Inför höstens viktiga matcher i den svenska fotbollen så uppviglas det till höger och vänster. Skulle jag följt trenden hade jag publicerat ytterligare en krönika hängiven och dedikerad vår berömda 9-0 flagga, men jag gör helt om och publicerar en bild på Österdödaren Mats Rotting i GAIS-tröja istället. Och vips så infinner sig direkt känslan – av någon underlig anledning – att söndagens match inte på något sätt är given och att jag därför inte har något som helst behov av att hävda det.
Visst har GAIS bedarrat nu betänkligt mot slutet av säsongen. Men det gjorde även vi en period under 2002, och hur gick det till sist? Grönsvart har ett gäng spelare som fortfarande har stor möjlighet att ta dem hela vägen, speciellt då samtliga topplagen möts inbördes de kommande avslutande omgångarna.
Nej, det här mina vänner blir en riktigt tuff match. Även om Mats Rotting numer lever det glada livet som fotbollspensionär.
Det har skrivits en del på forumet angående det bristande intresset för matchen. Jag tycker det är att ta i. EF fyller trots allt en osubventionerad buss (vilket då innebär dyrare priser) en söndagsmatch, och många fler Östersupportrar än de som reser med denna buss lär ta sig upp eller ner för att se matchen. Vi brukar alltid ha bra stöd i Göteborg och på söndag blir det ingen större skillnad som jag ser det. Det lär inte vara det som det faller på, om det nu gör det.
Nä, det gäller som vanligt att ha ödmjukhet inför uppgiften. Jag tänker därför inte ens nämna att vi har 5 poäng försprång på GAIS i dagsläget och att de i nästa omgång möter AIK på Råsunda, medan vi möter Västerås på Värendsvallen… ehh hoppsan. Jag tycker inte att vi för vår del behöver prata om en måstematch i ett sådant läge. En match i taget var det.
I Öster har vi en spelare avstängd; Emin Nouri vilket givetvis är synd. Men ytterbackarna har vi ändå hygglig täckning på. Mest troligt är att Peter Sedunov tar platsen till vänster, och att Jacobsson i övrigt väljer att hålla den starka trion Jonsson, Bild och Da Silva intakt hela matchen. Skandal vore det väl annars.
I mål får vi förresten se Björn Stringheim. En spelare som trots hösten här utanför ser ut att gå mot en ny vår. Samspelet med mittbackarna och det stora lugnet i hans agerande kryddat med en härlig reaktionssnabbhet för tankarna tillbaks till Allsvenskan 2003 på våren, då proffsryktena surrade kring vår Malmöpåg.
Mittfältet är inte heller något att orda om. Gustafsson tar säkerligen återigen plats som den sammanhållande länken i mitten, flankerad av kämpen Wibrån och tvåvägaren Svensson. Jag tror också på att tremannaanfallet blir en repris av Åtvdsmatchens; Claesson, PC och Pelu. Jag motiverar detta med att Claesson kanske inte är en virtuos framåt just nu, men han är ändå en duktig tvåvägsspelare som kan vara bra att ha om det blir för lite folk på mittfältet i vissa sekvenser. Dessutom har han ett bra skott som vi gärna ser lite mer prov på. Möjligen kan Dudic ta hans plats om han kommit igång på träningarna efter skadan i Örebro, men jag tvivlar faktiskt på det.
I GAIS har sjukdomarna och skadorna på sistone gjort att det är smått omöjligt för den som inte följer laget slaviskt att spekulera i en startelva. Men allvarligt talat så bryr jag mig inte så mycket om vad de ställer emot oss på söndag. Det handlar om Öster, vad vi klarar av och vad vi kan. I mitt drömscenario fortsätter vi att spika igen som de senaste matcherna, samtidigt som vi återfår lite av vår forna glans i anfallsspelet. Det finns där, det blixtrar till ibland – men det kan bli så mycket bättre.
Spekulationer är alltid spekulationer, och verklighet är alltid verklighet. Låt oss istället för att sitta här och bara vara nervösa kollin stötta laget på plats i Göteborg. Det finns visst några platser kvar i EF:s buss, eller – om det inte passar – samla ihop kompisgänget eller familjen och ta en söndag i Göteborg. Vi lovar inte tre poäng, men en minst sagt spännande match.
En match i taget. Återigen.
