Ovanstående titel är slutraden i en känd gammal Östersång som skaldades långt innan huvuddelen av dagens supportrar till Öster var födda. Vi kan lugnt konstatera att utan den föreningskänsla som Öster mestadels ståtat med ända sedan bildandet så hade Östers IF aldrig blivit det klassiska begrepp inom svensk fotboll som det nu är. Frågan är hur det är ställt med föreningskänslan i den betydligt yngre supporterföreningen East Front? Ikväll får vi åtminstone en del av svaret då EF bjuder in till årsmöte.
För den medlem (eller blivande medlem för den delen) som väljer att avsätta några timmar på kvällen denna gråtrista dag så bjuds en hel del: Östers sportchef Ola Rydén finns på plats för att svara på frågor – bekväma som obekväma, du kan påverka föreningens utformning genom att rösta in en ny styrelse, undertecknad visar lite delar av nya eastfront.se och hittar på dåliga ursäkter varför den inte är klar ännu, du bjuds på fika (ä´ de´ köubekaugor?) och sist men inte minst – du visar med din blotta närvaro att du står upp för East Front.
Det borde räcka med det sistnämnda egentligen. EF har inte kommit där vi är nu genom en bunt passiva människor som bara vill ha kul i livet, utan genom hårt arbete och mycket stress för ingen personlig vinning. Vi behöver inte gå in på specifika namn; det finns ändå så många personer vars insatser varit ovärderliga för EF genom åren att den listan skulle bli svårhanterlig. Men det är till syvende och sist du som medlem som är det viktiga, och blir vi ännu fler så blir vi också ännu bättre. Och man behöver inte lägga tusentals timmar per år i EF för att känna sig som fullvärdig medlem, det räcker med att betala sin medlemsavgift – och gå på mötena.
Det är en ny tid nu. De politiska ungdomsförbunden micklar med medlemsregistren för att få ut mer bidrag, och flera ideella föreningar dör ut helt. Folk har inte tid, heter det. Visst, vi har skapat ett samhälle där mycket handlar om tidsoptimering, men jag tror ändå att de flesta av oss fortfarande tycker om att skapa något tillsammans med andra – att bidra till att något utvecklas. I vårt fall handlar det om supporterkulturen runt omkring Öster. Den ska fortsätta att växa, med de värderingar som EF står för. Vi fortsätter att utmana de schablonbilder som generellt finns av fotbollssupportrar.
Och då behöver vi ditt stöd. Så ramla in i Tipshallens konferensrum ikväll kl. 18:00, luta dig tillbaka i stolen och njut av att vara delaktig.
Nu till lite annat. Öster har ju efter några sega matcher chockat Vicenza med tre mål mot noll på bortaplan. Det var fanimig precis vad jag behövde. Jag missade hela diskussionen och matchföljandet igår, kom hem sent efter att ha varit på kundbesök hela dagen och däckade sedan direkt vid hemkomsten – hög av sömnbrist och migräntabletter. Vaknade sedan i morse pigg som en Zavadil, och konstaterade att huvudvärken var borta. Sen ropar Oscar, 7 år från köket:
– Pappa, vakna! Öster spelade mot Vicenza igår och vann med 3-0!!!
Att han uttalade Vicenza enligt ”Vikenza” var oväsentligt. Budskapet gick fram. Frukosten var inget annat än ren och obesudlad njutning efter detta.
Sedan fick jag serverad en härlig och sann Österstory om Tyler Hughes och Helgi Daniélsson som jag tänkte dela med mig av. Helgi är hängiven musikstilen dödsmetall (och faktiskt även utövare då han spelar gitarr själv!) och Tyler Hughes stora favorit i livet är Garth Brooks och country. Tänk er då att Tyler och Helgi hamnar i samma bil och att Helgi trycker i en skiva med sin favoritmusik. Tyler blir smått förskräckt och frågar Helgi på fullt allvar om han verkligen tycker om så hård musik, varpå Helgi svarar: ”-Jo, men helst vill jag att det ska vara ännu hårdare…”
Sköna lirare i Öster. Som det skall vara.
Vi har också sköna lirare bland våra veckobrevsskribenter. Alla har vi väl läst Jockelurings alster och förundrats över hans karaktärer, speciellt de på hans arbetsplats. Djurgårds-Putte, GAIS-Micke, AIK-Dagge… Den sistnämnda blev brutalt utpekad i herr Lurings senaste veckobrev (läs det på länken nedan om du missat det) och svarade själv på detta i ett mail till er webmaster:
”Jag skulle aldrig ha lagat kaffeautomaten om jag visste att det på något
sätt skulle gagna eller göra Jockeluring lycklig.
Att göra honom olycklig gör mig lycklig.
För övrigt anser jag att Fredriksskans bör förstöras.
Svart-gula hälsningar,
AIK-Dagge”
Också en skön lirare ju.
Vi ses ikväll!
