Skola, hemresa och Vanheden
Skolan slutar officiellt måndag den 23:e, och sommarlovet tar vid. För fransoserna väntar något som jag saknar hemma i Sverige, nämligen något som kallas ”stage” eller praktik. Kan inte begripa varför det inte förekommer i Svedala, både de anställda och företagen tjänar ju på det. Nu har jag läst fyra år på universitetet, och jag kan egentligen ingenting. Jag måste vara helt dum i huvudet. Varför gå på universitet när man är låångt ifrån garanterad att få ett jobb när man är klar, när man har dragit på sig nära 300 papp i studieskulder som ska betalas tillbaka inom 25 år (dessutom med ränta, helt sjukt) och när ingångslönen är så pass låg så att det kommer att dröja till 60-årsåldern ungefär innan man kan dra nytta av sin utbildning rent ekonomiskt. Då kanske man redan är långtidssjukskriven av utbrändhet. Nu är ekonomyrket (om man lyckas få ett jobb) ändå ganska acceptabelt belönat, och man lider med sjuksköterskor mfl som satsar 3-4 år av sina liv för att få en ingångslön på 17-18 000. Då vill det till att man trivs med sitt arbete.
Trivts med sina studier har jag gjort, särskilt nu under min andra vistelse i baguettelandet. Fransmän är faktiskt riktigt trevliga, och inte så snarstuckna som den gemena uppfattningen är i Sverige. De är charmiga, har stor humor och driver ofta med sig själva. Låter som en beskrivning av en Frontare ungefär. Tokiga bönder finns det överallt.
En efter en droppar de av, studenterna som kommer långväga ifrån. Nu är det bara jag kvar av utbölingarna, tillsammans med mina nära franska vänner. Jag åker hem på torsdag, kl. 14.40 är det tänkt att plåtburken lyfter från Charles de Gaulle-flygplatsen för att knappt två timmar senare landa i Köpenhamn. Därifrån blir det tåg till Alvesta. Jag förväntar mig inget kungligt mottagande med hundratals personer på perrongen, men väl min kära familj och det är ju inte så illa pinkat det. Hemresan är omsorgsfullt planerad så att jag ska slippa se matchen mot Örebro. Det var ju uppenbarligen propaganda och proppen ur i dagens finfina 4-2-seger mot Boden, men än så länge verkar Öster vara lite av varannanmatchs-lag och jag är orolig för onsdagen. Josefssons kraxande korpar kanske liftar med ÖSK:s spelarbuss. Någon av EF:s statistiker får gärna rätta mig om jag har fel, men det brukar ofta sluta oavgjort hemma mot Sveriges näst tråkigaste lag. Jag minns när Ulrik Jansson gjorde det årets snabbaste mål i Allsvenskan mot just ÖSK, en språngnick på en frispark från passningsguden Janne Jansson. Sen kvitterade Miroslav Kubisztal såklart.
Jag har köpt ytterligare ett par skor här i skolandet. De är av mockasintyp och ganska ljusa, vilket gör att jag känner mig som Vanheden i Jönssonligan. Varför fick han inte heta Vanarten? Då kanske de filmerna varit lika populära i EF-kretsar som Hassel(berg)-filmerna och Rederiet.
Ska bli skönt att komma hem. Faktiskt. Växjövädret har man väl inte direkt saknat, inte arkitekturen heller. Men jag har saknat familjen, jag har saknat att genomlida en grå vinter i Tipshallen för att se Öster träningsmatcha, jag har saknat uppladdningarna på Sports, jag har saknat er mina vänner i världens roligaste förening, jag har saknat svensk husmanskost.
Men nu ska det bli ändring på mycket igen, tillbaks till gamla vanor och ovanor. På måndag är det dags för bortamatch i Åtvidaberg, och jag ska följa med. Som jag längtat.
Vi ses snart, detta var mitt sista skämmiga kåseri och kanske har Zingo tappat tålamodet och tar ifrån mig mitt admin-verktyg så att ingen mer skit kan skapas.
Rödblå hälsningar
EF Frankrike
