Jag bad om ett mirakel och vi var de facto bara 6 + 2 exakta tilläggsminuter från något som åtminstone påminde om ett. Nu blev det en pinne och vi får faktiskt vara ganska nöjda med det. Robin Malmqvist storspelade i Östermålet de ganska få gånger Göteborg kom i läge, och hade ingen chans på det ruggiga kvitteringsskottet. I övrigt spelade vi ut fullt godkänt och jag tycker att spelarna (och spelet) höjt sig lite, lite extra vilket gör att hoppets bägare åtminstone fått en slatt på botten.
Det är lätt att i den situation som Öster är nu börja blicka åt bottenkonkurrenterna. Örgryte tycks så sakteliga börja röra sig med två raka vinster men känns inte bättre än oss, Häcken och Halmstad är fortsatt instabila och Helsingborg bytte efter dagens seger plats med GAIS som jag fortfarande ser som möjlig bottenkandidat när 26 omgånger är spelade.
Östers spel i all ära – vårt innermittfält överglänste Blåvitts i offensivt spel och vi hade bollinnehavet klart – men det viktigaste är att laget som helhet så sakteliga börjar fungera. Samt att spelarna tycktes ta intryck av EF:s banderoll "KÄMPA TILLS NI DÖR" och som någon skrev på forumet så verkar såväl Teever som Zavadil äntligen fått riktig nytta av sina svenskakurser med Backman…
Teever ja. Nu satt den där. Och jag är faktiskt inte förvånad, vår stackars est har blivit utsatt för det ena påhoppet värre än det andra här på forumet och frågan är om han inte fortfarande blivit trakasserad om Gamle-Bengt nu lyckats få några knotiga fingrar på nicken som innebar ledningsmålet. Fakta är att han nu kämpar mer, är med i matcherna, vinner nickdueller och samspelar bra med Bennett. Det var faktiskt bara en tidsfråga.
Zavadil, Figuieredo och Helgi Danielsson är klasspelare på mittfältet, och en kille som Backman är svårt att tycka illa om med tanke på hans arbetsinsatser över hela planen. Bennett känns som bottenskiktets kanske vassaste forward just nu i strid med Örgrytes Ailton Almeida. Det är givetvis positivt.
Men när laget för varje match tycks höja kvalitén i vissa lagdelar så ökar supportrarnas förväntningar, samtidigt som bristerna i laget syns allt tydligare. Jag saknar lite defensivt, vi lämnar stundtals för stora ytor centralt mellan mittfält och försvar och det blir nervöst så fort en av våra mittbackar måste hinna upp när mittfältet blivit överspelat. Det här beror på enligt mig att Helgi/Figureido båda tycks ha ganska fria roller på innermitten, samtidigt som Da Silva/Gustafson stundtals missar att ta steget upp och möta bollen. Lita på att i mitt tycke Sveriges bästa coach – AIK:s Rickard Norling – lagt märke till detta och placerar AIK:s egen "Figu" i exakt de ytorna på söndag.
I övrigt har jag börjat förlåta Lasse Jacobsson för coachningen under Halmstad borta nu, även om jag fortfarande har lite förbehållningar. En är att han verkligen måste hålla fast vid detta 4-4-2 som gett Öster klart bättre spel offensivt och därmed multipelt många fler målchanser. En annan är att han får sluta att skicka upp en så rutinerad herre som Peter Wibrån på läktaren – han kan verkligen komma in och hjälpa till att stänga en match vilket är nog så viktigt för ett lag i Östers position. Och den tredje att försöka hitta ett sätt att täppa till de luckor jag pratar om i stycket ovan.
Kanske tycker någon jag låter gnällig, men det har sina orsaker. Hoppets bägare är nämligen inte tom längre. Med spelet vi visade igår – den aggressiva forcheckningen, bollvinster högt upp i plan, snabbt passningsspel utefter marken och allt fler målchanser – så är det bara att konstatera att vi fortfarande har chansen att överbevisa alla experter och hänga kvar i årets allsvenska. Med eller utan kval.
Igår satt t.ex. Pelle Blohm i P4:s Sportradio och menade som så många andra att visst är Öster roliga att titta på och fyndiga i sitt anfallsspel, men att truppen som helhet lider av för mycket kvalitetsbrister och är den givna avstigningskandidaten.
Nej, jag väljer att njuta av poängen istället för att gräma mig över de två tappade. AIK på Råttis nästa, och vi som minns fjolårets match där samtidigt som vi skådade gårdagens vet att det inte på något sätt är en hopplös uppgift för rödblått. Men det krävs exakt samma uppladdning som inför gårdagens match, samma hängivenhet och uppoffringar samt att AIK visar sig aningen blekare än vanligt för att vi ska nå poängvinst.
Och poäng är det vi spelar om – som bekant.
