En ny skön seger med mer hjärta än hjärna placerar oss på direktplats i Allsvenskan med två poängs marginal ner till GAIS på tredjeplatsen. Till Brommapojkarna på fjärdeplatsen skiljer det nu sju poäng – nu börjar ni kanske förstå att dagens match var väldigt viktig? Spelarna verkade ha förstått det också, för trots att det var många trötta fötter och hjärnor på en regntung plan efter 17 dagars uppehåll så svek de inte vare sig sina vackra rödblå färger eller sina luttrade supportrar. Bäst på plan idag och dessutom målskytt var – åtminstone i mitt tycke – Marco Da Silva (bilden).
Följande elva fick förtroendet att starta:
Björn Stringheim
Markus Jonsson, Marco Da Silva, Fredrik Bild, Peter Sedunov
Peter Wibrån, Fredrik Gustafson, Daniel Svensson
John Sallhag, Pär Cederqvist, John Pelu
Matchen inleddes rätt trevande och vi kunde ganska snabbt förstå att semesteruppehållet i kombination med en tungblöt (men inte värdelös) plan inte direkt borgade för någon gladfotboll. Väsby hade i början av matchen lika mycket boll som Öster, men hade ett på tok för långsamt anfallsspel för att orsaka någon större huvudbry hos rödblått. Da Silva och Bild hade bra koll på samtliga anfall som i princip uteslutande kom centralt.
Väsby hade det litet svårare med Pelu och PC som samarbetade fint idag. Men när ska domarna egentligen se hur illa PC blir behandlad av vissa motståndare? Man kan gott förstå att våra motståndare vill bevaka honom, men någon gräns måste det finnas. Idag höll han på att få tröjan avsliten flera gånger utan knappt någon som helst åtgärd.
Man jag ska inte gnälla mer om detta nu utan istället berätta om Östers första mål. Strax efter att Stringheim varit nära att göra årets nära-dundertavla del II (del I var mot AIK på Råsunda då han höll på att tappa in en boll som höll knapp styrfart) genom att boxa en boll uppåt-bakåt, så drog Pelu igång en kontring på sin vänsterkant. PC gick givetvis med och fick all bevakning av Väsbyförsvaret som därmed glömde bort en framstormande Peter Wibrån som efter en elegant passning från Pelu placerade klockrent i stolpen. Returen hamnade hos mittbacken(!) Marco Da Silva som sprungit med upp och kunde placera bollen med vänstern strax intill Väsbys högra stolpe.
Efter målet slappnade Öster av – fast på ett bra sätt. Passningarna blev säkrare, och spelet lugnare. Under den här perioden fick knappt Väsby låna bollen, och man hade enorma problem med Pelu som tycktes flyta ovanpå gräset ikväll. Det var därför ingen skräll att Pelu drog igång även det anfall som resulterade i mål nummer två – den här gången kom ett inlägg i nickläge och när Väsbys försvar återigen fokuserade på PC centralt så dök ytterbacken Markus Jonsson upp och satte till skallen. 2-0 i 28:e minuten, och matchen kändes faktiskt redan kassaskåpssäker. Trots några fler fina anfall så blev det inte fler mål.
Andra halvlek utvecklades till ett sömnpiller, men som man säger – det krävs två för att dansa tango. Väsby försökte iochförsig att vända, men hade inte kunskap att rubba ett Öster som spelade på säkerhet och lika säkert även med matchen mot Brommapojkarna nu i helgen i tankarna. Freddy Borg fick hoppa in istället för en lika sliten som osynlig John Sallhag med dryga halvtimmen kvar, men visade med tydlighet att det var ett tag sedan han spelade A-lagsfotboll. Skönt dock att han är tillbaka.
Det bytet som märktes mest var när Denis Velic äntrade planen istället för Daniel Svensson med knappa tjugo minuter kvar. Då började det hända grejer. Velic var på bästa spelhumör och slog smörpass på smörpass till våra tre anfallare som dock antagligen var för trötta för att förvalta dem på bästa sätt. Minns främst en fullkomligt genialisk passning till PC som dock lyckades missa bollen helt några meter från mål. Där borde det varit 3-0. Ytterligare en hel del chanser skapades, men skärpan hos Österspelarna var även i fortsättningen inte den rätta. Men det får man som sagt ha förståelse för med tanke på planens beskaffenhet och ett långt speluppehåll bakom sig.
Strax innan slutsignalen fick Natus Ponnie göra debut i Öster och visa upp sig i några minuter istället för Pelu. Intentionerna fanns där, men som ni förstår var det alldeles för kort speltid för att man ska kunna dra några växlar av hans insats.
På osterfotboll.com läste jag nyss att Öster hade 23(!) avslut i matchen. Det säger egentligen allt – ineffektivitet, oskärpa men också ett stort hjärta hos spelarna som aldrig slutade försöka. Väsby visade att man är svåra att göra mål på, men verkade samtidigt mest vara inställda på att hålla siffrorna nere. Att man faktiskt fortfarande har visst häng på toppen i Superettan är faktiskt lite svårt att förstå efter dagens insats. Bäst i Öster idag anser jag Da Silva vara. Vid de få tillfällen som Väsby hotade så fanns han där med ett ben eller en nick. Totalt fläckfritt. Sen kan man inte annat göra än att hylla Peter Wibrån för ett osannolikt bra arbete såväl offensivt som defensivt (har behållit formen bra!), Fredrik Gustafson som höll ihop laget bra samt John Pelu som var bäst av anfallarna idag.
Nu väntar en svår match mot tabellfyran Brommapojkarna på Grimsta IP på söndag. Vi som såg Öster – BP i våras (Österseger med 4-1) minns att den segern satt verkligen hårt åt (två av Östers mål kom i slutminuterna), och de rödsvartrandiga gjorde faktiskt totalt sett en av de bättre motståndarlaginsatserna på Vallen hittills i år. Jag tippar att många spelare kommer att vara slitna imorgon och får en förhållandevis snäll träning – men efter det bara att ladda om, köra ner skallen och gå hela vägen…
