Det var ett tag se’n senast, men nu är det dags igen. Tvåsiffrigt antal krönikor, den här skrivs samtidigt som jag tittar och lyssnar på DVD:n Kiss Symphony. Ett mästerverk. DVD:n alltså, inte min krönika.
Att blanda fotboll och musik är ju populärt, det görs här på forumet och det görs även av Österhataren Mats Olsson på Expressen. Just Kiss är ett av mina favoritband, och jag glömmer aldrig när jag var och såg dem i Köpenhamn 1997. Kanonkonsert med alla deras bästa låtar. Just denna DVD från Melbourne är i princip en kopia av den konserten, med tillägget att en maffig symfoniorkester ackompanjerar. Det låter redit bra. Förutom musik görs i sedvanlig Kisstil ett gäng oförglömliga nummer som få artister matchar. Glömmer aldrig när jag som 17-årig grabb ser Paul Stanley komma åkandes på en stig (Svensson)-bygel över publikhavet, endast 3-4 meter från mig. Det var stort. Det är svårt att rangordna Kisslåtarna, men jag ska plocka ut tre favoriter. Ni har säkert andra, om ni ens gillar Kiss, men skriv gärna i forumet.
1. Detroit Rock City
2. I was made for loving you
3. Deuce
Nog med musik. EF Frankrike har en tämligen behaglig period just nu i baguettelandet. Två veckors lov, ledig idag måndag och på tisdag, skola onsdag och torsdag och sedan 1,5 veckas påsklov. Med andra ord helt underbart. Jag har passat på att resa runt lite. Ingen fransk skit ska ju som bekant missas i väntan på premiären 16/4. Första lovveckan var jag i Paris där jag träffade min familj, däribland damlagets Maradona. Paris var lika underbart som vanligt, och den här gången slapp jag betala böter för utebliven biljett i tunnelbanan. Andra veckan åkte jag söderöver, där jag inte varit tidigare. Tillsammans med två hyperskärpta indiska kompisar tog jag tåget till Bordeaux. Där stannade vi en natt och gick rundvandring på ett fett gammalt krigsfartyg.
Ett ögonblick, nu kör Gene Simmons sin blodscen där han slutligen hissas upp till scenens topp och river av God of Thunder.
Sådär ja. Efter övernattningen i Bordeaux gick vi lite på stan och på en sidogata satt det personer som försökte sälja sin kropp till förbipasserande. Vad de kallas med ett annat ord vet jag inte, jag står i valet och kvalet mellan en till Kalmar flyktad fotbollsspelare och glädjeflicka. Kanske är det samma sak. Av en händelse börjar nu en Kisslåt med ”out on the street for a living”. Nåväl, vid lunchtid hyrde vi en Peugeot 206 av AVIS bilfirma vid stationen i Bordeaux. Vi körde västerut till en gemytlig badort som heter Arcachon, som ligger vid en stor lagun vid Atlantkusten. Fint, men aningen blåsigt för min smak. Därefter ville vi söderut.
I Smålandsposten skriver upprörda personer insändare lite då och då om de kraftiga köerna som två gånger om dagen uppstår vid Fagrabäcksrondellen och vid Norremarksrondellen. Kraftiga köer, när man får vänta 5 minuter? Åk till ”La Rocade”, den motorväg som omhuldar Bordeaux. Fyrfiligt och ändå får du vara ytterst tacksam om du kan ta dig fram lika fort som den helige Stig Svensson gjorde sina sista år med rollator. Särskilt kul är det då om man som jag ”missade” (läs: blev utestäng och trängd) den avfart jag skulle ta. Köra bil i Frankrike är inget att rekommendera för personer med dåligt hjärta. Tresekundersregeln är omdöpt till 1/10-regeln, 130-gräns på motorväg där folk kör i 150 och ändå inte håller mer än fem meters avstånd samt att blinkers verkar vara något som fransksålda bilar inte verkar ha utrustats med, är bara några av de saker man får vara beredd på. Nåja, vill man vara fin får man lida pin heter det som bekant. Och fint är ett ord i underkant för den makalösa landsväg vi färdades längsmed, från Bordeaux ner mot Agen. Vi kom fram till Agen vid 20-tiden, en stad i Kalmarstorlek men betydligt vackrare såklart. Ingen bedrift av Agen, industriområdet i östra Bukarest är mer attraktivt än diskvattnets huvudstad.
Härmed ber jag om ursäkt ifall det skulle finnas några rumäner i East Front som tar illa upp av att deras huvudstad blir jämförd med Kalmar.
Väl i Agen möttes vi av en supertrevlig herre på ett mysigt hotell där tre personer kunde övernatta till den fasansfulla summan av 42 euro, alltså 14€ per person. Rent generellt är det mycket billigt att övernatta i Frankrike. De kan konsten att ta hand om turister. Varför svenska hotell ska vara så snuskigt dyra begriper jag inte. Herren (Inte från ovan. Eller jo, från ovan i texten men inte från det där ovan som man ibland kallar himlen. Fan vad rörigt det blev nu, dessutom en jäkligt lång parentes.) tipsade oss om en vacker väg ner till flygplansstaden Toulouse. Vi lydde hans råd, och det var vi tacksamma för.
Det var betydligt lättare att köra bil i Toulouse än i Bordeaux. Ju mer söderut i landet man kommer desto mer avslappnat är folket. Så är det i de flesta länder. Som en parallell till East Front kan man konstatera att sambandet föreligger även där, den nye ordföranden Magnus Skagert från sydliga Grimslöv är betydligt mer lugn än den före detta ordföranden från nordliga Lammhult, den hetsige huliganen Bin Lindstig.
Nästan inne i Toulouse dånar det till över bilen. Indierna i bilen utbrister i ett ”Wooaaaow”. Jag får syn på något jag tror är ett flygande tefat, men det är världens största flygplan, det nya Airbus 380 som är ute och provflyger lite. Jag har sett bilder på det, men så in i bänkens stort kunde jag aldrig tänka mig att det var. Hur i all världen kan det lyfta? Jag gick visserligen naturvetenskapligt program på gymnasiet, men var inte särskilt alert på fysiklektionerna.
Toulouse kallas inte för inte för ”la ville rose”, den rosa staden. Merparten av husen är byggda i rosa sten/lera, och det är väldigt mysigt. Rosa är ju väldigt inne som modefärg i år. Om det är grönt nästa år lär Kalmar ligga bra till med tanke på allt mög(el) som finns där.
Vet ni inte vad mög betyder får ni ringa upp Kjell ”KIK” Ström och fråga vad det betyder. Han håller distanskurser i nordskånska för 100 kronor i timmen. Pengarna delas lika mellan Supporterspelaren och EF Tifo.
Från Toulouse åker vi vidare norrut och övernattar på ett mycket charmigt hotell i en liten by av Torpsbruks storlek, dvs 300-400 invånare. Torpsbruk är ett charmigt samhälle strax norr om Moheda på vägen mot Lammhult. Har ni inget bättre för er kan ni ta 142:an från Växjö mot Lammhult, stanna till i Torpsbruk och leta upp platsen där Mats Wilander slog sina första forehands, åka vidare till Lammhult och besöka gemytliga Norrvalla där legender som Peter Wibrån, Tobias Levinsson, Mats Larsnäs, Stefan Lindstig, Claes Lindblom och jag själv satt mina fötter. Därefter kan ni ta linje 141 tillbaka till Växjö så slipper ni åka genom hålan Moheda, därifrån kommer inte många vettiga människor. Det borde ni veta ni som har stått ut med mig i alla år. På tal om Torpsbruk så tränas detta division 6-lag i år av ingen mindre än en riktig Österlegend, nämligen Erkka Petäjä. Han ska vara spelande tränare, och vill ni få flashbacks så tar er till Torpsbruks Idrottsplats.
Nu dammade gubbgruppen av en bra låt som skrevs som en hyllning till Atiba Hutchinson, nämligen ”Black Diamond”, och denna låt får avsluta brevet för denna gång! På återhörande och krossa Peking!
