Fransk tvättinrättning, frisörbesök och kunglig behandling. Trevlig helg!
Idag (tisdag) steg jag upp 6.45 för att gå till tvättinrättningen. Instruktioner enbart på franska, men jag lyckades rätt bra. Dessutom är hanteringen av tvättmaskiner tämligen internationell. Det finns fyra torktumlare där, som alla har ett enastående torkprogram som (något överdrivet) får en låt i Melodifestivalen att verka lång. Programmet var fyra minuter långt. Jag tänkte att ”jäkla vilket blås det måste vara i de maskinerna”. Ser två andra maskiner jag aldrig sett förut i hela mitt liv, och som kallas ”supertorktumlare. Rekommenderas att använda innan ni lägger er tvätt i torktumlaren.” Måste vara det enda som jag har sett som påminner om det typiskt svenska ”förfest”. Jag lade mina sängkläder i ”supertorktumlaren” och annan tumlingsbar tvätt i en vanlig tumlare. Jonas Axeldahl hade inte hunnit missa en målchans på den tiden det tog innan programmen var klara. Ingenting var torrt. Ny runda för vanliga tvätten, lakanen i en vanlig tumlare. Inget var torrt efter andra gången heller, och eftersom varje runda kostade 40 cent så tyckte snålänningen att nu fick det vara nog. Släpar med mig tvätten hem, och ni kan ju lista ut hur mycket möbler som syntes i mitt rum på 12 kvadrat. Nu ikväll har i alla fall lakanen torkat, så jag slipper ligga på blöta sådana.
Efter tvätten, så var det dags att göra ett nytt besök hos den frisörsalong jag nämnde i del 4. Stapplar in, och nu är det ledigt. Tjejen som ska klippa mig är i ungefär samma ålder som mig, och jag tänkte att nu ska jag luska ut ett och annat om franska fruntimmer. Men när hon frågar hur jag vill ha det, och jag tvingas upprepa tre gånger för att hon ska förstå vad jag menar, känner jag inte att det är läge för så mycket mer konverserande på franska på ett tag. Jag lät henne klippa mig i ”något som hon tror passar mig”. Enklast så, och det blev riktigt bra. Mitt vax är nästan slut (det jag använder till håret), så jag ber om en burk. –Blir detta bra? Säger hon och håller fram en burk som har formen som en snusdosa men som bara är en tredjedel så tjock. –Det blir kanon, svarar jag och ska betala. 34,50, varav 16,50 för den lilla burken. Jag låtsas som om jag har hur mycket pengar som helst, och ska betala med mitt VISA-kort. Hennes maskin vill inte godta kortet, och jag får springa ut och ta ut kontanter. Lyckligtvis ligger närmsta automat endast 20 meter från salongen.
Nästa ärende. Om det var bussväntandet eller joggingturen som gjorde att jag har åkt på en brakförkylning vet jag inte, men mina näsdroppar är slut och jag hostar av bara tusan. Så jag går in på apoteket och får någon spray och hostmedicin. Nu markerade datorn ordet ”tusan”, och sade att detta borde undvikas och endast användas i talspråk. För tusan, jag gillar att använda det EF:ska uttrycket tusan. Då svär man inte lika ofta. En gång till; för tusan. Anyway, kommer hem strax innan klockan 12 och ska ta en dos hostmedicin. Har inte ätit sedan 7 och är ganska tom i kistan. 20 ml röd sirap häller jag i mig. I fem minuter känner jag mig som om jag varit med i ett tequilarace på fastande mage, och börjar med suddiga ögon läsa på flaskan vad den innehåller. Hittade en massa siffror, men ingen följdes av ordet ”alcool”. Jag antar att styrkan på medicinen då fås genom att addera alla siffrorna på etiketten. Ruset lade sig dock ganska omgående, till förtret för grabbarna på bänken nedanför Lagrell. Hade varit en fin inkomstkälla; parallellimportera hostmedicin till a-lagare i Sverige.
Minns ni det rekommenderade brevet i del 4? Jag var så upptagen med toaletthistorien att jag glömde bort det. I mitt postfack låg förutom denna avi även två vanliga brev. De var båda två från BNP Paribas, Frankrikes största bank där jag fått hjälp med att öppna ett konto. Efter 711 artighetsfraser följde två rader med mitt kontonummer och bankens adress och telefonnummer, därefter cirka fyra meningar artighetsfraser och ett undertecknande av bankchefen. I det andra brevet likadant, men med den skillnaden att här stod bankens öppettider, Internetadress och erbjudande om privatrådgivning om jag behövde det. Efter skolan rultar jag till Posten för att hämta det rekommenderade brevet, jag hoppas lite smått på att det är min MP3-spelare som ska komma från Hi-Fi-klubben. Nej, det var ett vanligt brev. Lägger det i väskan och går hem. Öppnar det vid mitt skrivbord, och det är ytterligare ett brev från BNP Paribas. Detta brev innehåller ingen särskild information om banken, utan är bara ett brev där jag extremt mycket (betydligt mer än i de två andra) välkomnas som kund hos dem. Jag kände mig som en rik hertig som just lånat 200 miljoner euro till 20 % ränta av dem för att renovera mina 24 slott i Loiredalen. Tre brev för att välkomna mig som kund, varav ett var rekommenderat och skulle delats ut till mig personligen av brevbäraren om jag inte hade varit hos frisören. Ja jag säger då det. Ska bli skönt att dra i deras långa näsor. De enda affärer jag tänker göra med BNP Paribas är nämligen att hämta ut det bostadsbidrag som jag kommer att få under min vistelse här i det rödblå(vita) landet. Alltså inte sätta in ett korvöre eller låna till något Staglaslott. Tre brev!
