Årets Nybro Open gick alltså precis som ifjol. Lek i gruppspelet för att sedan åka på stryk i kvarten. Vad är det då för mening med att vara med? Taskigt mot de mångtaliga rödblå på läktarna, att behöva vänta för att sedan få se på skit. Fast vi är väl rätt vana vid det här laget.
Livet i Trikolorens regioner rullar på. Har haft min första undervisningsdag här i Poitiers, första kursen heter Human Aspects of International Business. Han som håller i kursen är ingen mindre än Redhawks-kungen Percy Nilsson. Åtminstone måste det vara hans enäggstvilling, och heter egentligen Mike Hanson och är från Kalifornien. Han hade det utomordentliga uppförandet att veta vad Växjö var för någonting. ”That’s where all the great tennis players come from, right?”. –No, that’s where all the great football players come from, tänkte jag säga men höll käft och nickade när han nämnde Mats Wilander och Jonas Björkman. En Percy Nilsson, finns bara en…
Idag började rean här i Poitiers. Det kallar jag rea det, inte det blaha som finns i Växjö där butikerna plockar fram storlek XS och XXL av det som var modernt 1998.
I min klass går fem indier (alla pratar precis som Dr Bombay), en finländska, åtta fransmän, en schweiziska, en blond australiensiska på 1,85 som måste ha två vaxburkar per tillfälle hon vaxar benen, en spinkig amerikan vid namn Joe the giant Gorilla (heter Joe och släpar armarna som Fredde Bild) samt – till glädje för alla germanofiler i allmänhet och Heters Pansens i synnerhet, fem tyskar från, just det, Oooosnabrück! Har för mig att den orten har något med EF att göra men minns inte på vilket sätt. Vilse i Bremen?
9 februari anordnar skolan resa till världens mest underbara stad, Paris, för att se Frankrike – Sverige på Stade de Stig, förlåt France. Buss på inträdesbiljett går loss på 25 euro, ett fynd såklart. Min Sverigeflagga med ÖSTER på ligger tyvärr hemma, kanske kan KIK skicka ner sin? Källström finns som bekant redan i Frankrike, men kommer Kjell Ström? Ett tips till den, låt oss säga sparsamme, nordskåningen är att get går bra att lifta i Frankrike. Säg ”Anders Linderoth” och du blir körd till något skumt hamnkvarter i Marseille.
Bor i ett halvsjabbigt korridorrum på 12-13 kvadratmeter. Möblerna hade inte gjort bort sig hos Växjöbördige Knut Knutsson i ”Antikrundan”, fast hade nog inte betingat något högre värde. Jag ska be min kompis Olof Ahlin, hobbyantikhandlare i Moheda, att komma och lägga ett bud. Jag får diska, raka mig och tvätta händerna i handfatet. Hade tänkt skriva pinka också, men vissa saker bör man hålla för sig själv. Dessutom; toaletten och duschen som vi sju personer delar, ligger endast 3 meter från min dörr. Lyhört är det till förbannelse. Från ena sidan hörs ingenting, från den andra lägenheten är det ett ständigt oväsen. Inatt hade fransmannen högljutt sex vid 23.30, så då kunde jag inte sova. Inte ringde jag på och frågade om jag fick vara med heller. Jag var för trött.
Sophämtningen i Frankrike är värd ett eget stycke. Man käll(ström)sorterar inte sina sopor på något vis. All bråte, såväl kalmarspelare som Roquefort-omslag, åker i samma soppåse. Nja miljövänligt land. Poitiers är en väldigt gammal stad med nästan uteslutande smala och enkelriktade gator. Antar att sta’n är K-märkt eller motsvarande och att man vill bevara charmen, för det ska inte synas någon skit på gatorna. Man får nämligen endast gå ut med soporna mellan 18-20! Och dessutom får man inte bära ut dem på söndagar och tisdagar! Snacka om vanställt. Föreställer mig Ola P gå ut med soporna på eftermiddagen, blir åthutad av en 71-årig fisförnäm dam med knähund varpå Ola svarar ”skärp dig, skämme!”
Fransmännen är helt galna i ABBA. Alla, oavsett om det är en 16-årig gymnasiedäka eller en 65-årig monsieur i kritstrecksrandig kostym, vet vilka ABBA är. I lördags fyllde jag gubbe, 25 år och blev därmed enligt Josefsson ”för gammal för skit”. Jag firade på en pub med några andra studenter som pratade om just ABBA. Jag frågade om de visste vad gruppmedlemmarna heter, och jodå, det visste de. Jag berättade att som hyllningsvisa till en av herrarna, brukar vi i Sverige köra en berömd växelsång, och frågade om de ville stämma upp i den. Inga problem, det lät så grant så grant, fem personer sjöng efter mig; Heja Björn – HEJA BJÖRN – Heja Björn – HEJA BJÖRN! Jag blev rörd till tårar. I Sverige hade man blivit utslängd av en så’n sak, här fick vi applåder. Poitiers har, trots 120 000 invånare, inget fotbollslag högre än division tre. Jag föreslår att vi flyttar Östers IF hit, de kan ju redan en ramsa.
Det får vara allt för denna gång. Inte har jag sett till Sonny Bourgogne heller, han håller nog till på Araby någonstans om jag inte tar fel. Kram från Sonnys lillebror,
Sigge Bordeaux
