Noll poäng i Åtvidaberg, och det var väl åtminstone ett poäng mindre än vi och laget hade tänkt oss.
Det blev – som jag beskrev det hela i införkrönikan – en svajig match där Öster stundtals dominerade kraftigt, främst i den andra halvleken. Men ibland vill som bekant bollen inte in. Jag måste göra alla dödgrävare och neggon besvikna även idag, jag är inte ett skit besviken på laget. Man visade hjärta och vilja i andra halvlek trots att det gick emot dem, och det räckte sånär till en poäng.
Någon mer matchbetraktelse än så blir det inte från min sida idag utan jag hänvisar till osterfotboll.com (se nedan).
Noll poäng i Åtvidberg stör mig alltså inte så mycket. Så är jag betydligt mer oroad för våra forwardsskador. Om Radiosportens antaganden är korrekta har vi nu tre spelare med exakt samma skada – bristning i låret. Först ut var Emin Nouri, följd av Pelu i förra matchen och nu också då Freddy Borg. Nouri har ju förtjänstfullt ersatts av Tyler Hughes, men på forwardsidan är det värre.
Visst kan det bli riktigt kul att få se en komplett Värnamoliga i ett tremannaanfall, men det är inte utan att en oro börjar gnaga i kroppen. Vi har inte råd med för många skador i den här serien, samtidigt som vi ska komma ihåg att inget lag i serien är så pass bra att de kommer att vara fria från svackor.
En match i taget. Nu torskade vi denna, nu är det 23 kvar.
Ber en liten bön om att få slippa ännu en spelsystemsdiskussion på forumet.
Kämpa Öster. Kämpa East Front.
