Jag kom på mig själv när jag gick hem efter gårdagens Österuppvisning av allmänt psykbryt; Vilken evinnerlig tur att den här matchen egentligen inte betydde någonting. Hade Öster fortfarande haft en praktisk chans på allsvenskt kval så hade jag förmodligen just varit sjukskriven och suttit hemma i TV-soffan, vevandes matchen om och om igen på video och vridit mig av själömkan och misär.
Drar väl på med en floskel med en gång: Det var en match med två halvlekar. Om nu Lasse Anrell skulle rikta blicken hit (vem vet kanske to m en stjärnkrönikör som Anrell känner lust att läsa om hederligt fint småländskt psykbryt ibland) så bjuder jag på den.
Men det var så, faktiskt. En riktigt stark första halvlek som fick t o m de allra buttraste dödgrävarna till Östersupportrar att nästan lyriskt ypppa ”Ja jisses vad fint de spelar idag”. Bra fart på kanterna samtidigt som Gefle var tyngda av stundens allvar gjorde att vi skulle ha sprungit ifrån dem med en 3-4 mål redan i det skedet. Hur många gånger den här säsongen har man inte skrivit det där? ”Vi borde ha…”, ”Vi skulle ha…” Till vilken nytta? Ingen alls. Vi konstaterar istället att det var en riktigt, riktigt bra halvlek.
Men – vi agerar som ett slaget lag redan innan Claes Green får kontakt med Pål Lundins osalige ande som i ungefär 10 års tid verkat sväva någonstans över de båda målen på Värendsvallen, släpper in Gefle i matchen och löper inte linan ut. Någonstans där i andra halvlek står det klart att det där rätta flytet – det har inte Öster. Och tyvärr får man säga att man inte förtjänat det heller.
Men frågan är vilka lag som förtjänar en allsvensk plats i år – för nu drar det ihop sig.
Häcken? Nja. Knappt 800 personer på Rambergsvallen igår. Annars det lag som spelat trevligast fotboll i år även om man åkte på fyra kontringar mot Boden igår.
Gefle? Tyvärr inte. Jag ser ingen framtid för laget, ingen idé med spelet. Hjärta är fint och beundransvärt, men utan någon uttalad idé så åker ett lag som Gefle upp, ur, dammsugs på talanger tack vare skyltfönstret i AS och får sedan svårt att hänga kvar to m i ettan.
Åtvidaberg? Jovisst. Har en spelidé och traditioner. Men att vara sparringpartner till blåränderna i Allsvenskan blir nog inte riktigt lika roligt.
Norrköping? Hoppas för deras egen skull att de inte går upp i år. Darrigare än Öster var 2002, och vi vet ju alla hur det slutade. Dock rätt tradition och organisation.
GAIS? Nä herregud. Se Norrköping.
…och sen har vi ju alla roliga lag som Öster, Västerås och Café Opera.
Alla talar om kris i Allsvenskan nu när stockholmslagen inte deltar i absoluta toppen. Men det är ingenting mot den kris som inträffar för fotbollen i Sverige när lag som Gefle och Häcken går upp och ett lag som Kalmar FF kan hålla en fjärdeplats på 8 man i defensiven och 3 vassa brassar.
Ja, jag är bitter. Nej, man ska inte ta mig på allvar.
Men någon form av jävla poäng har jag allt.
