Först av allt ska vi konstatera en sak – det här var faktiskt ingen snygg match, men det bästa laget vann och det var huvudsaken. Markus Jonsson (bilden) axlade kaptensbindeln i Fredrik Gustafsons frånvaro och gjorde det med den äran då hans agerande i straffområdet bland annat gav två straffar som han själv satte utan tvekan i den första halvleken…
Om Markus får räknas som matchens kung så får en annan Österspelare – Pär Cederqvist – räknas som densammes prins. Pär var också briljant idag med två mål och ett slit utan dess like. Tillochmed mot slutet när det stod 4-0 och allt var avgjort kastade sig Värnamosonen fortfarande på allt och försökte även fortfarande hitta löpvägar genom FFF:s statiska backlinje.
Öster började matchen med följande startelva:
Björn Stringheim
Erik Tengroth, Marco Da Silva, Fredrik Bild, Tyler Hughes
Peter Wibrån, Daniel Svensson, Denis Velic
Freddy Söderberg, Markus Jonsson, Pär Cederqvist
Fredrik Gustafson lämnade alltså tillsist återbud för spel då han fortfarande inte helt kände sig återhämtad från den lätta hjärnskakning han ådrog sig mot Västerås borta. Detta verkade inte bekymra vårt Österlag nämnvärt, utan de krigade från minut ett – fast beslutna om att inte låta Falkenberg ta kommandot över matchen. Istället sjönk Falkenberg tillbaka och satsade på långa bollar på Rodevåg, medan Öster försökte löpa hål i den gulvita backlinjen.
Det handlade mest om Markus Jonsson och Pär Cederqvist. Vår första straff kom till efter att PC osjälviskt spelar bollen till Markus som blir omhändertagen. Det såg rätt billigt ut om vi ska vara ärliga, men vår lagkapten dök och straffen var ett faktum. Huvudpersonen själv slog den otagbart i målvaktens högra hörn, och vips så hade vi den arbetsro vi behövde.
Falkenberg verkade ge upp nästan direkt och såg stundtals ut som statister på plan. "Gulvita koner" var ett ord som hördes på Norra Stå och det var välförtjänt, även om deras backlinje och målvakt stretade på för att freda sitt mål. Nu hjälpte detta föga då man ca 10 minuter senare var tvungna att dra ner Jonsson igen. Den här gången är straffen lika odiskutabel som Jonssons skott i målvaktens vänstra hörn den här gången, och 2-0 till rödblått gjorde inte matchen sämre för oss luttrade Östersupportrar. Halvleken slutar också med de siffrorna.
Den andra halvleken rivstartade med ett ljuvligt inlägg från Tyler Hughes som Söderberg nickade ner till PC som bara har att toffla in bollen. 3-0 och det verkade som om vi skulle kunna göra mål på allt. Det gör vi också. Bara några minuter senare så trixar sig Jonsson förbi en Falkenbergsförsvarare och elegant frispelar PC som återigen prickar in ett mål till 4-0, och nu var matchen då verkligen i hamn.
Det märktes tyvärr på planen. I värmen så slår Öster av på takten, men Falkenberg lyckas ändå inte etablera någon nämnvärd press på de rödblå. Vi supportrar på läktaren får – de stora siffrorna till trots – nästan nypa oss i armen alternativt komma upp med några extra sjuka ramsor för att inte somna. Kul dock att få se Sebastian Haraldsson få komma in i hetluften och göra A-lagsdebut i 81:a minuten, en debut som dock dessvärre inte var extravagant. Öster gör ett andra spelarbyte i matchen sista minuter då en trött PC joggar ut och ersätts av Sallhag. Matchen avslutas sedan med ett fiaskoliknande reduceringsmål av Falkenberg då det var många Österspelare som psykiskt redan hamnat i omklädningsrummet. Men 4-1 var gott nog, 3 poäng och ett skutt på tre placeringar upp till fjärde plats i serien.
Vi analyserar väl Falkenberg lite snabbt också, ett lag som tillsammans med Ljungskile får räknas som seriens överraskningslag så här långt. Man spelar en rätt effektiv fotboll med få passningar på mittfältet, men när inte ens de få passningarna hittar rätt adress förvandlas man från bevisligen effektiva dinosauriedödare till ett rätt "lagom" SE-gäng som inte gav oss några som helst problem idag.
Öster då? Jo jag skrev ju i början att det inte var en särskilt snygg match, och ska jag vara helt ärlig så var det egentligen mest målen och det fina vädret som gladde. Trots Jonssons och PC:s fina insatser idag så är det givetvis så att våra skador sinkar oss, vår spelkvalité sjunker och det märks helt klart mest i offensiven. "Spelar ju ingen roll så länge vi vinner matcherna" säger ni kanske, och möjligen har ni rätt i det. Men det känns fortfarande som om vi behöver lägga i en växel till för att kunna haka fast däruppe i toppen, och den växeln är klart inom räckhåll när skadesituationen förbättras och en eventuell offensiv sommarförstärkning dyker upp.
Jo en sak till var riktigt positiv – PC:s båda baljor. Må så vara att de inte var av det snyggaste slaget, men det självförtroende och den inställning han visade idag kan vara avgörande för hur många poäng det skiljer mellan oss och toppen (jag skriver inte Allsvenskan) när säsongen är över. Ett "nyförvärv" så gott som något.
Nu väntar en tuffar match än många tror mot Frölunda på Ruddalen i nästa omgång, och efter det ska vi ta oss till Råsunda för match mot pånyttfödda AIK. Nu kan inget stoppa dem igen. Tänk vad några segrar i rad kan göra för fotbollssupportrar.
Vet vi hur det är, eller vet vi hur det är?
Alltid Öster.
