I onsdags fick vi äntligen se en seger på Värendsvallen. Nu var det då (tyvärr) inte Öster som stod för den utan det svenska U21-landslaget som hade lekstuga i en halvlek mot Polen vilket till sist mer än väl räckte för vinst. Arabys och Östers unga backstolthet Emin Nouri hoppade in med ca 10 minuter kvar och klarade av sin landslagsdebut med äran i behåll.
Det är faktiskt ett riktigt trevligt U21-landslag Sverige har. En väldigt dynamisk 4-4-2 modell med Dusan Djuric som dirigent på mittfältet, och många tekniskt skickliga och offensiva spelare runt omkring sig. De här egenskaperna kryddade med en tung backlinje gör att jag förstår att det numer är svårt att möta Sverige i U-landslagssammanhang, vilket Polens tränare inte var sen att påpeka efter matchen.
Vi ska ju komma ihåg att också Polen ofta haft väldigt bra U-landslag tidigare.
Jag kunde inte låta bli att sitta och tänka på Östers spel under det här året medan man satt och såg de polska spelarna bli uppsnurrade på löpande band. Tänk er en lika dynamisk 4-4-2 modell som den Sveriges U21-landslag stod för, med Zavadil som speldirigent, Helgi eller Gustafson som hans kompanjon i mitten, Backman till vänster och Pelu till höger (eller varför inte Gustafson som spelat mycket på den positionen om nu Helgi finns jämte Zavadil). Längst fram sätter vi Teever och Borg. Försvaret domineras av Bild/Da Silva med Hughes till vänster och Emin till höger. Som ni vet har jag stått bakom Lasse Jacobssons spelmodell ända sedan den infördes, men efter att ha sett de två avslutande hemmamatcherna mot Kalmar FF och Djurgården där vi står upp bra men ändå inte kommer rätt så börjar jag – likt många andra forumskribenter och Östersupportrar – mer och mer hoppas på att vi får en ny linje i Öster.
Med 4-4-2 känns det helt enkelt som att konkurrensen skulle öka ytterligare. Med fler man på mittfältet så behövs ingen värvning där, liksom inte heller i backlinjen som är bra konkurrensutsatt. Istället kunde man lägga pengarna och kraften nu under uppehållet på en enda spelartyp – en målgörare. Skippa resten. Vi måste göra mål i höst. Punkt slut.
Många har sagt att om vi ska åka ur så ska vi göra det med flaggan i topp. Jag håller med, men för den sakens skull behöver man inte hissa flaggan exakt likadant som tidigare. I höst vill jag se ett galet offensivt Öster, för vi har spelarkvalitéerna som krävs och måste – som sagt – göra väldigt många mål för att lyckas (och kompensera för vår bedrövliga målskillnad).
Tillbaks till Emin Nouri (och framtiden). För mig kommer Emin alltid att vara något av en personlig favorit, det är liksom den där klädsamt blyga och ödmjuka inställningen vid sidan av plan kombinerat med respektlöshet och kaxighet på planen som gör det. Jag minns hur några av oss supportrar stod och snackade med Emin på Stadshotellet i höstas efter att avancemanget till Allsvenskan var klart, och att jag kände att det är så viktigt, så viktigt att det just är killar som han som lyckas. Österhjärtat sitter tveklöst på plats (inget snack om Hammarby eller AIK som favoritlag där inte) och just attityden… den som säger att du är ingenting förrän du bevisat det. Och att hårt jobb alltid belönar sig.
Nu när Öster skrivit samarbetsavtal med IFK Värnamo så kan det innebära ytterligare ett lyft för föreningens ungdomsverksamhet. Östers ungdomsverksamhet har lyft sig markant de senare åren, men sett till hur många spelare de blåvita i marknadsstaden fostrat som nu finns i allsvenskan/proffslivet så känns det som att de legat ett steg före oss. Kan nu Öster via utlåningar av mer färdiga spelare hjälpa Värnamo kvar i de högre seriesammanhangen så är det väldigt positivt för såväl Värnamo som för elitfotbollen i regionen. Det är också tveklöst lika viktigt för Öster att få tillgång till en extra ungdomsverksamhet utan att behöva kriga med andra allsvenska klubbar om de spelarna. Bara positivt alltså.
Men full fokus måste nu ligga på att klara Öster kvar i Allsvenskan. Lag som Gefle (som har haft rätt mycket flyt nu i vår med mycket uddamålssegrar) och GAIS kan komma att blanda sig i den absoluta bottenstriden där vi nu finner Häcken, Halmstad, Öster och Örgryte. Vi har mött tre av de här lagen en gång vardera, och summan av detta blev 4 poäng. Sett till hur spelet såg ut mot de här lagen så är det absolut ingen omöjlighet att vi spöar dem i returen. Men då får det inte vara det stukade och psykiskt oroliga Öster vi såg i de avslutande matcherna mot Kalmar och Djurgården, det måste hända något.
Vi måste lyfta.
Och om lyftet nu är beroende av en spelsystemsförändring samt värvandet av en extra forward så tänker jag då rakt inte stå i vägen.
