Känslan av att vara på väg var underbar, på väg de 2,5 milen för att se födelsedagsbarnet rulla boll såsom de gjort i 75 år. Det första som händer är dock att jag lyckats köra vilse i byn Sandviken, som trots att en av Sveriges stoltaste bandyplaner finns på samma anläggning som planen matchen skulle gå på, inte hade det minsta skyltning eller liknande till Jernvallen.
Kommer dit i god tid hur som helst och plockar den bästa p-platsen man kunde hitta (och nej Söder, det var ingen handikapplats). 357 frusna själar var vi som skulle gå på galakväll denna afton då byns lag skulle få finfrämmat av högsta dignitet. Jag var mig veterligen den enda som hade röd-blåa sympatier men tydligen var SIF:s målvakt hängiven östersupporter enligt Gefle Dagblad idag. Härligt också att komma till en plats dit dagsländor som KFF och Lakrits inte nått dagens ljus utan traditionen och stoltheten är större. Smålands stolthet användes förresten ganska frekvent i matchbladet om rödblått.
Första kvarten bjuder på propagandaspel från de för dagen blåklädda österspelarna och man känner doften av utklassning lång väg då Emin, Denis och Pelu har stor lekstuga på högerkanten. Något som resulterar i ett snyggt tidigt anfall där Denis slutligen får bollen vid straffpunkten men målvakten inte visar något rödblått hjärta utan räddar vackert. Bara minuter senare kopieras nämnda anfall fast från vänsterkanten, Borg slår ett väl avvägt lågt inlägg mot straffpunkten där Denis än en gång dyker upp och stöter in 0-1, mycket rättvist. Detta har dock inte den önskvärda effekten att rödblått får arbetsro och kan lira ut jättarna i hemmalaget utan snarare att vi faller in i deras lunk och då händer det som de flesta här vet brukar inträffa när det gäller Öster och matchen ska dödas tidigt, Jonsson tappar boll en bit in på egen planhalva och sekunder senare är en SIF-anfallare ren med Stringen och gör inget misstag 1-1, mycket kylig avslutning. Resten av halvleken byter lagen chanser utan att kunna skapa något jätteläge för ledning. Andra halvlek börjar som den första slutar, jämnt och ganska böljande spel i ca tio minuter innan Öster tar över fullständigt och nu märks det att de har sugit musten ur Sandviken, är egentligen bara en tidsfråga innan 1-2 ska komma och på ett mål som inte är helt olikt Pekings 2-1 i lördags slår Borg efter en hörna en cross genom straffområdet och Jonsson dyker upp vid bortre och nickar distinkt in ledningsmålet, han revanscherar sig härmed för sjabblet vid baklängesmålet. Men ytterligare en gång släpper vi in Sandviken i matchen, de har några farligheter på slutet och hade det inte varit för Fredde Bilds rensande i luften är risken stor att de hade lyckats skrapa fram en förlängning.
Oroväckande är att vi fullständigt förlorar mittfältet mot ett div.2-gäng, det saknas uppenbarligen en kraftfull bollvinnare som sätter sig i respekt där, de nuvarande väger lite väl lätt. Anfallsspelet var i första helt ok, alla tre där framme var pigga och ville framåt, i andra är det egentligen bara Borg som visar någon form av vilja och följaktligen är det på dennes kant det mesta händer. Borg och Bild som nämnts som robust defensiv kraft var bra i dagens Öster, Emin gör en bra första halvlek, liksom Denis. Fidde sliter hårt men får inte ut mycket av det och vågar tyvärr inte vara konstruktiv. Annars var det en dag på jobbet för resten som verkligen måste ta sig samman framöver. Svensson undrar jag om inte han stannade kvar i omklädningsrummet innan match. PC och Pelu stod mest och tittade på och var inte alls intresserade av att gå ner och hjälpa mittfältet, vilket ledde till att de tre där uppe blev ganska isolerade, och när väl en lång löpboll kom, så vanns den ganska lätt av det storvuxna försvaret i hemmalaget allt som oftast. Sedan bar det av hem för att uppklädd i Östertröja gå ut och skåla för världens vackraste 75-åring. Hoppas ni andra gjorde detsamma, vi ses i Väsby!
/Er man i Norr (Bulten)
