De senaste veckorna har flera saker hänt som knappast lämnat någon Östersupporter oberörd. Avancemanget till Allsvenskan genom en andraplats i Superettan har varit en fantastisk glädje, en framgång som väl knappt någon ens kunde tänka sig innan säsongen. Ändå kan man inte låta bli att känna en besk eftersmak när en kille som Markus Jonsson tackar nej till en fortsättning med Östers IF. Så tycker nog de flesta av oss supportrar, inklusive såväl mig som Östers styrelseordförande Curt Persson.
– Hur vill du lägga upp det här?
Det är det första Curt frågar mig efter att vi utbytt artighetsfraser, slagit oss ner vid ett bord och fått varsin kopp kaffe med mjölk. Jag svarar att jag inte har någon direkt plan, jag är en tämligen tafflig intervjuare så jag tänkte väl mest bara skriva stödpunkter och citat. Målet är iallafall att prata igenom den beska eftersmaken jag nämner inledningsvis, och kanske att ge en bild av Östers policy när det gäller spelarkontrakt. Både jag och Curt är överens om att den bilden inte är helt tydlig, och vi har tidigare under dagen beslutat att träffas för att försöka förmedla en tydligare bild ut till eastfront.net:s läsare. Men samtidigt är det så mycket mer som ligger bakom, så vi börjar faktiskt samtalet med att gå tillbaka i tiden några år.
Det var faktiskt så sent som 2002 – 2003 som Curt kom in i styrelsen på allvar. Han blev i ett tidigt skede tillfrågad att bli ordförande i föreningen, men tackade då först nej. Motiveringen var främst att föreningens ekonomi inte var i tillräcklig ordning, men också att styrelsen på den tiden lade väldigt mycket tid på att besluta om frågor som rörde den dagliga driften då det egentligen inte fanns någon direkt ansvarig för verksamheten utöver styrelsen. Dock så gick han in i en handlingsgrupp som utöver Curt själv även bestod av Ola Rydén och Claes Fransson. De här tre herrarna turades om att hålla ordförandeklubban under 2003, och efter årsmötet i november samma år blev till sist Curt Persson ordförande i Östers styrelse – på heltid.
– Ekonomin var – och är – prio ett för oss, förklarar Curt medan han smuttar på sitt kaffe. – Givetvis är det viktigt att lyckas sportsligt, men utan ekonomin i ordning så är det omöjligt. Hur skaffar vi spelare till A-laget om vi inte har några pengar?
Redan något år tidigare hade verksamhetsplanen "Jakten på guldet" kommit till. Där stod bland annat att Östers ekonomi aldrig mer får äventyras. Dessutom så hade Elitlicensen gjort det omöjligt för en hårt ansträngd förening att låna mer och mer pengar. Öster stod lite grann och stampade. Men styrelsen hade under året funderat på några inledande åtgärder som man ville göra direkt.
– Vi var överens om att föreningen behövde tillsätta en klubbchef som höll ordning på den dagliga driften och själv kunde ta beslut inom ramarna för budgeten, berättar Curt. – Dessutom så skapade vi även en helt ny kontoplan och ett nytt ekonomistyrningssystem.
Sagt och gjort. Styrelsen valde Ola Rydén till klubbchef. I samma veva så passade man på att banta ner styrelsen, och se till att det fanns fast bemanning och ansvariga på tre ytterligare områden: Sport, Marknad och Evenemang. Nu hade man strukturerat upp verksamheten och sett till att få bättre ekonomisk styrning. Men en sak saknades fortfarande – själva pengarna. Vi kommer in på ÖSAB:s bildande.
– Vi är många som tycker att om till exempel Borås, Landskrona, Sundsvall och Kalmar lyckas etablera fotbollslag i Allsvenskan så ska även vi kunna det. Växjö och Öster har i många fall bättre förutsättningar än en del av de här lagen, menar Curt. Östers IF är ett starkt varumärke ute i landet, och i Växjö finns såväl utmärkta träningsmöjligheter som Tipshallen och de många planerna på Värendsvallsområdet som två stycken fotbollsgymnasium och ett universitet med en sportprofil. Vi borde på sikt kunna skapa en bra talangutveckling baserad på de ca 500 st fotbollsföreningar som finns i vårt upptagningsområde, liksom det riksintag som Procivitas kan erbjuda. Men vi måste då ha ett elitlag – helst i Allsvenskan – att skjutsa upp de här talangerna i.
Vi pratar inte så mycket mer om ÖSAB, Curt och jag. Men vi konstaterar att bildandet av ÖSAB redan resulterat i fem stycken nyförvärv varav samtliga varit mer eller mindre förekommande i startelvan under 2005: Marco Da Silva, Freddy Borg, Tyler Hughes, Peter Sedunov och Martin Claesson. Efter detta konstaterande hamnar vi snart i kontraktsfrågorna som varit så hett diskuterade på sistone.
– Vi insåg hur sårbara vi kunde vara efter 2004, berättar Curt vidare. – Daniel Petersson, Johan Svensson, Patrik Karlsson och Joakim Karlsson gick samtliga som Bosman utan att klubben fick ett öre. Det är i längden ohållbart att utbilda spelare, öka deras marknadsvärde och sedan inte få del av de pengarna när spelaren sedan väljer att söka sig vidare.
Östers IF har idag som huvudmål att alltid skriva 3-årskontrakt med spelare som är mitt i karriären, men ändå tillåta avvikelser i kontraktslängd såväl uppåt och nedåt – dock alltid lägst 2 år. En policy som man går efter är också att man under det sista året på kontraktet ska förhandla med spelaren om en förlängning, eller vara öppen för diskussion om spelaren vill flytta. Curt har redan inledningsvis sagt att han ogärna diskuterar summor eller specifika detaljer kring Markus Jonssons kontrakt, men det är som ni förstår omöjligt att inte beröra ämnet till viss del. Curt berättar:
– Vi började förhandla med Markus i augusti i år. Vår målsättning var att skriva 3-årskontrakt enligt policy, då det var en spelare vi trodde på och verkligen ville ha med oss. Vi förstod dock ganska snart att Markus ville annorlunda. Han ville vara fri att lämna Öster som Bosman om föreningen åkte ur Allsvenskan 2006. Iochmed att vi sagt att vi inte längre vill utbilda spelare till dyra pengar och sedan släppa dem gratis så kom vi med ett sista motförslag. Förslaget gick ut på att Markus erbjöds ett kontrakt med en klausul som innebar att han skulle kunna lämna föreningen vid en eventuell degradering – men till fastställda summor som var beroende på om han gick till ett lag i Superettan, Allsvenskan eller utomlands.
Som ni förstår nobbade Markus även detta bud. Curt menar att det trots vissa antydningar i media absolut inte finns några dåliga känslor från föreningen gentemot Markus eller vice versa. Man var helt överens – spelare, sportansvariga och styrelse – om att det som skedde ändå var det bästa för båda parter. Curt förklarar:
– Vill en spelare inte fortsätta i föreningen eller göra annat så måste han få möjlighet att göra så. Man ska komma ihåg att våra före detta spelare kan fungera som ambassadörer för oss. Säg att till exempel Markus hamnar i en klubb i Stockholm som i framtiden får fram en spelare som vi är intresserade av. Om den spelaren frågar Markus om Öster så vill vi naturligtvis att han ska säga "Det är en kanonklubb, jag tycker att du ska gå dit" istället för något annat.
Kaffet är för länge sedan utdrucket och min parkeringstid har gått ut, men vi kan inte låta bli att prata vidare – om framtiden. Hur viktigt det är att stå fast vid de principer som hjälpt till att mura upp Östers tidigare ganska skamfilade rykte, och hur viktigt det är att sköta ekonomin.
– Vi har varit ute med håven många gånger nu, konstaterar Curt kallt. – Vad är det – en två, tre gånger? Om vår ekonomi skulle bli dålig igen – om säg två år, vad händer när vi går ut med håven för fjärde gången?
Curt berättar vidare om sponsorarbetet, om nyemissionen i ÖSAB, om föreningens egna arbete för att pressa på kommunen om en ny arena och mycket mer. Till exempel så drömmer vi b
åda om hur härligt det skulle vara att berika talangutvecklingen i föreningen genom att anställa tränare ända ner till pojkallsvensk nivå. Men sådant kommer sen. Först ska vi igenom 2006.
– Vi ska göra en allsvensk säsong med mersmak, säger Curt. – Därefter ska vi sakta men säkert etablera föreningen i Allsvenskan, och sedan – även om det låter som en utopi idag – vill vi åtminstone då och då kunna utmana lag som Djurgården, IFK Göteborg och Malmö om medaljerna.
Han säger det där självsäkert, fast utan att för en enda sekund låta kaxig. Mot slutet så kommer vi in på East Front. Curt pratar gärna mycket och väl om EF, många av oss minns hur gärna och ofta han dök upp på undergruppen EF Visions möten för något år sedan.
– Jag vill verkligen framhäva att det finns ett genuint intresse för East Front i såväl styrelsen som själva föreningen, berättar Curt. East Front har varit och är fortfarande en betydelsefull del i vår gemensamma strategi. Det ska bli spännande att se er fortsätta växa.
Med de orden så lämnar vi fikabordet och ger oss ut i det iskalla regnet. Växjö känns sådär höstigt ovälkommet, men samtidigt vackert med alla gul-orange-röda träd. Silly Season är i full gång, och om endast sisädår fem månader är det premiär i Allsvenskan.
Den beska eftersmaken håller sakta men säkert på att försvinna.
