Tre poäng i ett svinkallt Västerås där inte ens Östers spel värmde – egentligen. Men det är en styrka att vinna sådana matcher också, speciellt med tanke på att vi var(och blev) så pass reducerade som vi var med skador till höger, vänster, framåt och bakåt. PC (bilden) frälste Öster med ett lika efterlängtat som iskallt mål strax efter avblåsningen för andra halvlek. Assist? Ni gissade rätt: Denis Velic.
Velic fick inte ens förtroendet från start, men när Fidde Gustafson fick lämna planen groggy efter att fått en boll i ansiktet så kom eleganten in och styrde upp anfall på anfall centralt. Mot ett rätt så uselt VSK fick han den tid han behövde, och då vet vi alla precis hur farlig han är. Först ett assist på PC:s mål, och sedan avslutar han en mycket god insats på planen med att utöka till 2-0 på nick(!). Är kungen tillbaka? Ska jag få äta upp allt mitt gnäll om att Velic inte håller på ett tremannamittfält? Jag hoppas verkligen det. Lovar att njuta av varenda tugga.
Och sen har vi PC. När han gör det han ska – mål – är det lätt att förlåta allting annat. Är Velic och PC tillsammans på planen lösningen på Östers måltorka? Kanske är det så. Kanske är det också så att dagens VSK med nytt spelsystem och lite uppgiven stämning inte är någon egentlig värdemätare just nu, utan att vi kan förvänta oss ett riktigt tufft jobb mot Falkenberg i nästa omgång.
FFF är kanske årets hittills största överraskning, och verkar ha såväl bra fysik som en riktigt bra moral i laget med tanke på alla matcher man avgjort till sin fördel i slutminutrarna. En hel del flyt också. Fast moralen och fysiken finns där så kommer det också en tag då flytet tar slut…
Nä vi samlar ihop oss, läser matchrapporten på osterfotboll.com (se länk nedan) en gång till och njuter i några dagar av tre poäng. Sen börjar oron gnaga igen.
Kan vi? Ska vi? Kommer vi?
