Skön seger inför en bedrövig publiksiffra – knappt 2 700 personer. Vi är väl medvetna om att Öster presterat ojämnt hemma, och att Trelleborg knappast hjälper till att dra folk men nu är det tamejtusan dags att folket i Växjö vaknar till lite. Vi vet ju att ni finns där. Och idag missade ni som inte var där en riktigt bra fotbollsmatch med två – ja två – lag som bjöd till ordentligt. Och inte bara det, ni missade Pär Cederqvist (bilden) som med sina två mål i andra halvlek såg till att trepoängaren rättvist kunde bärgas.
Öster ställde upp med följande elva:
Björn Stringheim
Erik Tengroth, Fredrik Bild, Marco Da Silva, Tyler Hughes
Peter Wibrån, Fredrik Gustafson, Daniel Svensson
Pär Cederqvist, Markus Jonsson, John Pelu
Öster har ett tag nu haft en förmåga att trycka gasen i botten direkt i första halvlek för att sedan falla tillbaka lite allteftersom halvleken pågår, och idag var inget undantag. Öster pressade direkt ner TFF i brygga, och gav sig inte förrän 1-0 målet var en realitet. En frispark från Svensson nådde Jonssons skalle och bollen damp sedan ner rakt framför fötterna på – Fredrik Bild. Men kunde nästan se hur häpen Bild blev över att få detta läge serverat innan han vaknade till och resolut tryckte in bollen utan pardon. En riktig smakstart.
Men Trelleborg hade alltså lite obehagliga överraskningar i bakfickan, allteftersom Öster mattades och började se lite väl bekväma ut. Stringheim får göra en svettig fotparad ganska precis efter ledningsmålet, och framåt är det endast Pelu som förmår att oroa TFF-försvaret då och då. Spelmässigt var TFF ganska så lättlästa – lag som Conny Karlsson tränar brukar liksom alltid se ut på samma sätt: erövra, kontra, gör mål – men när man har två forwards som Patrik Redo och i mitt tycke en av matchens största behållningar Stephen Ademolu så blir det sevärt i alla fall. Det var den också den sistnämnde som fick kvittera efter ett pojklagsmissförstånd mellan Bild och Da Silva, och i det läget var det mer än rättvist då han haft lekstuga ett antal gånger med Östers försvarsspelare. Halvleken slutar oavgjort, men med en stor guldstjärna hängande över Ademolu vilket gör att det blir TFF som tar den på poäng.
I halvtid beklagade jag mig lite över att PC inte såg hälften så taggad ut som mot AIK där han var en furie över hela banan, och det verkade banne mig som om han hörde mig därinne i omklädningsrummet. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Det första som händer i andra halvlek är att Jonsson får gå ut efter en (som det ser ut) lättare skada och Sedunov kommer in istället. Efter att ha sett mer än lovligt förvirrad ut var han egentligen skulle spela någonstans så tar han till sist plats centralt i anfallet, och löser det med det än äran. Det saknas lite extra speed efter den långa skadeperioden – ingen tvekan om det. Men det kompenserade Peter med att finnas på rätt ställen, verkligen söka och hitta ytor att agera på och ett säkert och osjälviskt passningsspel.
Därför var det logiskt att just Sedunov fick assistera PC vid 2-1 målet. Efter en hörna får ryssen nickläge, och istället för att själv försöka dunka in den nickar han den oerhört elegant bort till PC som står placerad vid bortre stolpen som i sin tur bara har att skalla in i öppet mål. Underbart och viktigt. Och det ska också nämnas – hela målet föranleddes av en riktigt bra sånginsats av EF vars mantra: ”Schallallallallallaaa – Öööösters IF…” nästan verkade hamras in i såväl spelarnas som supportrarnas hjärnor.
Speciellt PC vaknade till efter målet och tog över rollen som offensiv superkraft, hela tiden med en klurig Sedunov i kulisserna. Det började även märkas att Pelu började bli trött efter den härliga insatsen i första halvlek kombinerat med lite speltid efter skadan, men han fick ändå vänta ända tills den 78:e minuten innan han blev avlöst av Velic. Under den här perioden böljade chanserna lite fram och tillbaka, men Öster behöll initiativet om matchen och släppte inte alls till de giftiga kontringarna som i första halvlek. Hade detta varit Öster anno 2002 och 2003 så hade TFF förmodligen kontrat sönder oss fullkomligt, men vårt nuvarande spelsystem ger (oftast) en helt annan stabilitet när motståndarna inriktar sig på den typen av fotboll. Men en uddamålsledning är alltid förgänglig…
Det dröjde ända tills den 85:e minuten innan vi fick vråla ut vår glädje. TFF hade så smått börjat flytta upp mer och mer folk vilket även öppnade för Österkontringar, och det var en tvättäkta sådan som målet kom till på. Tengroth vann bollen på egen planhalva, skickade den elegant till PC som vann duellen mot TFF:s i övrigt utmärkte Ivica Skiljo, lobbade över målvakten som rusat ut utanför straffområdet och kunde sedan defilera in i mål till Värendsvallens jubel. Ett riktigt klassmål av andra halvleks bäste spelare. Att TFF sedan gör en ”falkenbergare” och får ett skitmål på långskott i den absolut slutminuten kan vi väl bjuda på. Det gjorde resultatet lite mer rättvist om inte annat…
Trelleborg som sagt riktigt bra idag, med t ex Ademolu som måste vara en av Superettans allra bästa anfallare och flera duktiga backar som t ex ovan nämnda Skiljo. De bevisade för mig och alla andra som misstänkt en del flyt bakom poängräden i början av serien att fotboll i första hand handlar om hårt arbete och att hitta ett enkelt men vägvinnande spel i det materialet man förfogar över. Full respekt. Kul också med ett gäng Trelleborgssupportrar på plats som höll god min trots långa stunder av underläge.
Öster var dock vassare på alla plan, och de första spelarna jag tänker på som frontfigurer i dagens match är PC, Sedunov och Pelu. Alla offensiva som ni märker. De tre mittfältarna Wibrån, Gustafson och Svensson gjorde också sitt jobb men kanske inte så mycket mer. Mittbackslinjen var dock mer instabil än vanligt och kan därför inte undgå viss kritik – Da Silva helt klart lite sämre än han skämt bort oss med tidigare och Bild såg väldigt seg ut när motståndarnas forwards är av Redos och Ademolus kaliber. Ytterbackarna fick OK till sist, Tengroth hade det lite tufft i början av matchen men växte allteftersom, och Hughes stabilitet i kombination med hans underbara vänsterfot gjorde att man ursäktade hans förmåga att komma bort i matchen stundtals.
Ska avsluta med att hylla supportrarna på Norra Stå. Efter en bedrövlig första halvlek från vår sida (jo, jag står ju där själv) så kom man igång ordentligt i andra och gav Värendsvallspubliken lika högljudda som konstanta prov på den sång- och ramsskatt man samlat ihop under åren. Något som verkligen gladde trots den rätt dystra publiksiffran, som bara ska upp till nästa hemmamatch mot Degerfors. Eller hur?
