Som vi befarade så har nu beskedet kommit att Claes Green tvingas lägga handskarna på hyllan och fokusera på sin andra karriär – att släcka bränder som brandman istället. Då Claes varit en del av Öster i många år nu så vill vi på eastfront.net gärna hylla honom med denna minikrönika.
Claes Green dök upp i Östers A-lag som en egen produkt redan i mitten av 90-talet, då som andrekeeper till färgstarke Pål Lundin. Men Claes visade tidigt med sin reaktionssnabbhet och oräddhet att han var ett ämne som förstamålvakt, och jag minns att man vid den här tiden talade om att Öster hade den klart starkaste målvaktsbesättningen i hela allsvenskan då Pål Lundin var landslagsmässig och Green en av de bättre bland de övriga allsvenska målvakterna. Givetvis blev det svårt för Öster att behålla två så bra målvakter i samma lag, så ”Labbe” blev bl a utlånad ett år till AIK.
Efter att Pål Lundin lämnat oss för Oxford 1999, fick Green dra ett stort lass när ekonomiska problem härjade bland Öster. Hans hjärta för föreningen blev satt på hårda prov under den här tiden – precis som för de övriga fåtalet spelarna som stannade kvar på det sjunkande skeppet. Under den här tiden hindrade även flera skador Greens medverkan på planen, och till sist så valde han att lägga elitkarriären på hyllan för första gången 2001 och satsa på att bli brandman istället.
Efter att ha ”varvat ner” med Växjö BK i dåvarande div III och II, så fick ”Labbe” på nytt chansen att flyga i Öster 2004 efter att Kennfors skadat sig allvarligt. Labbe kom in i Öster som en räddande ängel och var precis så bra som vi mindes honom; med sprattlande ben och vansinniga enhandsräddningar hjälpte han Öster att vända en i övrigt rätt så bedrövlig säsong i Superettan till en 5:e plats.
Nu visar det sig att hans axelskada tvingar honom att lägga av. Men vi supportrar glömmer inte – Green har varit med under hela tiden som EF funnits till och har en plats i hjärtat hos väldigt många av oss supportrar. Får jag plocka ut min favorithändelse med Green så måste det bli den helt osannolika avgörande axelräddningen(!) mot Ljungby i kvalet till Superettan 1999. Man vågar inte tänka på vad som hänt om Ljungby istället gjort mål i det läget och tagit den sista platsen i den nystartade Superettan 2000…
Så tack Claes för allt. Och varmt lycka till med din fortsatta karriär inom brandförsvaret – vi glömmer dig aldrig.
