"Mario is the most recognizable figure in the videogame industry. He has become the mascot of Nintendo, the company that created him in 1981"
…
"Mario can normally be found wearing a red cap, red shirt and blue overalls but in some instances the colors are reversed."
(från The History of Super Mario)
Det här är ingen renodlad matchrapport, utan mer lite tankar och funderingar kring matchen och en viss superhjälte. En fullödig matchrapport finner du på osterfotboll.com genom att klicka här.
Så här dagen efter 2-2 mot Götelaborgs goa gubbar, Atlet å IdrottsSällskap så vet man inte riktigt vad man ska känna. Egentligen borde man vara extremt missnöjd med en poäng, GAIS åker till Värendsvallen med 4-5-1 och mördartråkig tjongfotboll(minus Keene) i tankarna och Öster är spelmässigt så mycket läckrare, så mycket roligare, så mycket mer underhållande. Men fotboll handlar om att göra mål, fotboll handlar om att inte släppa in några mål och fotboll tar ingen som helst hänsyn till hur vackert någonting är. Fotboll är som så mycket annat grymt. Därför är jag ändå ganska nöjd med pinnen, inte minst då vi låg under med två bollar i halvtid.
Björn Stringheims första halvlek var bedrövlig, faktiskt något av den sämsta jag sett en allsvensk målvakt göra. I den andra är han sig mer lik, räddar två bollar varav en är en fantastiskt fin reflexräddning. Vi känner ju igen scenariot. Jag tjatar om det, men när, när, när får vi stackars supportrar uppleva en målvakt som iochförsig inte alltid håller världsklass (då skulle vi som ni förstår ändå inte få behålla honom…) men som kan vara lite mer stabil. Pål Lundins förbannelse vilar fortfarande över rödblått.
Om vi ändå är inne på att gnälla så kan vi fortsätta ett tag till. Marco Da Silva borde vara ledaren i gårdagens mittförsvar, den mest erfarne mittbacken av de två vi ställde upp med. Istället missar han Keene totalt i upprinnelsen till 0-1, och i ivern att försöka reparera sitt misstag springer han ihop med en utrusande Björn Stringheim vilket medför att Keene kan tacka för den samlade idiotin och dunka in ett så retfullt enkelt mål att vi säkert tillochmed får läsa om det i den erkände Österhataren Patrik Ekwalls blogg framöver. För er som inte känner till honom jobbar han på TV4. Med journalistik, säger de som vet.
Annat var det med Super Mario. Alltså, en några-och-de-tjugoåring i Rydaholm som under flera år varit den solklart mest utmärkande försvarsspelaren i alla serier han ställt upp i, som tränat extra på egen hand och som haft drömmen, drömmen att nå allsvenskan. Inför den här säsongen vaknade Öster och gav honom ett kontraktsförslag. Jag menar sånt finns ju egentligen inte längre, Åshöjdens BK är så dött som koncept – allt ska importeras in till Allsvenskan, en skitserie och samlingsplats för tråkig fotboll och avdankade alternativt misslyckade brassar. Vår rödblåa Super Mario såg lite FÖR lugn ut i första halvlek – men taggade sedan till sig och utmärkte sig som Östers klart bästa försvarsspelare igår. Och det säger jag inte bara för att han så påpassligt i sin första match från start också får göra mål; iskallt och så viktigt för hela laget och matchen.
Mer nyförvärv, och mer beröm. Figueiredo och Bennett visade hemmapubliken att den här gången handlar Östers kompletteringar verkligen om förstärkningar. "Figge" sprider ett lugn i mittfältet samtidigt som han ger alternativ framåt, och är mycket viktig för oss. Bennett är minst sagt lite oslipad men ofattbart snabb, river sönder motståndarförsvaren, skapar ytor… och spelar fram. Rycket och passningen till PC till 2-2 var gudomligt, helt perfekt.
Så visst – sammantaget ser allt mycket ljusare ut, men problemet är att vi måste ha tre poäng en sån här match tack vare vår urusla inledning på säsongen. Det stör mig. Man borde fått njuta av upphämtningen i lugn och ro, kunnat säga att det var fantastiskt skönt.
Nu irriterar man sig istället på att tjong-Rolles GAIS kan ligga sju poäng före Öster i tabellen. Fotboll är inte alltid världens vackraste sport, i årets Allsvenska står det klart bortom allt tvivel.
