Innan julen börjar göra sig alltför påmind så kommer här en jukrönika från er webmaster. Ibland är det skönt att liksom göra något helt annat, och i mitt fall vill jag nu istället för att klura ut de sista julklappsrimmen ägna några tankar åt vårt älskade Östers IF.
Så var han då klar, Ingemar Teever. Som vi har väntat! Flera av oss hade sen länge känt till bakgrunden; det personliga kontraktbiten hade varit klar länge, nu saknades det bara information från estniska fotbollsförbundet om hur stort utbildningsbidraget skulle bli. Grymt frustrerande. Man ville verkligen skrika ut på forumet; det är klart, det är för helvete klart, inga domedagsprofetior nu, det är KLART för avarten – men det gick ju inte.
För det var ju inte det.
Jag tänkte sända en tanke till en väldigt skön spelare idag – Arianit Bunjaku. Jag är faktiskt lite bedrövad över att han inte får chansen ett år till, även om han är ung och oprövad bla, bla, bla och att Allsvenskan är en sååå tuff serie bla, bla, bla så tror jag fortfarande att det kan bli en stor spelare av den lille ettriga innermittfältaren. Men man får samtidigt tänka på killen, vad utvecklas han bäst av? Att spela B-lagsfotboll i Allsvenskan eller A-lagsfotboll i Rydaholm? Vad är roligast? Hursomhelst är Rydaholm bara att gratulera, och jag hoppas sannerligen att Öster skrivit in en liten fin klausul att om den där stora lilla sköna liraren skulle dominera sin division fullkomligt så kan man plocka tillbaks honom för ett rimligt pris.
Utöver att jag tappar en av mina personliga favoriter till Rydaholm så tappar också Marco Da Silva en av sina bästa polare i Öster.
Marco Da Silva ja – också ett typexempel för en spelare som supportrar älskar. ”Charm är något man har tills man upptäcker det själv” är det någon klok man som sagt. Marco har åtminstone inte utåt upptäckt sin charm, han begriper inte – vad är det som gör mig speciell? Det är en kombination av så mycket. Kunnandet, inställningen till spelet och laget, vågar smälla på om det krävs, alltid ett glatt leende på träningarna och en personlig hemsida där han bland annat lägger ut mer eller mindre förnedrande bilder på sina kamrater i Öster samt kommenterar och svarar på frågor och kommenterar de som skriver i hans gästbok…
Jag är mer eller mindre övertygad om att Marco klarar sig alldeles utmärkt i Allsvenskan nästa år efter att hans knäoperation läkt. Krya på dig Marco! Och skulle du sakna något att göra så kan jag meddela att jag saknar boken ”Bli älskad av dina supportrar – en guide för fotbollsspelare” av Marco Da Silva bland hyllorna i bokhandeln…
Det har pratats om Österböcker på forumet, och mest aktuell är väl Jan Törnqvists ”Ett sånt där ängagäng” som rekommenderas trots att många rackar ner på den för att den sägs innehålla för mycket faktafel. Men min favorit bland Österböcker är fortfarande ”En match i taget”, Stig Svenssons memoarer. Den är fantastisk. Stigs underfundighet och klurighet lyser igenom i var och vartannat kapitel. Det är mycket berättelser om ”grabbarna”, hur man t ex skottade snö på en bandyplan i staden och fick biljetter till matchen som betalning. Sedan sålde man biljetterna utanför inträdet, la pengarna i Östers klubbkassa och plankade sedan in på matchen… Den mentaliteten, finns den kvar någonstans bland alla riskkapitalbolag och treårskontrakt med estniska landslagsmän? Jag hoppas – och tror det.
Även East Front kan lära sig en del av ”En match i taget”. Kan en trävaruhandlare från Öster i Växjö och hans gelikar skapa ett fotbollslag från ingenting till att bli bäst i Sverige så kan vi skapa en starkare supporterförening. Vi har en positiv trend de senaste åren, men 2006 borde vara året då det verkligen ska hända saker. Oavsett hur det går för vårt lag så kan vi i supporterföreningen se till att verkligen hålla allsvensk klass, och då menar jag inte bara genom att stötta laget på arenorna. Jag vill se fler medlemmar som engagerar sig, som bidrar med något – det behöver inte vara så mycket. Det kan handla om att få hela sin familj att bli medlemmar eller att skriva ett veckobrev i tid på hemsidan (förlåt kära veckobrevsskribenter men jag kunde inte bara låta bli).
East Front borde ha målsättningen att bli Smålands största supporterklubb. Det målet är inte ouppnåeligt, faktiskt högst rimligt. För att bli detta måste vi locka och tilltala såväl hardcoresupportrar som gnällgubbar på huvudläktaren. Vi måste visa att vi har något att erbjuda för alla människor som håller på Öster.
Öster är Smålands odiskuterbara stolthet när det gäller lagidrott historiskt sett. Närmast efter kommer Huskvarna/Vätterstads HV71. Därefter ingenting. Sedan kommer övriga lag.
Det borde gå att utnyttja.
Nu ska jag sluta gnälla (såg ni förrestens Grumpy Old Mens julspecial? Fantastisk underhållning) och istället önska alla en riktigt God Jul. Men julklappar blir det inga för det har ni redan fått:
Öster spelar i Allsvenskan 2006.
Stig ler i sin himmel.
