Så här dagen efter kan man fortfarande känna den där enorma skadeglädjen när PC (bilden) nickade in 3-2 i Åtvidabergs mål. Nej, jag har ingenting emot Åtvidaberg. Nej, jag är inte elak av naturen. Men som matchen utvecklades så hade man varit så osedvanligt besviken om den hade blivit en kopia av insatsen mot Gefle, där en riktigt bra första halvlek ju inte räckte mer än till 1-1 och där vi sedan tappade motivation och styrkan i andra halvlek. Det faktumet kombinerat med ÅFF-klackens (iofs rätt fyndiga) hånanden av PC gjorde att säsongens kanske elakaste flatskratt ekade ur min strupe direkt efter matchen.
Det var nästan så man glömde bort att matchen inte betydde någonting, och jag personligen fick ett mentalt frispel på den usla domaren när han blåste halvtid prick på minuten just när Öster såg ut att skapa ytterligare ett vackert anfall. Det handlade om att jag mest var besviken över 1-1, och att jag insåg att vi förmodligen skulle göra om Gefle-bedriften en gång till – att helt tappa matchinitiativet och förlora med säg en 4, 5-1. Och sen skulle min teori om det kollektiva allmänna psykbrytet i A-laget vara en total realitet.
Och det ville jag ju inte att den skulle vara.
Öster ställde upp med följande startelva:
Green
Jonsson, Thor, Bild, Gorkss
Petersson, Velic, Gustafson, Wibrån
Svensson, Cederqvist
Johan Svensson gjorde en fantastisk första halvlek. Vilken fart, vilken vilja, vilken extrem uppoffring. Ensam gjorde han lite vad han ville med Åtvids försvarare under hela första halvlek, även om han fick god hjälp av Wibbe, Danne P och Velic. PC var i det här skedet helt osynlig. Vad sysslade karln med? Hade han glömt bort att löpa i luckor? Nejdå, han sparade det till andra halvlek.
Jag ljuger inte om jag säger att det var ett lag på banan i första halvlek. Åtvidabergs målvakt verkade ha sålt sin själ till djävulen, för en värre levande vägg har knappast skådats på Värendsvallen i år. Han tog allt. En 3-4 frilägen, något skott och ett grymt vasst inspel från Danne P motades till synes retfullt enkelt bort. Men när Åtvid väl fick låna bollen var de duktiga att genom ett riktigt elegant spel (är man inte direkt bortskämd med i den här dödgrävarserien) transportera fram bollen i farliga lägen. Ex-allsvenske Kristian Bergström fick ett sådant läge och stänkte in 0-1 mitt i värsta Österpressen. Känns det igen?
Öster vek sig dock inte, utan fortsatte att trumma på. Mot slutet i halvleken skapar vi en nästan löjlig press mot motståndarmålet, och till sist – på den tredje hörnan på lika många minuter kan Macke Jonsson utjämna med en elegant och välplacerad nick. 1-1 strax innan halvtid, tack för den!
Andra halvlek blev lite mer trevande från bägge lagen. Åtvidaberg ville nog stänga lite fler ytor än de gjorde i första halvlek. Trots det kämpar sig PC till ett riktigt bra läge efter några minuter, men för ovanlighetens skull lägger han hela kroppen bakom bollen och drar på ett stenhårt skott någon meter över ÅFF-målvaktens vänstra stolpe till Åtvidabergsklacken Kopparslagarnas stora jubel. Debaclet fortsätter. Svensson fortsätter att löpa hål i motståndarförsvaret och blir bl a brutalt nergjord i straffområdet efter 10 minuter – men ingen straff.
Sen saktar Öster ner lite, och Åtvidaberg kan komma in i matchen. Sakta men säkert tar man över initiativet, och när 1-2 kommer så är det logiskt. Spridda suckar hörs på Norra Stå. Jaha, så var det kört. Men då har man glömt bort en värvning som kom i mitten av säsongen och som brukar kallas – PC. Som en kollega sa till mig i morse på jobbet:
– Det måste väl ändå vara Östers bästa värvning på 10 år.
Det vet man väl inte riktigt ännu, men som han gjorde det igår! När det är 10 minuter kvar av matchen, retirerar Åtvidaberg hemåt och är förmodligen ganska segervissa. Velic får lite mer ytor att jobba med, och då vet vi vad som brukar hända – mycket riktigt, en elegant lobblyra till PC som placeringsnickar in 2-2. Som socker på ÅFF-syltan springer han fram till den redan rätt tysta ÅFF-klacken med fingret framför munnen på Jon Dal Thomasson vis. Kan fortfarande inte låta bli att le lite elakt, sådär i mjugg när jag tänker på det.
Det skulle bli ännu värre för östgötarna.
Bara 2 minuter från slutet gör Velic och PC i princip om samma mål en gång till, och nu lägger sig t o m Åtvidspelarna på marken i ren frustration. Domarn blåser sedan efter ett antal tilläggsminuter (var hittade han nu dem?) och rätt lag fick stå som segrare till slut.
Bäst i Öster idag – Johan Svensson. Nu har han redan tagit hem EF Trophy i överlägsen stil, och lär vara flitigt uppvaktad av allsvenska klubbar i höst. Prahl har sett honom. Nanne har sett honom. Hammarby lär försöka få honom igen. Vad väljer han? Kan Öster matcha? Det faktum att han nu trivs mycket bra i Växjö märks lång väg; ständigt leende och positiv på träningarna och tillochmed har hans far som brukar åka med honom upp från Blekinge ofta talat om hur nöjd Johan (och hela Svenssonfamiljen) är med Öster.
Men åter till matchen – för jag vill inte avsluta utan att t ex nämna Velics helgjutna insats som offensiv mittmitt, eller PC:s magiska andra halvlek. Även Wibrån och Fidde sköter sig bra idag, medan backlinjen såg lite väl konfunderad ut emellanåt (4 mittbackar i startelvan!) för att få helt godkänt.
Man ser fortfarande cupen an med tillförsikt. Vilket lag som än ställs mot oss den 20:e så har vi en god chans att nå finalen.
