Det har så blivit dags för vårt Österlag att ta sig till Västerås igen, något man gjort varje år man funnits i Superettan. Tidigare så var sportklubben en mardrömsmotståndare för Öster, men förra året lyckades vi faktiskt med bedriften att jaga bort panikångesten och därmed vinna på Arosvallen. Frågan är om olyckskorparna som då jagades bort återvänt tillsammans med Kjell Friman – VSK:s nye tränare?
Många i vårt läger är positiva inför morgondagen, men jag glömmer inte f d boogeyteams så lätt. Dessutom har jag insatsen i Ljungskile i färskt minne, även om det var några omgångar sedan. Nu ska vi väl inte jämföra LSK med VSK i övrigt (mer än att båda är grönvita), men det känns som om det kan bli en ungefär likadan matchbild. Ett hemmalag som spelar på vilja och inspiration och ett bortalag som förtvivlat försöker få hål på hemmalaget, släpper en blotta bakåt och vips så är dagen förstörd.
Västerås är en av de där föreningarna man inte blir klok på. De senaste åren har man oftast hamnat i botten under en del av säsongen, och resten av säsongen slår man alla lag och slutar därmed någonstans i mitten. Ungefär som mitt stackars favoritlag i England – Aston Villa – för övrigt. Ett tag inför säsongen så såg det ut att man skulle få nygamle Bärlin – återbördad från DIF – tillsammans med Peter Markstedt på topp, och hade detta infunnit sig vågar jag säga att VSK mycket väl skulle kunnat blanda sig i topp-5. Nu fick Bärlin nån sista-minuten-deal i Norge och därmed blev nostalgianfallsparet inte ett faktum. Markstedt ensam har inte heller visat sig vara någon större producent hittills i år.
Efter förra omgången fick dessutom deras tränare Pär Gidlund nog, och sportklubben blixtinkallade då Kjell Friman, en rätt okänd förmåga som sägs förespråka 4-3-3 och har tänkt sig införa detta direkt – det vill säga redan imorgon mot Öster. Onekligen rätt så friskt vågat. Men man måste ju börja någonstans, och som läget ser ut för VSK just nu kan jag förstå om såväl klubbledning som spelare och supportrar vill se någon snabb förändring.
Öster då? Ja ni. I början av säsongen så kändes det som om vi hade en riktigt bred trupp, men det visade sig bero på att vi inte hade några skador… ehh ja. Green har ont i axeln. Pelus lår svullnade upp på träningen häromdagen så han vilar ett tag till. Borg är inte spelklar. Sallhag sjuk. Claesson kan tydligen inte heller spela. Det borgar för ett tremannaanfall med Velic – PC – Söderberg om nu inte Lasse känner för att testa Bunjaku från start istället för någon av Velic/Söderberg. Det är inget anfall som i mina tankar skrämmer någon, iallafall inte med tanke på vad herrarna presterat hittills:
PC: Vi tjatar hela tiden om att det snart kommer att vända, men frågan är vad som egentligen är fel. I sina bästa stunder kämpar han kopiöst, skapar ytor för både sig själv och sina medspelare och är bara hårsmåner från att göra mål. I sina sämsta så kämpar han fortfarande bra, men kommer antingen för långt ifrån situationerna eller går han för tufft in i dem med avblåsning som följd. Bolljäveln måste snart in. Annars riskerar vi att sitta där med ännu en anfallare i mängden med psykbryt.
Velic: Ja inte är han någon anfallare precis. Mot GAIS så gjorde han inte bort sig, men samtliga hans bra prestationer kom när han sökt sig inåt mitten och fick leverera djupledsbollar. Och när man spelar kantforward så gäller det att bredda. Det ordet finns inte i Denis vokabulär, sällan har man sett någon spelare så vilsen som när Velic hamnar ute på en kant ner mot hörnflaggan.
Söderberg: Här finns potential, helt klart. Men jag börjar tvivla på killens psyke. Varje gång han startar en match från början så blir han osynlig, tar fel löpningar och skapar mest halvchanser. När han däremot blivit inbytt blir han ofta målskytt, och då företrädesvis via gubben-i-lådan mål som Hasse Eklund gjorde så bra på den gamla goda tiden. Ska han bli ett vasst vapen och konkurrera på allvar så måste hans prestationer bli jämnare.
Bunjaku: Säga vad man vill om killen, men han sätter färg på tillställningarna när han blir inbytt. Men ytterforward? I A2 spelar han mest som innermittfältare, och har tillochmed vikarierat som mittback någon gång. Tycker lite synd om Arianit som ofta får hoppa in i omöjliga lägen på omöjliga platser och hoppas att hans psyke ska fixa detta.
Nej det måste börja vända för våra anfallare imorgon, för vi kan inte räkna med att våra mittfältare hela tiden ska producera via andravågen.
Iochförsig får ju alltid vem som helst göra mål för Öster.
Stå upp nu rödblått.
