En försenad match och reserapport finns nu er tillgodo, då er rapportör somnade som en stock igår cirka två minuter efter hemkomsten. Det tar på krafterna att följa vårt rödblå gäng, och att dessutom umgås med den skönt galna samling människor som vi kallar East Front. Jonsson i första och Pelu i andra frälste oss igår med ett mål vardera, men jag vill lyfta fram Fredrik Bild (bilden) som främste Österspelare igår. Han var helt outstanding. Vibbarna från Goran Jevtics makalösa (och för evigt ihågkomna) insats som mittback på Strandvallen för fem år sen var nästan kusliga.
Efter att som vanligt suttit i bilköer för att ta sig till den lilla pittoreska arenan vid havet, så kunde vi se att Öster ställde upp med följande lag:
Björn Stringheim
Markus Jonsson, Marco DaSilva, Fredrik Bild, Emin Nouri
Peter Wibrån, Fredrik Gustafson, Daniel Svensson
Natus Ponnie, Ivan Dudic, John Pelu
PC fick stanna hemma febersjuk, och Sedunov var som bekant avstängd efter den okänsliga domarinsatsen i förra omgångens match mot Ljungskile. Igår var det Mjällby som fick smaka på en liknande behandling från domartrion. Men vi får väl ta det från början.
Mjällby startade matchen klart bäst, och jag ljuger inte om jag säger att Öster inte slog ett enda pass rätt på 15 minuter. En vilt kämpande mittbacksduo i ovan nämnde Bild och Da Silva, en vaken Björn Stringheim och en målställning räddade oss i det läget. Men efter att den första chocken lagt sig kunde vi få lite längre anfall och så sakteliga börja arbeta oss in i matchen, även om Mjällby fortfarande förde taktpinjen och spelade kraftfullt (utan att för den sakens skull vara onödigt fula).
Då blir det plötsligt mål, och den typen av mål som 0-1 var är ett typexempel på hur det kan se ut när toppen möter botten. Daniel Svensson slår ett inlägg på chans, och bollen går förbi samtliga MAIF-försvarare och landar som en perfekt serverad räkmacka (var känner jag igen det ordet någonstans ifrån?) hos Jonsson som bara har att placera in den. Redan då kunde man se att en tyngd hamnade på det gulsvarta lagets axlar, och att samma tyngd försvann från det rödblåa. Resten av halvleken visade klara tendenser åt att vi kunde vänta oss en betydligt bättre andra halvlek från rödblått, samtidigt som Mjällbys start med mycket rörlighet och kämpatag började sätta sina spår på deras ork.
Det blev som vi förutspådde. I andra halvlek började vi se av vår forwardstrio betydligt mer. Dudic var stabil och enkel, men det märktes att han hade lite svårt i positionsspelet och ofta sökte sig ut mot kanten vilket är lite overkill då vi spelar med ytterforwards… Ponnie och Pelu var matchens två yrväder; Ponnies underbara teknik överglänste hans stundtals oförmåga att släppa bollen i rätt läge och Pelu… ja han är ju bara Pelu. Trots ett väl samlat Mjällbyförsvar så var det ofta på hans kant det hände saker.
Defensivt så drog vi på oss flertal onödiga frisparkslägen i närheten av straffområdet, och tack vare Mjällbys lysande tjeck Pavel Zavadil som tog hand om varje fast situation så kändes varje läge livsfarligt. Men Bild fanns överallt. Så fort de gulsvarta lyckades bryta Östers spelövertag och sticka upp i en kontring så fanns han där. Med en tå, en nick – eller så bara stod han där och liksom tänkte bort bollen. Jag vet inte. Men bra var han i alla fall.
En spelare till som hade minst sagt en bra dag var Mjällbys målvakt Dusan Melicharek. Han var precis överallt och gjorde några helt osannolika räddningar på bl a skott från Velic (som byttes in en kvart in i andra), Dudic och Pelu. Men i slutet av matchen fick han ge sig då Pelus underbara nicktouch sakta men säkert – ackompanjerat av en talande och isande tystnad på Strandvallen – letade sig in i maskorna. 0-2 och matchen var avgjord.
Nu till de tre männen i svart. Man bör ta upp en dålig domarinsats även när den som helhet var oss till godo. I den första halvleken hade MAIF:s Zavadil (nämnd ovan) fått ett tveksamt gult kort för filmning, och när han fick sitt andra gula kort och därmed fick lämna planen tog det hus i helvete på Mjällbys avbytarbänk. Först fick tränare Cratz finna sig i att visas upp på läktaren, och efter några minuter till råkade deras materialare(?) ut för samma öde. Jag kan förstå dem. Maken till ojämn nivå… Även om det knappast påverkade det faktum att Öster var klart bättre än Mjällby i andra och vann matchen rättvist så var det tråkigt att till exempel se regelrätta tacklingar ibland korrekt släppas och nästa gång rendera ett gult kort.
Tack vare en riktigt bra andra halvlek och lite flyt i första så kunde vi vinna den här matchen. Nyckeln till det var vårt försvarsspel som var oklanderligt. Bild, Jonsson och Da Silva var helt enkelt överallt och gav inte Mjällby en chans utom på de farliga fasta situationer som laget (och domaren) skapade. Mittfältet hittade inte rätt i första, men stabiliserade sig i andra. Velic gjorde ett bra inhopp och förbättrade passningsspelet och slipade till den offensiva ”taggen” en hel del. I anfallet var Pelu (återigen) den klarast lysande stjärnan, men Dudic visade prov på bra stabilitet och Ponnie och hans tvåfotare är härlig att se när det stämmer. Med tanke på speltid hittills i Öster torde vi ha ett fint sparkapital att tillgå i de två sistnämnda.
Iochmed AIK:s 1-1 mot Ljungskile så knaprade vi in två poäng på dem. Ikväll ska vi heja på Åtvidaberg hemma mot GAIS. Gamla, fina klassiska Åtvidaberg!
