…möjliga… tyssssssstnad. Men det är ju just det vi inte vill just nu eller hur? Efter glädjen med Zavadil – som är en oerhört spännande värvning – så har Österledningen återigen stängt informationsvägarna. Även om det är frustrerande för oss supportrar borde t ex AIK:s agerande de senaste veckorna fungera som ett avskräckande exempel där man ”gått på känsla” och menat att två spelare var klara för föreningen när de inte är det. Där kan man ju verkligen snacka om supporterfrustration. Silly Season har väl sällan varit SÅ silly.
Kom att samtala med en av dem som skriver mest om Öster i lokalmedia på Östers jubileumsfest för några veckor sedan, och han ondgjorde sig lite över hur svårt det här att få information ur föreningen. Jag håller inte riktigt med. När informationen finns och är konkret är det absolut inga problem att få den. Men det som vanliga media vill ha – insideinfo, säljande spekulationer och bra citat för publicering – är numer väldigt svårt att få ur Österledningen. Jag är väldigt glad över detta. Tidigare om åren har man tagit sig lite för pannan när väldigt känsliga uppgifter läckt ut från alla håll i föreningen och sedan publicerats t ex på forumet på vår hemsida. Känns bättre nu.
Hur klar är egentligen Ingemar Teever till exempel? Vi får vänta minst en vecka till innan något besked kommer att ges. Efter att hans kontrakt med sin estniska klubb gått ut sista november lär någon form av besked komma. Antingen att han vill fortsätta förhandlingarna med Öster eller att han är förlorad till någon annan klubb. Jag förstår att Österledningen är väldigt defensiv i den här frågan och helst inte vill att namnet dyker upp i media överhuvudtaget. Men samtidigt måste vi visa fotbollssverige att det är den här typen av värvningar vi siktar på, inga dussinlirare utan rena förstärkningar som en efter en ökar rödblåtts chanser att åter etablera sig i Allsvenskan. Vi måste visa – helst hela världen – att vi har ett nytt Öster! Den senaste sejouren i Allsvenskan 2003 hade vi inte musklerna till det, men det har vi nu. Men det är långt ifrån att sprida nyheten om att vi tittar på den här typen av spelare från att säga att de är klara. Läs och lär, Stefan Söderberg i AIK.
I all silly-yra och förväntan på de nya spelarna får vi inte heller glömma de spelare som gjorde det. Som tog oss till Allsvenskan igen. Trots helt nytt spelsystem, trots många nya ansikten och trots att konkurrensen i årets Superetta kanske var den tuffaste i seriens femåriga historia. De är fortfarande dem som är kärnan i Öster 2006, och de vet ju om att de snart ska in i en stenhård vinterträning och att de kommer få mycket liten uppmärksamhet då alla fokuserar på de nya. Det tillhör livet som professionell fotbollsspelare. Men jag tycker ändå att de förtjänar en tanke. Ta bara killar som Pelu eller Cederkvist. Nu finns inga ”sådär-matcher” där man är självklar i startelvan, nu är det full fokus och stenhård konkurrens. Jag tror att båda två kan lyfta sig något oerhört iochmed detta. Ta Bild och Wibrån som döms ut som ”för gamla” av diverse expertis. Ta Gustafson som är kanske den som spelar med mest ära av alla i laget. Ta Borg, Nouri eller Da Silva som har alla förutsättningar att växa ytterligare.
Förra sessionen i Allsvenskan lyckades vi inte med detta. Istället hamnade allt fokus på Atiba Hutchinson, och vi hade en hel uppsjö med andra spelare som inte hade några som helst problem med att vika ner sig när det inte passade. Några tog ett steg framåt rent fotbollstekniskt, men det fanns i ärlighetens namn inte särskilt mycket hjärta som helhet i truppen. Det var talande för Öster det året att en halvskadad och otränad Ludwig Ernstsson fullkomligt dominerade Östers anfallsspel de två-tre matcher/inhopp han fick göra. Jag kommer aldrig att glömma 1-1 mot Sundsvall på Värendsvallen*. Aldrig. Det är ett av mina stora Österögonblick.
Det jag vill komma fram till är att sure – vi behöver etablerade nyförvärv i varje lagdel som ska tillhöra toppen av truppen. Men vi kommer ändå aldrig att lyckas hänga kvar om inte Lasse Jacobsson fortsätter att bygga upp vinnarskallarna, hjärtat, tekniken och tempot hos de spelare som tog oss tillbaka. Det finns inga enkla genvägar eller mirakelmediciner, bara hårt arbete.
Även om Zavadil visst låter som en medicin. Krönikören Jockeluring på den här sidan har ju vittnat om att namnet påminner om de antidepressiva piller han fick ta efter att ha sprungit in i den berömda i väggen häromåret. Dessutom fungerade dem. En härlig symbolik.
Men jag vill ändå inte att Zavadil ska bli vår nya Hutchinson, utan han ska bara vara en av våra 11 nyckelspelare och göra sitt jobb; det vill säga slå de makalöst fina frisparkar och hörnor vi sett honom göra under säsongen och droppa precisa djupledspass till ursinnigt löpande ytter- och centralforwards. Det är det Öster jag vill se 2006. Ett lag som återbördar föreningens status med en teknisk och snabb fotboll utan naivitet.
Och – en förening som fortsätter att hålla käften stängd tills det verkligen händer något.
* Matchen då Öster låg under med 0-1, Ludwig Ernstsson hoppade in i andra halvlek, totaldominerade och kvitterade med ett av de mest fantastiska viljenickmål jag någonsin sett.
