Tecknen i skyn är goda. Zavadil låter nästan som den antidepressiva medicin jag fick när jag brände ut mig härom året – och den funkade bra! Dessutom är Zavadil (tjecken alltså, inte medicinen) look alike med Teitur Thordarsson från tiden det begav sig. Om inte mitt minne är helt ruttet var Teitur också 27 år när han trädde på sig den röda tröjan.
I dag är det förresten ett år och fem månader sen jag flyttade ut i min röda stuga på landet, och lämnade lägenhet, sambo och betong bakom mig i Stockholm. Eller åtminstone lägenhet och betong. Att jag blev av med sambon samtidigt upptäckte jag efterhand. När hon under ett års tid inte hade hälsat på ute i skogen en enda gång började jag undra om kärleken kanske inte var lika intensiv som den en gång hade varit.
Det långa med det korta är att jag härom månaden tänkte att det kanske inte skulle vara så dumt med en ny käring nu när den gamla hade tagit slut. Fast här ute bortom vägs ände vimlar det ju inte av dom, det gör det inte. Det gick ett rykta om att lantbrevbäraren hette Berit, och det kunde kanske vara något? Jag kom på mig själv med att försöka passa den gula postbilen när den svängde förbi lådan ute vid vägen och en dag sprang vi på varandra, Berit och jag. Eller rättare sagt; det var det vi inte gjorde för Berit hade just gått i pension, och nu hade Sven tagit över hennes runda. Förutom att jag rent allmänt inte går igång på såna av Svens sort så var han rätt pensionsmässig han också.
Nä, att stå vid brevlådan och vänta på att kärleken skulle dyka upp, det var ingen bra idé. Speciellt inte om man bor där det aldrig passerar nån (förutom Sven). I stället anmälde jag mig till en av dom där dejtingsajterna på nätet och det är ju helt briljant! På mindre än en vecka hade jag surfat mig igenom 500 tjejers profil, insett att jag inte var avsedd för 495 av dem, lagt ut fem krokar och fått två napp! Efter ytterligare en vecka hade jag haft en oskyldig dejt med båda nappen (dock inte samtidigt) och insett det fullständigt otroliga att tjejerna var med i samma dansklubb. Det bor väl en fyra miljoner mänskor i Mälardalen och jag letar rätt på två som känner varandra!
Utan att bli alltför personlig och detaljrik så kan jag meddela att den ena nu är förbannad på mig, och den andra… är rätt förbannad hon med när jag tänker efter. Själv sitter jag i min skog och läser Deepak Chopras ”Vägen till Kärlek”, medan katten ligger och sover i knät. Hon ger mig kanske inte riktigt den intellektuella och emotionella stimulans man skulle önska, men hon är i alla fall inte arg på mig. Så länge jag ger henne mat.
Jag har inte kommit så långt i kärleksboken så jag har inga bra tips att förmedla. Frågan är om jag nånsin kommer att ha det, för så här långt verkar det som att riktig kärlek är att sitta i en grotta i Indien och dricka grönslemmigt vatten från grottväggarna. Jag minns inte riktigt hur Deepak Chopra fick ihop det, men det var nåt med att om man satt där i grottan så skulle hjärtat börja prata med en efter ett tag. Jag kanske skulle gå ut och sätta mig i hönshuset och prova?
Ska be att få återkomma till hur det går med kärleken. Hör ni inte av mig igen är jag nog i Indien och lär mig orientalisk visdom. Eller så har jag frusit ihjäl i hönshuset.
Avslutningsvis, på tal om kärlek:
Man behöver inte vara vare sig oriental eller speciellt vis för att bli oändligt trött när man på forum läser inlägg av följande sort (apropå Macke Jonssons sorti):
”Klart vi alla håller på öster, vissa mer, vissa mindre. Men det måste bli lite mer go i er killar! Det går inte bara att förlåta över en natt! Vi måste stå upp för vårt lag! Skrika! Älska! Hata! // Fan kom igen nu! Han pissar på oss! Han pissar på klubben! Han pissar på föreningen! Han pissar på öster! Det måste bli ett slut på den där fina mjuka tysta gravstämningen på vallen match efter match! Vi måste börja kämpa nu! Stå upp för vårt lag! På och utanför planen!”
Skrika och älska köper jag (och att håna AIK och Kalmar FF). Men varför i helvete ska vi hata? Det hatas väl tillräckligt här i världen ändå? Jag vill inte vara supporter i en hat- och våldskultur. Du som vill kasta ägg på Macke Jonsson och mucka med Black Army när AIK kommer till Vallen, borde tvångsskickas upp till Sörmlandsskogen i stället och sätta dig i mitt hönshus och bli kvar där tills hjärtat börjar att prata med dig. Blir du törstig har jag grönslemmigt vatten i brunnen.
