matchen kanske gjorde sin sämsta coachinsats någonsin med en märklig 4-4-1-1 som förvandlade det Öster som kontrollerade Halmstad hyggligt på Värendsvallen till en stilstudie i förvirring.
Experimentet med Vasilj som defensiv mittfältare påminde mig för övrigt om en match för länge sedan när Jevgenij Kouznetsov fick för sig att flytta upp Goran Jevtic till mittfältet – nån mer som minns den? Hoppas inte, för er egen skull.
IFK Göteborg torskade i Gefle, det vet vi ockxå hur det känns (stäng igen det där jävla norrlandsfönstret nån gång). Det påminner inte så lite som när Malmö tapapde däruppe (den berömda 0-3 till 4-3) och sedan kom hem till Stadion och manglade över Öster med 2-0. Då gjorde vi en bra match mot Malmö, det kommer vi säkert att göra idag med bla bla bla men bara bra matcher ger oss inga poäng.
Det ryktas även lite hit och dit om startelvan, men det är ingen mening att ens försöka tolka Lasse Jacobsson då han uppenbarligen bestämt sig för att den bästa taktiken är att chocka såväl sina egna supportrar som spelarna själva.
Då är det bara att hoppas på en positiv chock den här gången då…
Med andra ord ett mirakel.
