Vilken käftsmäll jag fick som svar på min förra krönika där jag hyllade 4-3-3 och menade på att det offensiva spelet börjar lossna nu. Torsk med 1-0 borta mot Ljungskile för A-laget, och alldeles för få skapade målchanser. Men nu ska det bli ändring. Vi plockar hit en opolerad kamerunare (med det iofs spännande namnet Bougha Logha noe Stephane) som nu ska visa upp sig i någon vecka för att övertyga ÖSAB och Öster om att han är rätt man för att lösa centralforwardproblemet. Kalla mig pessimist men ni måste få tillåta mig att tvivla lite. Dessutom möter vi ett heltaggat Mjällby nu i helgen – blekingar med säsongens första krismöte nyligen avklarat.
Tidigare har jag oftast varit optimist när vi panikvärvat forwards som lösningen på våra målgörarproblem. Men nu undrar jag om vi verkligen hamnat rätt med analyserna när vi endast ser till de sista utposterna i spelsystemet som ansvariga för målgörandet? Jag tycker inte det. Även om forwards ska stå för flest mål under en säsong så ska de få bollar att jobba med också, och det är just den biten jag anser vara Östers största problem just nu. Vi vaskar inte fram de riktigt farliga lägena, så i min tankebana spelar det ingen större roll om forwarden heter noe Stephane eller Cederqvist – om de ändå ska springa förgäves i djupled eller stångas med 2 metersfyrtorn i SE:s backlinjer liksom.
Jag vill nog till att börja med titta på lite andra alternativ innan vi siktar på att förstärka truppen redan nu. När Öster nu gör lyckade offensiva räder så är det nästan alltid på ett uppspel via kant, oftast direkt från ytterback eller innerback till ytterforward som driver upp bollen. Det här är grunden i vårt patenterade kantspel, som firar triumfer i vissa matcher mot lag med offensiva eller halvtaskiga ytterbackar men som ofta kör fast i de lägen där motståndarbacklinjen är väl samlad. Vad är då våra offensiva alternativ? Dessvärre inga som det ser ut nu. Men å andra sidan är det många andra lag i den här serien just nu som är minst lika svajiga som oss eller värre, så tåget har ju inte riktigt gått ännu.
Mjällby – laget som Östersupportrarnar älskar att hata eller tvärtom – är ett av de lag som svajar rätt friskt i nuläget. Att talang finns i deras trupp står väl bortom allt tvivel. Att de har en tränare som borde veta hur man får ut det bästa ur ett lag är väl också ganska klart. Att de får ordning på sitt helvirriga spel lagom till mötet med Öster på Värendsvallen kan man ju dock inte vara säker på – men man kan ge sig fan på det.
Jag har svårt för mötena med Mjällby. Det brukar ofta vara märkliga matcher med mycket vändningar och märkliga mål och situationer, och såna matcher är mardrömmar för fotbollsnervvrak som undertecknad. Och han den där Ekenberg som Linn beskriver så fint i den här veckans veckobrev är inte så pjåkig i sina bästa stunder. Och så då Johan Svensson, som skulle åka hem och frälsa moderklubben men hittills mest lyckats med att få ännu mer användning för sitt hårband.
Nä allvarligt nu – på tårna på söndag alltså, på tårna. Och iskyla. Jag vill absolut inte se Österspelarna bli varnade på löpande band när MAIF:s Simon ”Spotti” Sjöfors – säkerligen lika hög på gammal uppdämd frustration gentemot Öster som vanligt – rockar loss på mittfältet eller var han får hålla hus nuförtiden. Sen vill jag se den typen av rörlighet som vi visade upp i cupmatchen mot Häcken. Alla spelare tog löpningar, och drog därmed sönder Häckenförsvaret. Klarar vi att hålla det spelet i 60 minuter har vi vunnit söndagens match, det lovar jag er. Den sista halvtimmen hinner inte Mjällby ifatt på iallafall.
Lite andra händelser att kommentera:
– ÖSAB förlänger tidsfristen för aktieköpen några veckor vilket inte var helt oväntat. Jag tycker personligen att tiden var för kort från början. Det är ju inte precis någon dödssäker investering, utan min tro är att aktieköpen främst kanske lockar fotbollssupportrar (där en del inte heter Wiklund i efternamn utan måste spara minst några månader för att få ihop pengarna) och kanske då någon av lekkamraterna i den höga sandlådan.
– Det här har (nästan) ingenting med Öster att göra men jag vill meddela att jag är så jävla trött på bloggar att jag snart spyr. Speciellt de kvällstidningskrönikörer som typ bara bloggar ut sina fanmail. Och de som bloggar bara för bloggandets skull. Skaffa något att säga eller håll käften. Lär av Kenth Axelsson.
– Jag skulle så gärna vilja ha lite nya skribenter till hemsidan. En veckobrevsskribent som ersätter den avgående Stefan Lindstig, någon själ som kan ta tag i vårt damlag, kanske tillochmed någon som bevakar A2 och U-laget lite. Och så slutligen så önskar jag se att våra sektioner får lite liv med nya skribenter, annars så är de de facto rökta snart (sektionerna, inte skribenterna). Något av det värsta er krönikör vet är delar av hemsidor som aldrig uppdateras.
Lev väl.
