Jo det var ju så här att sagan handlade om ett Österlag som blev klara för allsvenskan och det där Österlagets galna men underbara supportrar. Efter matchens slut så stormade de här supportrarna inte planen likt Stadion 2002, istället tog de sig sjungandes bort till Värendsvallens omklädningsrum och firade spelare och ledare på ett värdigt men ändå i sann EF-anda kaotiskt sätt. Inga undantag, ingen glömdes bort i de otroliga mängder kärlek som strömmade från de rödblåa supportrarna mot de rödblåa spelarna – och vice versa.
”…Lasse på livstid
Lasse på livstid…”
Det var vad Lasse Jacobsson fick höra när han stegade ut från omklädningsrummen för att ta emot supportrarnas hyllning. Märkbart rörd svarade han något i stil med den här segern är lika mycket er som någon annans. Flera av spelarna kom sedan ut och jag minns bland annat Marco Da Silva som verkligen sken som en sol, Fredrik Bild som flinandes tog sig åt håret när ramsan Vi ska gå med Fredde Bilds frisyr ekade genom luften, Tyler Hughes som såg lika förvånad som lycklig ut över hyllningarna till honom och John Pelu som även hela han var ett enda stort leende. Undertecknad fick tag i styrelsens ordförande Curt ”Cutte” Persson och fick en äkta björnkram, ”Cutte” fick likt många andra den här kvällen också ta på sig att dansa på supportrarnas uppmaning. Leif Widén och Ola Rydén var också där mitt ibland oss, lika glada som alla andra – föreningen är ett, vi tillsammans är föreningen.
Ja ni fattar. Mitt i allt detta skulle Frölundaspelarna molokna ta sig ut från sina omklädningsrum, de stackarna såg allt annat än glada ut. Men nu lämnar vi det bakom oss, vi har i alla fall skänkt dem en tanke.
Efter att spelarna och ledarna till sist lämnat omklädningsrummen och dragit upp till den privata slutna puben ovanför, så tog supportrarna av mot Dannes – igen. Hela Dalbo log ett sånt där överseende leende som bara en lagom sliten ruffig stadsdel kan göra när Östersupportrarna vällde in på områdets centrum. Sångerna ekade ut i kvällen. Många av de allra trognaste supportrarna fanns på plats och hela restaurangen inklusive pizzabagare och ägare – skrålade med så taket lyfte i den nyfunna ramsan:
Lalalallallaaalalallaal…
För vi älskar de röda och blå…
Värdparet för efterfesten – restaurangens ägare Daniel och Betty Gräns – hade även dagen till ära ordnat med tårtor och härligt stora starka för endast 25 kr. Och jublet visste inga gränser när en pizza som tidigare bar ett annat lokalt idrottslags namn bytte namn till ”East Front Pizzan”. Det känns som om East Front har hittat hem. Dalbo Restaurang och Pizzeria har nu för alltid en plats i våra hjärtan.
Men kvällen skulle inte ta slut där. Efter otaliga stora stark, minglande med Smålandspostens ”Flanören” och hest vrålade sånger senare droppade vi av en efter en. Vårt mål var Stadt, där vi visste att såväl spelare som ledare skulle ta emot oss efter att ha avnjutit en städad och välförtjänt middag. Supportrarna bara vällde in i lokalen likt ett gigantiskt rödblått lämmeltåg, och trots att det nu inte fanns några gulklädda säkerhetsvakter mellan oss och spelarna så gick allt lugnt och värdigt tillväga.
Jag fick några ord med en lycklig PC som dock beklagade sin egen insats under matchen. Tydligen hade han känt av en ny magåkomma och känt sig hängig och själv bett om att få bli utbytt. Tyler Hughes, denna ständigt leende och oerhört sympatiska kille tyckte att det här var det största han varit med om i sin karriär. Han berättade också att han var oerhört laddad inför nästa säsong, och att han ska kasta gipset om två veckor om allt ser bra ut i en kommande röntgen. Undertecknad kunde inte låta bli att le en smula ironiskt när Tyler ivrigt påpekade att ”You fans… you are the greatest…”. Men det var en sån där kväll då man svalde allt och bara lapade i sig. Och fan vore väl annars.
Och sen mötet med Emin Nouri. Jag har inte pratat så mycket med honom tidigare, men börjar nu så smått inse bl.a. vad som fått Jacobsson att satsa så hårt på denne spelare som jag vet att han faktiskt var rätt kritisk och frågande till under försäsongen. Förutom sin riviga och vägvinnande spelstil så döljer sig en oerhört målmedveten – skönt kaxig men ändå med ödmjukhet på rätt ställen – kille bakom det långa håret. Emin mot Allsvenskan, det kommer inte att handla om någon utlåning där inte.
Peter Wibrån, som var själva matchens stora hjälte var den som fick ta de flesta segerintervjuerna under kvällen. Det är han väl värd. Peters form under höstsäsongen är en av förklaringarna till att vi är där vi är idag. Jag hoppas att han får en skadefri försäsong nu när det snart är dags att förlägga träningarna på konstgräset inne i Tipshallen – för han är viktig för oss. Peter Wibran, du bist der beste mann. Men vi ska inte börja gräva i nästa säsong redan, låt oss njuta färdigt av denna först.
Många mer saker hände, många fler samtal utspelade sig – och ni förstår själva – ord och tid räcker inte till för att beskriva allt. Men när man vandrade hemåt i natten efteråt så var det med en slags lättnad – den där långa djupa sucken av lättnad. För trots att man inför den här säsongen knappt vågade hoppas på kvalplats så har det varit en pärs nu på slutet. Vi har vunnit rätt matcher, vi har visat att vi kan blixtra av offensivlusta likväl som vi kan stänga en tuff och svår match med en bra organisation defensivt. Det har tagit oss till Allsvenskan. En allsvenska som verkligen har saknat oss och givetvis även AIK; stil, tradition och klass har kommit åter till högsta serien och inte bara det – två lag som båda har musklerna och förutsättningarna att röra om rejält i grytan.
Nej jag skäms inte för att säga att jag tycker att AIK och Öster med facit i hand är de två givna lagen som skulle ta steget upp, de enda lagen som är färdiga nog att kunna klara av uppgiften som det ser ut idag. GAIS, Norrköping och Örebro och något lag till har givetvis även de förutsättningarna men räcker inte till som det ser ut idag.
Nu väntar AIK på lördag, och en EF-match mot Växjögnagarna på förmiddagen innan matchen. Det blir en enda stor fest med inga förlorare, bara vinnare – i ett klassiskt möte.
Vi ses där.
