Det går åt helvete på onsdag. Det går åt helvete på onsdag. Det går åt helvete på onsdag.
Jag har en gång för inte så länge sen lyckats med att få en professionell, mental tränare att närmast bryta ihop. Det var när jag just hade börjat spela golf och hittade en billig golf-restresa till trakterna utanför Barcelona. Hamnade på ett hotell bland en massa andra svenska, golfande nybörjare. Bland andra fanns där en gubbe som hette Rune. Han var från Borlänge och han arbetade som mental tränare åt en handfull vinteridrottare, bland annat en snowboardtjej i världseliten. Naturligtvis kommer jag inte ihåg hennes namn. Snowboard är ingen sport. Ungefär som ishockey.
Hur som helst bar det sig inte bättre än att jag och Rune lottades i samma boll på golfbanan. Strax låg jag 110 meter från hål, med 80 meter vatten mellan mig och green.
– Det här går aldrig, sa jag till Rune.
– Så kan du inte tänka, sa Rune.
– Jamen det går ju inte. Inom 30 sekunder ligger bollen i vattnet.
– Vänta nu här, sa Rune.
Och så trädde han in i rollen som mental tränare; höll ett mindre föredrag om målbilder och annat. Han menade att jag för min inre syn skulle se hur jag träffade bollen rent, hur den seglade hela vägen över vattnet och ner på greenen, på lämpligt puttavstånd från hålet.
– Har du förstått? sa Rune.
– Ja, sa jag.
– Så vad rör sig i ditt huvud nu?
– Att det här aldrig kommer att gå, att jag kommer att duffa bollen och lägga den mitt i plurret.
Och så bytte jag och Rune roller, medan kön växte bakom oss. Jag redogjorde för min egen, hemmasnickrande mentala träning; förklarade för Rune att inför sådana här slag, där man måste slå över en massa vatten, så blir jag med automatik nervös och får gelé i armarna utom just i själva svingen då jag spänner alla muskler på en gång – och så går det åt helvete. Därför upprepar jag för mig själv att det kommer att gå just så som jag vet att det kommer att gå, och då finns det ju inte längre någon anledning att vara nervös. Nervositeten kommer ju av rädslan över att det kan komma att gå illa. Men om man vet att det ska gå åt helvete så sprider sig i stället lugnet. Och kan jag bara bibehålla den känslan genom hela svingen, d.v.s. övertygelsen om att bollen ska landa i vattnet, då blir svingen avslappnad och fin – och så landar bollen på greenen i stället.
Så greppade jag min järnnia och sa till Rune att nu var det hög tid att förlora den här 35-kronorsbollen ner i det förbannade vattnet. Och så lade jag upp bollen två och en halv meter från flaggan. Rune såg helt olycklig ut. Jag hade just slagit hans livsfilosofi i spillror.
Det går åt helvete på onsdag. Det går åt helvete på onsdag. Det går åt helvete på onsdag.
Jag är inte riktigt så korkad att jag tror att min mentala mantra från skogarna mellan Länna Bruk och Sparreholm kan påverka Öster-Örebro-resultatet i positiv riktning. Men när jag tillräckligt många gånger har upprepat för mig själv att det går åt helvete och inget annat på onsdag, så sprider sig ett lugn i själen. Förlusten är redan uttagen, registrerad, bokförd. 0-3 i röven kommer sen bara som en formell bekräftelse, inte som ett knivstick i magen.
Det sägs ju att Lasse Jack är här inne och läser ibland. Om du vill kan jag komma ner och köra lite mental träning med grabbarna, Lasse. Jag skulle börja med PC, få honom att förstå att det är fullständigt uteslutet att han ska näta mot Örebro. Sen skulle jag köra varianter på samma tema med alla dom andra. Allra helst skulle jag vilja ha min mentala träning i omklädningsrummet strax före avspark. I så fall skulle jag se till att dörren stod på glänt så att Örebroarna kunde höra oss. Åtminstone själva slutklämmen då jag samlar hela laget i en cirkel mitt på golvet, åsså lägger vi armarna om varandra. Jag leder pepp-snacket:
– Hur går det i kväll, grabbar?
– Vi förlorar!
– Hur förlorar vi?
– Stort!
– Jag hörde inte. Hur förlorar vi?
– STORT!
– Är vi bra eller dåliga?
– Vi är odugliga!
– En gång till!
– VI ÄR ODUGLIGA!
Så dags, minuterna före avspark, har min mentala träning uppnått två värdefulla ting: 1) Öster spelar helt utan press, och 2) Örebro är helt förvirrat av det de just hörde genom dörren. Och så låser sig deras spel, PC sätter tre strutar och tror varje gång att det inte är sant, och när slutsignalen går har vi vunnit med 4-0. Vem som sätter det fjärde målet vet jag inte, det beror på vem i laget som är mest mottaglig för negativa vibrationer.
Om du tycker att du känner igen allt det här från nån annanstans så är det alldeles riktigt. Matthandlare Josefsson praktiserar det till fulländning. Jag har just gått igenom samtliga lagrade inlägg på forum. Under de senaste tre månaderna har han vid 422 tillfällen meddelat att vi är chanslösa mot Örebro. Fram till onsdag är vi nog uppe i 500 jämnt.
Det går åt helvete på onsdag. Det går verkligen riktigt, ruskigt åt helvete på onsdag! Och det är ingen hejd på eländet, för snart lägger Lindstig av som veckobrevsskribent. Först hade jag tänkt göra hela brevet till en enda lång Lindstig-hyllning. Tanken var att stapla oförskämdheter på varandra tills jag inte hade några fler på lager. Jag började med: ”Främsta anledningen till att inte elda upp Växjö ishall är att is inte brinner”. Sen fortsatte jag med: ”Orsaken till att Johan Svensson låter håret växa är att han innerst inne önskade att han var sin egen flickvän”.
Men sen kom jag inte på några fler. Finns bara en Lindstig.
