Ny tid, ny strid. Efter förra omgångens välkomnade treopoängare tar Öster emot ett av de hittills utpekade krislagen – Örgryte. Och visst, det vore väl tjänstefel att inte ta upp alla problem den andra Ö-klubben i Allsvenskan dras med: Baisse i ekonomin, lagets stjärna Ailton Almeida skadad samt 1 bärgad poäng efter fyra omgångar. Men jag lyfter ett varningens finger; i slutändan är det fotbollen som talar och vi har inte råd att underskatta ett enda lag i den här serien. Det kommer att dröja länge än innan jag vågar ta ut poäng i förskott.
Klart är dock att Öster gjorde en taktiskt väl genomförd match borta mot Häcken, men det känns faktiskt fortfarande som att vi inte nått vår ”peak” d.v.s. visat allt vi kan. Det finns mer kraft individuellt hos spelarna att plocka ut, och det finns fortfarande en del organisatoriska saker vi kan förbättra.
Den hetaste diskussionen när det gäller Öster (fotbollsmässigt alltså) just nu på forumet är spelsystemet. Många skribenter är tveksamma till 4-3-3. Förra året var det PC som enligt dem inte passade in i systemet, och nu är det Pavel Zavadil som inte gör det. Låt mig då som motpart tänka lite krasst istället; kanske är inte PC bättre än att han har det tufft mot de allsvenska försvaren? Trots att han är satt på en kant så snackar vi fortfarande om en spelare som skall klara att sticka i djupled, få passningen och sedan utmana en eventuell back på vägen mot mål. Enligt min åsikt gör han ett godkänt jobb i 90 minuter idag, men behöver jobba mer med timingen – och faktiskt bli lite vassare på allt.
Kanske hade vi också en slags önskedröm om Pavel Zavadil som den nya Atiba Hutchinson (jag vet att jag hade det) men jag anser nog att vår tjeck behöver anpassa sig till att i Allsvenskan kommer sparkarna på hälsenorna betydligt snabbare, och man inte får den där lilla extra tiden på sig med bollen längre. Jag vill se lite mer fysik och tuffhet här. Det är – självklart – en klasspelare som har oerhört mycket fotboll i sig, men för att få ut den så måste han stiga en nivå på de punkterna – oavsett vilken liga han har spelat i tidigare i karriären. Jag tror faktiskt – bl.a. med bakgrund till hans proffsiga inställning och hans kunnande – att han kommer att växa in alldeles ypperligt i såväl vårt spelsystem som i Allsvenskan framöver.
I övrigt så börjar ett antal spelare redan nu visat att de tagit ett steg till i utvecklingen, något som egentligen är viktigare än att enskilda nyförvärv presterar enligt önskemål. Jag tänker just nu. på Freddy Borg, Erik Tengroth (som hamnade i Dagens Nyheters allsvenska elva efter omgången) och Marco Da Silva. Samtliga stod för mycket bra insatser mot Häcken, och även om Marco redan förra året var favorit hos oss supportrar så berodde det nog i ärlighetens namn lika mycket på killens underbart sköna attityd som på hans kunskap på planen. Han har helt klart blivit en mycket bättre fotbollsspelare i år.
Någon startelva kvällen innan har vi inte fått, men vi har i alla fall namnen på 15 av de 16 spelare som tagits ut:
Björn Stringheim, Robert Veselovsky,
Fredrik Gustafson, Marco Da Silva, Fredrik Bild, Erik Tengroth,
Peter Wibrån, Helgi Daniélson, Daniel Svensson, Pavel Zavadil, Tomas Backman,
John Pelu, Freddy Borg, Pär Cederqvist, Martin Claesson
Den sextonde platsen tas av någon ur skaran Mario Vasilj, Peter Sedunov, Ingemar Teever, Emin Nouri och Tyler Hughes. Ska vi spekulera lite så plockar jag direkt bort Sedunov (känns långt ifrån) och Hughes (har fortfarande smärtor stundtals) från diskussionen. Sen är frågan – försvar eller anfall? Jag tippar försvar. Teever sägs fortfarande lida av sin sjukdom, så det kan vara positivt att låta honom vila ett tag till. Sen känns det faktiskt som 50/50 mellan Vasilj och Nouri. Nouri har varit sjuk, och Vasilj gör sitt jobb bra på träningarna. Liten fördel Vasilj kanske? Det får bli mitt tips.
Slutligen snackar vi lite om Örgryte. Likt Öster börjar man på Ö, klär sig i rött och blått och spelar 4-3-3 – fast då enligt Zoran Lukics modell. Förre Degerforsaren Ola Toivonen (som hos Östersupportrarna mest är känd för manglingen av Stringheim i bortamatchen mot Degerfors förra året) har kanske varit det största utropstecknet i ett som sagt krisdrabbat lag som just nu underpresterar kraftigt. Det får de gärna fortsätta med i minst en omgång till.
Oavsett vilket så gäller full laddning för Österspelarna, det är dags att visa hemmapubliken lite av det hårda (och goda) försvarsarbete som vi hittills bara fått uppleva på bortamatcherna – gärna kombinerat med offensiven från Elfsborgsmatchen.
Vi ses på Vallen!
