Klockan var 02.57. Mobilens larm gick igång, det var dags att vakna. Först var det rätt tjurigt, men så började det att krafsa i väggarna. Ensam i en röd stuga, 125 meter bortom slutet av allmän väg. Klockan var strax tre på morgonen. Och så krafsade det i väggarna. Eller kom det från taket? Det var inget löjligt litet rått-krafs, det var riktiga grejor. Eventuellt en påtänd ryss med ambitionen att mörda först och fråga sen, om offret mot all förmodan fortfarande skulle sprattla.
Jag hade förstås inga planer på att utreda saken (vem vill möta en påtänd ryss på vinden?). I stället slog jag på teven för att titta på del 2 av Bush Vs Kerry. Utmanaren började inte lika nervöst som förra gången, idioten skötte sig å andra sidan lite bättre han också. Oavgjort till slut, och det är bra för Kerry, för amerikanarna går framför allt på vad som är presidentlikt. För utmanaren gäller det alltså att vara mer presidentlik än presidenten. Eller åtminstone lika presidentlik som presidenten. Att vara lika presidentlik som USA:s nuvarande president klarar ju Askan av utan att förställa sig, så vi kanske inte ska hylla Kerry allt för mycket.
TV-duellen fortsatte, det hettade till ett par gånger, och jag glömde strax av krafsandet på vinden. Eller om det var i väggarna. Men så kom det tillbaka. Och nu värre än nånsin.
Det var då jag kom på att katten inte låg och sov på sin filt som hon brukar. Genast satte jag igång att analysera situationen mer ingående, och började med att ställa två sanningar vid sidan om varandra för att ta fallet vidare därifrån. Således sa jag till mig själv:
1) Någon krafsar i väggarna på övervåningen.
2) Katten är försvunnen.
Med dessa två teser som utgångspunkt gick jag vidare. Vem krafsade i väggarna på övervåningen?
1) En påtänd ryss, sugen på att mörda vem som helst?
2) Katten?
Jag bestämde mig för att det var katten, tog fram ficklampan ur en låda i köket och begav mig trappan upp till andravåningen, med fara för mitt eget liv. Klockan var nu 04.55.
Jodå. I ett av vindsutrymmena, bakom en stängd dörr, satt katten och glodde. ”Mjau” sa hon när ficklampans lyse träffade henne mellan ögonen. ”Mjau på dig själv du” sa jag och bar ner henne till filten där hon hör hemma. Och så tänkte jag bakåt och insåg att kattstackarn måste ha suttit där sedan fredag eftermiddag då jag installerade antennförstärkaren.
Fixade lite frukost till mig och den utsvultna katten, sen somnade vi om båda två. Vaknade några timmar senare av att katten höll på att utforska mitt vänstra öra med tungan. Hon var tydligen inte alltför arg över att ha varit inlåst i ett halvt dygn.
Steg upp, tände en brasa i kaminen, kliade mig i röven och gick ner till ladan för att såga ved. Tröttnade rätt fort på det, gav mig i stället på en härlig promenad i höstsolen. Till brevlådan, 125 meter. Och lika långt åt andra hållet förstås. Utom för katten, för hon gick i zickzack säkert dubbla distansen. Sicket slöseri med krafter.
Promenader är aptitretande, så jag ställde mig i köket och stekte upp lite fläskfilé medan tagliatellen kokade färdigt. På det lite ost och pastasås. Inget för kocklandslaget, men vafan.
Efter kolhydraterna var det dags att vila middag för att vara i toppform till avspark. Vaknade igen tjugo i fem, gick ut i köket och hällde upp mig en landskamps-grogg. Landskampsgroggar ska vara av storlek och styrka nog för att räcka en hel halvlek.
Strax före avspark tände jag en ny brasa i kaminen. Sen smuttade jag mig igenom den första halvan av matchen. Så jävla roligt var det ju inte så långt, men fotboll är ändå fotboll. Och grogg är alltid grogg.
Lassade in ny ved i kaminen i pausen, gick ut och pissade på äppelträdet i trädgården, hällde upp ett nytt glas och satte mig på nytt tillrätta i den höj- och sänkbara sängen framför teven.
Ungefär en och en halv grogg in i matchen så lossnade det. 3-0, utan problem. Nu hoppas vi att Kroatien tappar poäng i kväll.
Efter matchen tog jag fram datorn för att skriva det här. Nu är jag strax klar och då ska jag väl lägga in lite ny ved i kaminen och kanske äta upp den fläskfilé som blev över. Sen är väl dagen i stort sett slut. Om man inte hittar nån annan landskamp på nån av sportkanalerna. Då kan det ju i enlighet med reglerna slinka ner två landskampsgroggar till. Fast förmodligen somnar man väl nånstans i mitten av andra halvlek. Lika så gott i så fall. Det är ju en dag i morgon också.
Vasa?
Är ditt liv så jävla innehållsrikt då?
Ps.
Åtvid hemma i morron. Jag tror på 7-0. Fast mentalt är man ju redan på nästa säsong. Bland de någorlunda realistiska är Backe mitt förstaval, Jönsson andra och Divan tredje. Som bubblare min absoluta favorit Jörgen Lennartsson. Vem fan vill bo på en ö utanför Göteborg? Och det måste ju vara roligare att gå upp i allsvenskan än att åka ur. Eller hur, Jörgen? Nu nickar katten instämmande. Hon kanske är intresserad av fotboll trots allt. Nä, det var visst bara halsbandet som hakat upp sig i pälsen.
