Normalt sett vid det här laget hade vi haft en eller flera nyårskrönikor färdiga, men slutet på det här året har som vi vet förvandlats till en mardröm med en av världens största naturkatastrofer i modern tid som huvudingrediens. Jag skall trots detta försöka ta er med på en resa mot Retroettan 2005 och diskutera A-lagets utformning…
Retroettan ja. Vi har tidigare behandlat alla klassiska lag som nu hårdsatsar, och vi kan konstatera att vi inte lär vara några favoriter till seriesegern i år. Det talas om GAIS som värvat i mitt tycke klokt, AIK som kan behålla flertalet av sina spelare tack vare att man fortsätter att skyffla in pengar i föreningen och inte minst Norrköping som gjorde ett riktigt bra 2004. Härefter börjar man tala om ”de andra”, och där hamnar väl vi då. Tack för den säger jag bara. Det sista vi behöver är ett favoritskap.
Truppen börjar formas, och även om ingenting är klart – så kan vi misstänka redan nu att vi kommer tappa vårt ordinarie mittbackspar från 2004. Både Christer Thor och Kaspars Gorkss är som jag ser det alltså på väg från föreningen. Om vi börjar med Gorkss så kan vi konstatera att han valde att spela ett högt spel. Öster var på honom riktigt tidigt med ett kontraktsförslag som såväl han som hans agent/pappa accepterade, Kaspars skulle bara åka på ”semester” först. Sen vet vi hur det gick. Tråkigt är det i vilket fall, den frejdige letten var en av mina favoritspelare på senare år.
Thor är stor, men är han slut också? Nej, så klart inte ännu. Jag trodde det skulle bli ett väldigt rabalder på EF:s forum när man kontrakterade Bild istället för Thor, men kanske tänkte de allra flesta som jag och höll en skadefri, rejält spelsugen Fredrik Bild först. Nu är inget klart än här, men jag måste säga att jag tycker det är dags att ta farväl av ”Ångaren”, tacka för trogen tjänst och fortsätta blicka framåt (bortom årets Superetta).
Vi tappar även Karlsson och Karlsson. Putte gick til Gefle, och kanske följer Jocke honom dit. Klart är att de här spelarna inte riktigt lyckats i Öster fullt ut, och kanske är en flytt vad de behöver.
På innermittfältet har vi dock fått behålla den gyllene trion Gustafson, Wibrån och Velic vilket var oerhört viktigt. Jag ser fortfarande ett av Superettans starkaste mittfält när jag tittar på laget från ovan. Gustafson är tvåvägsspelaren, Wibbe kämpen och Velic eleganten.
På yttermittfältet så har det hänt saker. Danne P till Kalmar. Johan S till Mjällby. Två klasspelare, definitivt och de helt klart mest kännbara avbräcken. Sen ska vi inte heller glömma bort Johan Mattsson (som nu varvar ner i Hovmantorp). Men man märker tydligt att Öster nu går mot mot 4-3-3, för det man siktat(och fortfarande siktar) på att ersätta de här spelarna med är mer renodlade forwards. Jag ser såväl Danne P som Johan S som yttermittfältare, och förstår inte allt snack om Johan som en perfekt ”yttertrea” i ett anfall. Tycker han har funkat bäst som renodlad ytter (utan defensivansvar) i 4-4-2, men det kanske bara är jag…
På forwardsidan tappar vi en legend – Ottosson, som lär vara klar för Värnamo nu. Med Ottosson stod det väldigt tydligt att han hade sina bästa år bakom sig, det såg oerhört långsamt och ofarligt ut när han fick speltid i år. Men en legend är det likväl.
Det var vad vi har tappat, och den pessimistiske Östersupportern kanske ska stänga sin webläsare nu, högljutt sucka ”Det går åt helvete i år med” och fortsätta agera surbuk över nyår. Vi andra läser vidare och ser möjligheter med de nya i truppen.
Peter Sedunov från Boden hade jag dålig koll på innan, det skall erkännas. Men stämmer hans signum så har Öster värvat precis rätt – en spelande mittback. Vi har inte haft den spelartypen i Öster på flera år, en mittback som kan ta steget upp och fördela bollen som en innermittfältare.
Martin Claesson från Värnamo. Här ska den optimistiske lyssna på Widén, som hävdar att den här killen har verkligen möjligheten att slå igenom redan i år. Enligt uppgift hård i kroppen, hyggligt snabb med och utan boll och med bollvinnaregenskaper.
Freddy Borg från Höllviken. Stor forward, en ”vikingkille” som påminner lite om Johan Mjällby i kroppsformen. Vi sätter ett frågetecken för snabbheten, men hårdheten och målfarligheten har vi redan bevittnat på träningarna. Kan bli riktigt nyttig, en straffområdesspelare med vassa nypor och två fötter…
John Pelu från Helsingborg. Kanske den mest namnkunnige hittills, och en härlig spelare att se på. Frågan är om vi kan få det att lossna för skåningen, som varit en av de mest lovande spelarna i hela Skåne i många år nu? Ska enligt Lasse Jacobsson vara perfekt till rollen som ytterforward i 4-3-3 och jag tror honom. Sen får vi se om det räcker hela vägen.
En spelare som inte är klar än, men som vi verkligen hoppas det löser sig med är Johan Norell, ESK. Han har även kontaktats av såväl IFK Göteborg som Landskrona i år, och är en offensiv vänsterback alt. defensiv vänstermittfältare. Enligt uppgift försöker konkurshotade ESK att få ut så mycket pengar som möjligt för Norell då han fortfarande står under kontrakt, men uppgifter säger att övergången ännu så länge inte är hotad och att diskussioner fortfarande pågår.
Det surras i korridorerna också en hel del gällande den sista A-lagsplatsen, som skall vara en ytterforwardtyp. Här ligger locket sannerligen på, och så mycket kan man säga att huvudryktet talar om en utländsk spelare… Vi får se.
Hur kan det här laget hävda sig då?
Ja, som sagt – jag tror inte ens själv på att vi kan vinna Superettan i år, om jag ska tänka logiskt. Vi hade en gyllene chans 2004, som vi sumpade – och det kan kosta oss ytterligare två år i näst högsta serien. Men det viktiga är att vi tänker långsiktigt och satsar målmedvetet för framtiden, lyfter upp de unga spelarna (Tengroth, Nouri, Sallhag, Vieweg m.fl) och ser till att komplettera med ett garde av såväl utvecklingsbara som rutinerade spelare…
….nu blev det lite väl många klyschor på en gång. Tillåt mig att skriva om det lite:
Vi ska vara ett av topplagen, och åtminstone ha häng på en allsvensk kvalplats i år. Allt annat är faktiskt ett fiasko.
Sådär. I en årskrönika bör man också knyta an till en del andra saker som hänt under året, men jag lämnar det den här gången. Andra inom EF sitter och filar på sådana just nu, så jag har medvetet valt att snacka framtid.
Och man behöver ju inte heller tala om för folk i år att man ska tänka på annat än fotboll. Vi står ju framför ett år som kan bli en vändpunkt, där man byter några hemska krigs-, katastrof och terrorår mot ett positivt år, där världen verkligen går samman och stöttar människor i tredje världen och i de drabbade områdena. Det kan faktiskt verkligen bli så.
Och Öster kan gå upp i Allsvenskan igen. Sannerligen ett gott nytt år.
90-1950-6
Märk talongen ”Asien”.
