Vilken dag, vilken härlig dag det var idag. Ett spöke är besegrat, och sedan begravet i den småländska steniga myllan – Öster slog Örebro SK för första gången på 9 år, och på ett sätt som till och med får den mest pessimistiske surbuken på läktaren att drömma om bättre tider… nej förlåt serier. Daniel Svensson (bilden) blev återigen matchhjälte med matchens enda mål och ett i övrigt felfritt uppträdande på plan.
Jag vet inte riktigt i vilken ände man ska börja skriva den här rapporten, men jag antar att det bästa är att börja från början. Öster inledde matchen som utlovat med följande startelva:
Claes Green
Markus Jonsson, Marco Da Silva, Fredrik Bild, Tyler Hughes
Peter Wibrån, Fredrik Gustafson, Daniel Svensson
John Pelu, Pär Cederqvist, Martin Claesson
Redan från minut ett så fick man intrycket att de rödblåa grabbarna fortsatt på samma linje som man inledde med den andra halvleken mot Boden – lite som ”ingenting är omöjligt, förutom vi själva – vi är omöjliga”. Högt passningstempo, härlig rörelse och en aggressivitet i alla lagdelar som jag knappt skådat sedan Hammarby hemma 2003. Redan efter tre minuter så lönade sig inställningen – Daniel Svensson bara helt enkelt stöter in bollen efter att Claesson gjort ett snyggt förarbete och placerat in ett inlägg utefter marken mellan ÖSK:s backlinje och målvakt. 1-0 till Öster efter tre minuter, och det var säkert fler personer än jag på Norra Stå som nöp sig i armen…
Grannlåten fortsatte, men dessvärre råkade Pelu ut för en lättare bristning i låret efter 10 minuter. Borg ersatte, och om man nu ska tala om en svacka i denna utmärkta första halvlek – så var det ungefär vid den här tiden den inträffade. ÖSK fick flytta upp lite mer folk, men skapade ändå egentligen ingenting framåt. Öster bevakade sina positioner, och ställde om blixtsnabbt från försvar till anfall. Stundtals fick vi också se prov på riktig Österfotboll med tekniskt kortpassningsspel som variation på de snabba bollarna ut mot kanterna. Minns särskilt ett riktigt vackert där Wibrån helt friställer PC efter att Öster nog utnyttjat samtliga mittfältare och anfallare i förleden, men där bollen hamnade en bit över målet.
Claes Green gjorde en bra match, men höll på att ställa till det för sig rejält när han fick för sig att gå ut på en ströboll som firma Bild såg ut att ha bra koll på. Efter en felstuds på bollen så var så vår målvakt överspelad, och en ÖSK:are slog en bredsida mot mål som dock inte höll högre hastighet än att Da Silva enkelt kunde avvärja. På tal om målvakter ja, Peter Westman heter ÖSK:s målvakt. Han stod bara minuten senare för matchens mest svettiga räddning då Öster genom Freddy Borg och Tyler Hughes får till ett underbart inlägg som PC språngnickar mot mål.
Den andra halvleken nu, och några av oss på läktaren var oroliga över att Öster skulle slå av på tempot och bli lite för fega. Men det fanns inte på pappret hos våra rödblåa kämpar ikväll utan vi fortsätter att mangla på som om ingenting hade hänt, och när andra bytet för kvällen sker i den 70:e minuten är det ingen försvarare som kommer in på planen utan det är Söderberg som byter av Claesson på högerkanten. Däremellan har Öster bland annat haft en nick i ribban (Gustafson) och två fina lägen genom Wibrån och PC. Mot slutet av matchen så byter Örebro offensivt, och lyckas till sist att etablera ett tryck på Öster som dock fortsätter att kontra farligt och Örebroförsvaret kan aldrig riktigt slappna under hela matchen som vid det här laget led mot sitt slut.
Men matchen skulle få en allra sista nagelbitare – när så klockan slagit in på övertid får ÖSK en horribelt billig frispark en bit utanför straffområdet. Den frisparken resulterar sånär i en kvittering, bollen passerar någon meter utanför stolpen – och en sådan hade definitivt inte varit rättvis. Men det gäller att sätta sina chanser man får mot ett lag mot Örebro – idag satte vi en av dem och det räckte till seger. Det var därför inte bara ett vrål av glädje utan även lättnad som ackompanjerade slutsignalen i matchen.
Örebro var inte hälften så dåliga som deras forum på Svenska Fans verkar tycka, men verkar ha problem med konstruktiviteten framåt. Försvaret med Magnus Samuelsson i spetsen håller riktigt hög klass, och Westman i mål har vi redan berömt. När uppspelen väl gick via mittfältet så tyckte jag inte heller att den lagdelen gjorde bort sig, men de två anfallarna (innan de offensiva bytena på slutet) tog inte en löpning mer än nödvändigt och hade ingenting att sätta emot Östers mittbackar när ÖSK valde att ”lyfta långt”. Som lag betraktat är man inte ett dugg sämre än Norrköping, som ju Öster hade sådana problem med i premiären. Visst kommer Örebro att förr eller senare haka på topplagen.
Öster då? Ja, vad ska man säga. Jag vill berömma hela laget för såväl inställning som kunnande idag, ingen föll ur ramarna och – vi känns verkligen som ett lag nu – som ställer upp för varandra på planen och inte fegar eller backar ur. Den känslan har sakta smygit sig på mig sedan den ängsliga premiären avklarats; det bor en nyvunnen styrka hos Österspelarna som kan räcka riktigt, riktigt långt. Da Silva blev matchens lirare, och Gustafson matchens uppladdare – och det säger jag inte emot. Vårt panikförvärv från Enköping fanns överallt där ÖSK:s långbollar damp er, och vår lagkapten var överallt på mittfältet. Nej jag vill inte lyfta fram någon utöver detta, utan samtliga lagdelare och spelare ska känna sig stolta över sin insats för föreningen tidigare i afton.
Tillsammans med den fantastiska Champions League finalen så blev det här en fotbollskväll att minnas länge framöver. Tack Öster.
