Spikad Östertrupp, dörren på glänt för sommarvärvning och landskamp i antågande. Egentligen är det jävligt fräckt att lägga in en ny artikel så här tätt inpå ett lysande veckobrev, så jag rekommenderar er att läsa Lindstigs krumelurer.
Det var ett tag sedan jag skrev ett kåseri här på sidan. Dels beror det på att det inte hänt lika mycket på sistone, dels beror det på att jag haft det ganska körigt i mitt familjeliv. Men jag slängde i alla fall iväg del 6, som innehöll två helt nya sånger. Jag hoppas ni har läst dem, nynnat dem och pluggat in dem så de sitter som en Peter Wibrån-dobb i skenbenet. Fler nya sånger har komponerats, men ni ska hållas på sträckbänken ett tag till. Lite nyheter ska det dyka upp i EF:s historiska sångbok. Jag inbillar mig vara klar med skrivandet och grovredigeringen. Jag har skickat materialet till doktor Z och PatRask för finputs, layout och tryck. Jag hoppas verkligen det är en pryl som kommer att sälja, för i denna bok finns East Fronts hjärta, själ och historia. EF har fått viss kritik för att ibland vara ett för internt sällskap, där det är svårt för nya att slå sig in. Nå, den här boken kommer delvis råda bot på det, för här finns mycket fakta om varför en del saker existerar. Det är en bok som verkligen alla ska ha, ståplatsare som huvudläktare. 13 år av historia, händelser och gemenskap blir din för ett modest pris. Kanske kan den bli klar till premiären, det vore underbart. Kanske blir den klar till 20 april klockan 10.00. Då vet ni väl vad som händer, hoppas jag. Trafiken i Istanbul stannar upp, Nôtre Dame spelar sitt vackraste klockspel, skeletten i Paris katakomber vaknar till liv, 100 gregorianska munkar sjunger Östersånger, Rönnerdahl dansar vals med Helena Hasselberg – Östers IF fyller nämligen 75 år. Sångboken är en hyllning till vår kära förening. Grattis på födelsedagen, hoppas det hörs från Frankrike till Kvarnhagen.
Östertruppen ser spikad ut för den här gången. Jag tycker herrarna på kansliet lyckades rätt bra till slut. Man vill alltid ha mer, men vi får inte glömma att vår plånbok fortfarande är tunnare än Atiba Hutchinsons kapillärer. Ser man saken ur ett lönemässigt perspektiv, torde vi ha färre munnar att mätta i år eller om ni så vill lägre kostnader. Jag tror dock att detta är ett måste. Driften har gått rakt åt pepparn i många år, och nu har di kloke sagt att nu får det vara nog. Fjolåret var något av en tokchansning, det satsades på en snabb återkomst till Allsvenskan, och vi hade en lönekostym för just den serien. Det har Östers IF inte råd med. I år kommer vi istället ha en mer lagom kostym med SE-mått mätt. Att ÖSAB finns hjälper ju inte, om vi inte kan betala lönerna. Det jag tycker verkar lovande, är att vi har en väldigt allround trupp. Det är bra, då är vi inte lika beroende av att alla är friska. En kille som min högra hand tror kan överraska är Martin Claesson. Jag ska redan nu sticka ut huvudet ur ett TGV i 300 knyck och gissa den rödblå elva som står på planen i premiären mot Beijing.
Stringen
Jonsson-Tengroth-Bild-Hughes
Fidde-Wibbe-Velic’
Pelu-Persedelpåse-Borg
Inga skrällar direkt. Möjligen Tengan, men jag tror han kan gå starkt framåt i år.
Vissa inom EF hör saker om sommarvärvningar, med det hörs inte ner till Frankrike. I alla fall inte Widéns whiskyröst, den hördes väl knappt till sidlinjen när han coachade.
Onsdag klockan 15.30 rullar le car mot Paris. Anmärkningsvärt att ”bus” betyder buss som man åker stadstrafik/pendlar med, medan ”car” inte betyder bil utan bekväm turistbuss/långfärdsbuss. Då är det äntligen dags att äntra Stade de Stig, som jag tidigare endast varit utanför. 80 000 vore inte fel, men vänskapslandskamper brukar inte dra fulla hus. Halvfullt kanske. Ljungberg spelar väl en halvtimme, se’n ringer Wenger till Lars-Roland och säger ”ta ut honom”. Ibra en halvlek, Mellberg får ont i hälsenan. Det blir stryk med 3-0, men för en frankofil har matchen ingen förlorare. Jag kommer sjunga båda nationalsångerna.
Alla utbytesstudenter läser franska på kvällarna, för att man ska lära sig i alla fall lite om språket och kulturen när man är här. Franskan ingår inte i det ordinarie programmet och vi får inga poäng för den. Nåväl, i onsdags var den första lektionen och i min klass går två mexare. Den ena var en däka som inte är helt bekant med ordet självdistans. Hon babblade på som om en filosofie doktor skulle gjort om han blivit ombedd att påpeka bristerna i Östers försvarsspel 2003. Nu hör det till saken att hennes franska suger precis lika mycket som nämnda försvarsspel. Vi är i den mest avancerade av tre grupper, men hon måste ha gått sängvägen för att ha hamnat hos oss. Det spelar ingen roll hur mycket hon än försöker, så är det spanska hon pratar och inte franska. Då borde man i alla fall ha vett att hålla tyst och låta andra få säga saker ibland, men icke.
EF Frankrike blir EF Campus igen inom kort. Jag åker hem på en minivisit den 12:e för att åka tillbaka den 17:e. Ska bli skönt att komma hem till lite minusgrader och ett par timmar mer mörker. Som jag har längtat efter det. =) Men jag lovar att jag inte ska klaga en enda gång. Jag är trots allt glad över att jag är svensk. Man blir så lack när man läser alla gnälliga insändare överallt om att det är fel på det och det, vården är piss etc. Till dem finns det bara en sak att säga: de är en hoper riktigt bortskämda slynglar. Somliga vrålar att den svenska välfärden är ett minne blott och att Ragnarök står för dörren. Dessa vet inte hur förbannat bra vi har det i Sverige. Var stolta över vårt land, kamrater. Ni får det inte bättre någon annanstans. Att man sedan ska sträva efter förbättringar är en helt annan sak.
