Igår var jag och ett antal andra Östermedlemmar på årsmöte på Hotell Statt. Tänkte inte tråka ut er med en torr rapport där vi går igenom paragraf för paragraf, men precis som den värmande vårsolen, det groende gräset under Värendsvallens växtduk och Freddy Borgs ytterforwardsspel i träningsmatcherna så har det gett mig en skön känsla i kroppen. Östers ekonomi är i balans. Jag säger det en gång till: Östers ekonomi är i balans.
Lars-Åke "Lagge" Lagrell, en man som annars haft en rätt jobbig vinter och vår med ilskna närkingar och wallraffare, stod knappt att känna igen. Hans bekymrade min från diverse medier var som bortblåst när han med ett stort och tacksamt leende avslutade mötet med att klubba igenom ett tack till Östers styrelse. "Jag har varit på Östers årsmöten i många år, och det här är första gången på 10 år som Öster har ekonomin i balans. Det känns riktigt, riktigt bra".
Jag sög i mig orden "Östers har ekonomin i balans" om och om igen. Repeterade dem sakta för mig själv, men de gick ändå inte riktigt in. Det måste vara något lurt med det här. Men det är det faktiskt inte. Ekonomin är i balans, men om en del av er tror att det nu innebär att Öster kommer att shoppa loss big-spender style så tror ni fel.
Vi ska betala av våra skulder. Inget snack om att skyffla pengar till märkliga spelarbolag, utan överskottet till föreningen ska användas till att betala av dess skulder som fortfarande existerar men som idag balanseras helt upp med föreningens tillgångar utan något mickel-mackel – vilket slutligen ger oss 1,1 miljoner i eget kapital. Faktum är också att föreningen Östers IF siktar på att minska sin nuvarande aktiepost i ÖSAB på ca 10% till en 5-6% för att mer fokusera på drift och underhåll. Och besparingens tid är inte förbi. Öster skär i de kostnader man kan skära i för att ytterligare stärka driftsresultatet. En deltidstjänst på kansliet upphör. De nya spelaravtalen som skrivits på är mer resultatbaserade än tidigare, där spelarna får ut sin fulla lön om: a) de är uttagna i laget och b) om laget tillhör topp-5 i serien (enkelt beskrivet).
Under de senare åren har Östers styre sakta men säkert övergått från regelrätta flummerier och snabba krispaket till att kännas långsiktig och stabil. Från ett märkligt system med rullande styrelseordförande och otydliga roller mellan drift och vision, till dagens system med en fast anställd klubbdirektör med direktansvar och bra kontroll på det dagliga och en styrelse slipper besluta om saker som rör den dagliga ekonomin utan kan ägna sig åt visionering samt kontakter med maktens män.
Det är inte en slump, och heller inte allmän välvilja att Öster t ex kunnat knyta till sig en kille som Gustaf Wiklund och få honom att satsa mångmiljonbelopp på ett riskkapitalbolag knutet till Öster. Tidigare kunde företagsledare med någon slags Buster-nostalgi i skallen avsätta pengar till sitt favoritlag för att de tyckte det var roligt, men sådant händer allt mer sällan i vår värld. Istället handlar allt om affärer. Jag kliar din rygg lite nu, kommer du att klia min senare? Om inte, är jag inte med. Skulle inte Wiklund tro på att han kommer att få sin rygg kliad i framtiden skulle han säkert fnyst lite föraktfullt åt ännu en stackars tiggare utan visioner och verklighetsförankring. Och det är inte utan att jag skulle förstått honom.
Östers styrelse har gjort ett fantastiskt jobb de två senaste åren således. Och innan jag fortsätter den här minikrönikan så måste jag få hylla dess ordförande Curt Persson. Alltid ett leende och ett handslag till övers, och ständigt talar han sig varm för oss supportrar i alla sammanhang jag hört honom framträda i. Men Curt är ju då inte bara en kille med bra sociala egenskaper och ett brinnande engagemang som ni förstår av stycket härovan. Ovan nämnde Wiklund pratade t ex om att Curt var en stor anledning till att han gick in i ÖSAB: "Hans kompetens och engagemang garanterar min investering", vill jag minnas att den slipade finansmannen i kritstreckskostym sa vid introduktionen av riskkapitalbolaget i höstas. Vi supportrar kan också lita på Curt, fast kanske av lite andra skäl. Det är precis den typen av ledning vi behöver för att vårt lag skall kunna lyfta ur Superettaträsket och nå toppen, ja toppen av Allsvenskan.
I övrigt handlade årsmötet mest om formaliteter. Fast det är fel att säga så, med tanke på hur många som avtackas för goda insatser i föreningen och som förtjänar mer plats i rampljuset än några sekunders applåder och en blombukett i en konferenssal på Statt. Man kan liksom inte mäta de här personernas insatser i pengar eller blommor, utan jag hoppas att stoltheten över att tillhöra en förening som Östers IF är tillräcklig lön för mödan. Och jag behöver nog inte ens tvivla på det.
Avslutningsvis – fortsätt att förvänta er stora saker från dagens styrelse och klubbledning, men ta det inte för givet. Jämför med hur vi hade det bara för en 3-4 år sedan. Allt som hänt sedan dess hänger i mångt och mycket ihop med deras arbete. När vi sedan har lärt oss att inte ta något för givet, fråga dig då om du kan göra något för Östers IF. Satsa pengar i ÖSAB? Ta ett autogiro på någon eller några hundralappar till Supprterspelaren? Engagera dig i supporterföreningen East Front?
Själv konstaterar jag att den dröm jag hade 1999-2000 då jag började engagera mig i East Front har tagit några rejäla steg mot verkligheten.
Tillsammans kan vi.
