Vi gjorde iallafall mål. Ehh…
Vi vann bollinnehavet. Jaha?
Vi spelade riktigt bra i andra halvlek. Va?
Vi tillhör åtminstone Allsvenskan. Jaså?
Det är inte kört ännu. Nähä.
All världens jävla ondska tycks ha drabbat Östers IF. Det spelar ingen roll vad vi gör, hur vi gör det och när vi gör det – det slutar så ofta med att vi släpper in ett eller flera till synes enkla mål och har så märkligt svårt att få hela laget att jobba ihop som ett kollektiv.
Om vi nu trots all världens jävla ondska emot oss lyckas hänga kvar i år är det på grund av att minst två lag är ännu sämre. Det är den enda, ja den enda positiva tanken jag har kvar just nu. Den vackra fotbollen laget presterar emellanåt hjälper inte ens den upp mitt dystra sinne, den förvandlas istället till en bitterironi över Östers IF – laget som spelar fotboll och har mer bollinnehav än serieledarna på deras hemmaplan men som släpper in skitmål och gör för få framåt.
Jag är så trött på att de alltid ska få rätt.
Ni vet de där idioterna som har noll koll på Öster, men ändå säger år efter år "Äh det där håller inte i Allsvenskan". Vi tycker att vi värvat så bra, och att vi har ekonomin som krävs för allsvenskan. Vad är det som fattas då?
Enligt experterna ska lag från Superettan gå in för att spela betongförsvar, typ värva ihop ett Gefle eller ett Kalmar, spela 9-0-1 och kontra in 1-0 i 80:e minuten på grund av att motståndarlaget och publiken vid det laget dött av tristess. Vad är det för jävla mening då? Och gjorde AIK på det viset i år? Eller Dif eller Malmö när de var nere och kom upp igen? I helvete heller.
Vi gör ju så jävla rätt. Men det blir ändå fel.
Vi är Öster. Det är ett klubbmärke som står för teknisk fotboll och småländsk envishet. Vi ska aldrig någonsin glömma det. Hellre åker jag jojo mellan serierna och lider alla helvetes kval uppåt och neråt än att få se mitt Öster bli ett nytt Kalmar/Gefle.
Jag börjar också fråga mig vad som händer nu egentligen. Vad tycker egentligen alla de ekonomiska krafter som gått in hårt med pengar i föreningen och ÖSAB? Kan Öster fortsatt hävda sin långsiktighet i stil med "vi kommer inte att säga upp några tränare"? Orkar Jacobsson igenom allsvenskan efter dagens rakt igenom knäckande match?
Jag tyckte mig se det på honom, i paus. ComHem intervjuade, men Lasse var någon annanstans. Jag såg ingen glöd i ögonen, karln var inte ens förbannad och om han var det så dolde han det ofattbart bra – Hollywood nästa. Har han egentligen kraft att hålla sig kvar, att skapa ett fungerande försvarsspel med det spelarmaterial vi har – för det kan jag lova er, något mer att leka med spelarmässigt får han inte.
Sett till vilka nyförvärv vi fått så borde vi ligga någon annanstans. Det borde handla om säker mark. Vi har spelet för det, vi har resurserna för det och vi har precis allt jävla annat för det.
Är det alltså hållbart att fortsätta med den där småländska envisheten utan förändring?
Efter dagens match vet jag inte längre. Jag kan ta att vi åker ur, det måste jag göra. Men kan de övriga krafter med ekonomiska intressen som indirekt påverkar vår förening göra det?
Det konkreta nu att det är lite uppehåll nu, vi skickar iväg våra fem(!) landslagsmän ut i världen och hoppas på att de kommer tillbaka helskinnade. Sen är det extrem måstematch, i stil med Halmstad hemma för några omgångar sen – mot Gefle.
Vem coachar Öster då? Eller åtminstone… vem gör det efteråt om vi förlorar?
Avslutningsvis: "Om Solna är bäst värför är ni så jävla sämst?".
Så stod det på banderollen som hängde vid Östers sektion och som tydligen togs ner efter 2-0. Hade varit än mer bitterljuv ironi om den fått hänga kvar hela matchen.
God natt, Österfans – wherever you are
