Lördagsmatch, fullsatt buss med aircondition, underbart väder och ett kul resmål. Klassiska Stora Valla i Degerfors var en arena jag aldrig tidigare besökt, men igår var det alltså dags. Och det var en märklig, otäck och spännande match på samma gång – det enda finliret som fanns tillhörde Öster, inträffade de första 15 minuterna i andra halvlek och resulterade i två mål varav ett av debuterande Vieweg. Givetvis var det en glad supporterskara som åkte hem mot Växjö på lördagskvällen, men de två överfallen och efterföljande skadorna på Fredrik Gustafson och Björn Stringheim (bilden) lade viss sordin på stämningen.
Det är tyvärr inte utan att jag känner mig lite bestulen på min bild om Degerfors som den idylliska lilla byn som lever för sitt charmiga fotbollslag. Problemet var inte den idylliska byn som faktiskt visade upp leende människor och ett trevligt bemötande, utan det ”charmiga” fotbollslaget som visade upp sig från sin allra ocharmigaste sida efter att Öster gjort 3-1. Men vi tar det från början, och den här gången blir matchrapporten inbakad i själva reserapporten. Det gör inget va?
Supporterbussen rullade från Växjö strax efter 9 på morgonen, och med tanke på värmen ute och de många röda ögonen i bussen så var det minst sagt tur att vi fått tag i en modern buss innehållande aircondition. Stämningen i bussen steg allt eftersom milen avverkades, och efter att bland annat ha stannat till vid en badplats vid Vänern så var det absolut inga ledsna miner när gänget anlände till Degerfors och blev avsläppta vid Daniels pizzeria mitt i byn.
Efter att ha fått lite mat i sig och med glimten i ögat trakasserat närboende med diverse nidramsor i vanlig EF-stil så marscherade vi av mot Stora Valla. Det första man som förstagångsbesökare kunde konstatera var att arenan fortfarande har träläktare, och bara en sådan sak får oss som är uppvuxna med tidningen Buster att le inombords. Det man inte log åt dock är den usla placeringen av bortasupportrarna på kortsidan, undertecknad kommer aldrig att vänja sig vid att se fotboll på det sättet. Nåväl, Öster ställde upp enligt följande:
Björn Stringheim
Emin Nouri, Marco Da Silva, Fredrik Bild, Tyler Hughes
Peter Wibrån, Fredrik Gustafson, Daniel Svensson
Denis Velic, Markus Jonsson, Pär Cederqvist
Själva matchen inleddes ganska så taffligt från Östers sida, men vi tog ändå ledningen nästan omgående. Tyler Hughes (för övrigt omnämnd som ”Tajler Haggs” av Degerforsspeakern) agerar framspelare då han med en lång svepande crossboll hittar Denis Velic som omarkerad kunde trycka in 1-0 till rödblått. Dessvärre så slutar vi efter detta att spela fotboll och låter Degerfors få trilla boll lite hur de vill. Emin Nouri verkade dock som en av få Österspelare vid den här tidpunkten ha fattat galoppen, nämligen den att man måste kämpa för att vinna matcher och inte falla tillbaka så långt hela tiden. Det kändes som om det bara var en tidsfråga innan Degerfors skulle kvittera.
Så skedde ju också mycket riktigt i den 17:e minuten då en rödvit fick närmast friläge i straffområdet efter rödblått statistagerande i försvar och mittfält. Resten av halvleken är en rätt jämn historia där båda lagen fick några möjligheter att utöka sin ledning, och det var mycket frustration och nervositet i supporterleden som fick utlopp. Skulle vi ta den där kvalplatsen från Ljungskile eller skulle vi vika ner oss? Dessutom började matchen bli allt grinigare och grinigare.
Men spelarna skulle ge oss åtminstone en del av svaret i inledningen av andra halvlek. Denis Velic byttes ut efter att ha fått en smäll på vaden i första halvlek, och ersattes av unge Patrik Vieweg som därmed inte bara petade Freddy Söderberg från truppen inför den här matchen utan också fick göra seriedebut. De första 15-20 minuterna av den här halvleken innehöll riktigt bra fotboll från Östers sida, även om man faktiskt kunde börja märka på efterslängar och dylikt att domare Kovács så smått börjat tappa matchen. Vårt första ledningsmål var matchens behållning när Nouri återigen tar en löpning och för upp bollen med fart in i Degerfors zon, väggspelar sig igenom och avslutar med att servera Daniel Svensson med friläge. Svensson tvekar lite innan han skjuter rätt på målvakten som räddar, men det vill sig inte bättre för de rödvita än att returen hamnar hos debuterande Vieweg som gör det lika enkelt som snyggt när han rappt flyttar sig till rätt ställe och stänker upp den rätt i nättaket. Stort jubel hos de tillresta Östersupportrarna, och Vieweg hyllas redan som en hjälte.
Den här positiva perioden avslutas med att Fredrik Gustafson kan nicka in 3-1 i öppet mål efter att Degerfors lite ojämna (snällt sagt) målvakt tappat bollen. Sen börjar ett grinigt Degerfors utnyttja det faktum att Kovács mest verkar jogga runt och döma lite som han känner för utan konsekvens; det handlar om full satsning med dubbarna före i varje närkamp, armbågar och tröjdragningar. En hög spark i ansiktet däckar till sist Fredrik Gustafson, och efter vad vi har hört idag så ska han vara hyggligt OK men ha en spricka i eller brutet näsben. Men matchen (och mittfältet) dog från Östers sida när vi tvingades ta ut vår kapten och ersätta honom med Sedunov, och kanske anade vi redan då vart det skulle barka hän.
Österspelarna såg faktiskt nästan rädda ut efter den här händelsen, och faktum är att trots det handlar om att vika ner sig lite så förstår jag dem. Det värsta är att Degerfors sedan fick utdelning för sin ”fysiska” fotboll då man lyckades få in en 2-3 reducering, och det gjorde matchen ännu värre. När sedan en övertänd Toivonen i Degerfors i full fart attackerade Stringheim när han gick för att plocka ner en höjdboll så blev man faktiskt som Östersupporter både rädd som fullkomligt rasande. Utan tvekan så var händelsen en av de fulaste jag sett live på en fotbollsplan, och nu vaknade tydligen Kovács till lite då han visade ut Toivonen med rött kort direkt (utan att dra hans andra gula först). Allt medan Stringheim ligger orörlig, får ett nackskydd och bärs ut på bår – andra Österspelaren för aftonen. Blott 18-årige reservkeepern Robin Malmqvist gör därmed också seriedebut, och när matchen väl kom igång igen fick Malmqvist bl a göra en (inte allt för svår) frisparksräddning och plocka bollen framför en rusande Degerforsare. Skönt att se ett så pass stabilt agerande av en ung spelare.
Matchen tog till sist slut, vi fick tre poäng och åkte hem mot Småland igen. Det tog ett tag innan feststämningen infann sig på grund av skadorna på Gustafson och Stringheim, men efter att bussen hade stannat vid samma badplats vid Vänern som vid uppresan och vi fått beskåda delar av EF bada mer eller mindre nakenbad så var munterheten på topp. Sedan avslutades kvällen och natten med utgång på Café De Luxe för många av resenärerna…
En resa innehållande såväl sött, salt och lite sur eftersmak alltså.
Men vi kommer tillbaka till returen på Värendsvallen kommande lördag. Då hoppas vi att betydligt fler än de 2700 personer som bemödade sig med att dyka upp till Trelleborgsmatchen avbryter sina semestrar lite och skapar fotbollsfest i Smålands sanna fotbollshuvudstad.
