Kan det inte bli söndag snart? I skrivande stund är det sen lördagkväll med en halvtimme kvar; några av oss är säkert ute och festar – glatt obekymrade tills vidare. Inte jag. Jag sitter här på kammaren vid tangentbordet och försöker tänka positivt och upprepa mantrat en match i taget ända tills jag inser att jag är precis så patetisk som jag känner mig. Vi håller trots allt på Öster, vi vet ingenting, vi får helt enkelt se. Minns ni förresten 1999 och matcher som Stenungssund – Öster? (se bild)
Nej, för att få in TV-tunern i skallen på en annan frekvens så har jag ikväll sökt frid i Öster News. Detta underbara lilla fanzine som skänker Östersupportern så mycket glädje. Ikväll tar jag fram en av klassikerna; nummer 4 från 1999 – ja ni vet den med lokala sossen Kula Bengtsson på framsidan med en tecknad gloria uttalandes orden:
”Det är lugnt grabbar, jag fixar kulor”
Och jag inser för säkert föttitusende gången att de problem vi anser oss lida av i september 2005 inte är några problem. De är möjligheter. Det handlar bara om möjligheter.
1999 var det annorlunda, och en del av er suckar säkert lite trött över att den där gamle hemsidepajasen drar upp ödesåret igen – men sluta läs då för avarten. För nu går tåget.
Vad hade vi att hoppas på då egentligen, det där året? Öster var några kommunröster från konkurs; endast det faktum att Kula Bengtsson och hans S efter en kraftfull lobbying lyckades korsa partigränserna och få med sig C, Fp och Kds i kampen om att bevilja ett lån på 1 + 1 miljoner kronor till Öster räddade oss. Moderaterna röstade nej, och V fegade och lade ner sina röster.
Moderaterna ja. Jag kan inte glömma lokalpolitikern Katarina Brännström och hennes närmast rabiata kamp för att mörda Östers idrottsförening då. Smaka på följande ord som härstämmar från en debattartikel publicerad i SMP då det begav sig och sedermera refererad i ovan nämnda Öster News:
”Den guldglans som omgav Öster är nu tyvärr helt borta och man är en förening bland andra i Växjö och bör hanteras därefter.”
Hanteras ja. Som om det vore något som katten släpade in på hennes skrivbord. Jag är inte intresserad, det kostar pengar, kasta skiten i papperskorgen. Undrar om hon ens vet om att Öster nu, sex år senare – är på god väg (så mycket vågar jag trots allt skriva) mot fotbollens finrum för andra gången på tre år? Bryr hon sig om den extra uppmärksamhet som vår stad får genom detta?
Det är mycket begärt av politiker, men visst skulle det vara skönt att få höra ett vi hade fel från Växjös moderater. Man borde ha sett kunskapen som fortfarande fanns i Öster efter att ha bedrivit elitfotboll i över 30 år, sett intresset för föreningen, sett det faktum att Östers gräsrötter på kort tid samlade in över 100 000 kronor till föreningen – och sist men inte minst – tänkt långsiktigt.
Sett möjligheterna. Möjligheterna, Katarina.
Vi får aldrig glömma 1999. För även om Österlaget nu skulle råka ut för nervdaller, genomklappning och därmed lyckas missa chansen att ta en direktplats till Allsvenskan så är det småsaker jämfört med den tiden. Tiden vi drev en elitförening med ungefär samma faktiska medel som en division III-klubb. Tiden då varje match handlade om överlevnad, och sökandet efter räddningsplankor som skulle rädda oss kvar i elitfotbollen – hade vi åkt ur hade det nämligen inte varit någon som helst tvekan om att föreningen gått i konkurs. Tiden då vi värvade en drös halvhyggligt lovande division IV och III-spelare och tog dem till våra hjärtan. Det är klubbmärket och de rödblå färgerna som är Öster.. Tiden då vi supportrar grabbade tag i varje sketet halmstrå vi fick och försökte göra något positivt av det.
Falkenberg var det ja. En lite lagom mysig stad på västkusten med ett gulvitt fotbollslag vi faktiskt till och med minns från den där tiden i Division 1 Södra. Visst kan de rubba oss om de har en bra dag och vi en dålig. Det vet både vi och dem. Men det vi supportrar ska göra imorgon är att göra Falkenbergs IP till en rödblå hemmaplan – vi ska skicka Falkenbergsspelarna till en fiktiv råkall Värendsvall i elljus – med våra röster och våra sånger. Själv ska jag ta bilen den här gången, med två söner i baksätet och förmodligen också farsgubben. Nu ska ni få se på Österfotboll.
Avslutningsvis så kan jag inte bara låta bli att dra upp två till röster hämtade från den hetsiga debatt i lokalmedia som uppstod 1999 i samband med kommunlånet. Vi börjar med en Sten Magnusson…:
”Det bästa vore kanske att iskallt åse den tragiska finalen och låta Växjö BK, det klassiska laget i stan, ta över konkursboet för en billig penning? Under Erling Arvidsssons kloka och framsynta ledning kunde sedan klubben komma tillbaka till fornstora dar och överta den plats som Öster så framgångsrikt hittills har försvarat.”
…och avslutar med klassiska Gerhard Carlgren:
”Vi har t ex världsmästare på Teleborg genom TFU = Teleborgs frimärksungdom, får föreningen några pengar? Nej lika villkor för Öster som för andra föreningar.”
Tycker ni fortfarande att vi har problem i september 2005? Sök isåfall läkarhjälp, besök Torparängen eller gå med i TFU.
Alltid, Öster. East Front är där laget är.
