Följ med i del 2 av reserapporten från Lettland och ta bl a del av uppladdningen inför ödesmatchen, läckande varmvattenberedare, Ola P och hans mjölkdrickande (bilden) och mycket, mycket mer…
Det var rätt enkelt att vakna ändå på torsdagsmorgonen för de flesta av oss, trots en rätt blöt afton kvällen tidigare. Undertecknad var först upp, besökte duschrummet och fick en välförtjänt och nödvändig dusch. Medan jag duschade hörde jag ett konstigt ljud som lät som pysande vatten ungefär, tänkte egentligen inte mer på det än att vi var trots allt i en rätt gammal kåk och att det säkert skulle låta så. Jag hade fel.
När jag kom ut ur duschrummet så möttes jag av en Lützendimma i korridoren. Först blev jag lite halvskakis och började tänka på brand och liknande, men kände rätt så snabbt att det inte var brandrök som orskade dimman. Det var vattenånga. En varmvattenberedare i en av de andra duschrummen på vandrarhemmet hade sprungit läck och pyste ut kokhett vatten.
Hansen klev upp ur sängen, såg dimman och sa att det nog är bäst att skynda sig att duscha om man nu ville hinna med det innan någon kom och stängde av allt vatten. En klok taktik, men det ville sig inte bättre att vattnet stängdes av i samma ögonblick som vår vän precis schamponerat in huvudet.
Så vi satt där och garvade lätt åt vårt öde och alla sjuka händelser natten innan medan några förmodade rörmokare och städerskan sprang som skottspolar i korridoren. Strax innan vi skulle gå och käka frukost någon runt 1-tiden så slog man på vattnet igen, och vi andra fick vänta nästan en halvtimme till för att den fåfänge Ola P skulle fixa till håret. Så kan det gå.
Ola P ja förresten. Han orsakade morgonens största flatskratt när han beställde in en stor mjölk till frukosten som egentligen var en middag. En middag som avnjöts tillsammans med en spinkig katt, flertalet getingar och några stackars tiggarungar på en riktigt mysig liten restaurang väldigt nära vårt varmvattenläckande vandrarhem.
Efter "frukosten" såg vi till att få tag på klubbdirektör Rydén för att undersöka möjligheten att få ställa våra väskor på deras hotell. Det löste sig till sist, och efter vi dumpat väskor skulle vi ut och shoppa. En av de första sakerna vi skulle ha tag på var en Lettlandsflagga att använda i vår kommande "övertala-Kaspars-att-skriva-på-flerårskontraktkampanj". Det lyckades vi faktiskt med i första prylputiken vi besökte, och utanför den så träffade vi dagens första Metalurgsfan. En kille som faktiskt var med i Växjö, och som med sina vänner tillbringat natten innan första matchen i Linnéparken(!) då man kan förmoda att de knappt kunde ha råd med det enklaste hotellet i staden efter att ha lagt pengarna på färjebiljetterna. Plötsligt kändes vårt lilla vandrarhemsproblem som rätt värdsligt… Killen berättade också att det han var mest imponerad av i Växjö var att det var så rent samt att nästan alla butiker hade automatöppnande dörrar(!).
Vidare så till mer shopping. Vi fann en marknad på baksidan av
saluhallen, som på klassiskt europeiskt manér låg mitt i staden. På den marknaden kunde man bl a köpa kasettband, kepsar, märkesklädeskopior, solglasögon (Simba köpte två par Adidasbrillor som redan från början var märkligt sega i skälmarna) och vi ska heller inte glömma alla gummor som sålde blåbär, lingon och trattkantareller. Lagom idylliskt sådär dagen efter.
Vi avslutade vår shoppingtur med att besöka ett kafé, där vissa av oss ville prova den lettiska specialiteten pannkakor. Vi beställde in husets special, och fick en stor pannkaka fylld med bl a persikor och ananas och toppad med grädde och sylt. Ungefär så gott som det låter. Strax bredvid hittade vi en supermarket där bl a Hansen och Vernos skulle handla upp sina sista lats (den lettiska valutan) på lettiskt öl i PET-flaskor. Dagens andra flatskratt orsakades av Hansen när han kom ut med 17 liter(!) PET-flaskeöl med det något obskyra namnet "TurboDiesel". Precis som det låter som så kan vi berätta att ölen innehöll 9% alkohol… Skulle vara riktigt roligt att se allas vår Hansen dricka ur en hel sådan 2-litrare själv, något han själv hävdade "var rätt lagom till en förfest". Nja alko-Hansen.
Dagens tredje stora asgarv var när Skägget lyckades bli av med ännu en ung tiggare genom att på svenska sakligt förklara att om han halsade en hel flaska TurboDiesel så skulle han få vår skäggige väns allra sista lats. Vi slapp dock att få se den scenen inträffa.
Nu var det dags att gå till sponsorernas och styrelsefolkets hotell, där vi skulle få lägga in våra inhandlade varor i bussen och få skjuts till arenan. Det ville sig dock inte bättre än att vår käre klubbordförande Ola Rydén blandat ihop det där med svensk, lettisk och Skäggets OS-tid och därmed sagt till oss att komma en timme tidigare än när bussen gick. Nåväl, det löste sig rätt bra iallafall genom att redan slitna EF:are fick tillbringa den timmen i den riktigt shyssta hotellbaren. Men nu började det bli nervöst. Det drog ihop sig till match.
Innan matchen hade väl ingen av oss nägra större förväntningar.
Vi trodde att letterna skulle vara betydligt vassare hemma, då man fortsatt övertyga i den lettiska ligan och leder fortfarande densamma. Ventspils, som ligger efter Metalurgs Liepajas i tabellen hade t ex inga problem att manövrera ut danska Bröndby i sitt UEFA-cupkval. Men när vi kom till arenan, njöt av det fina vädret, träffade Kaspars familj och några tillresta FK Auda-fans (Kaspars moderklubb i Riga) så började en märklig känsla att infinna sig som är svår att förklara.
Kanske, kanske… det kunde kanske gå vägen.
I del 1 så berättade jag att vi tyckt på träningen att Öster
hade en skum förstauppställning. Det var egentligen inte fallet. Det var nämligen en förstklassig uppställning som vi bl a kunde se prestera briljant fotboll under försäsongen men som misslyckades kapitalt när serien väl drig igång. Japp, det hade alltså blivit dags för en 4-5-1/4-3-3 med följande spelare:
Green
Jonsson, Thor, Gorkss, Putte
Svensson, Wibbe, Velic, Fidde, Mattsson
Cederqvist
Och som de spelade fotboll, våra grabbar. Daniel Svensson i SMP är helt rätt ute när han skriver att han inte sett Öster prestera så rolig fotboll sedan Hammarby hemma -02 (4-4). Det var kort sagt alltså mycket fint spel, Mattsson och Svensson tog löpningar överallt, och Cederqvist var fantastisk som den där ensamme forwarden på topp. Vi sågade oss igenom letterna med kortpassningsspel med ett tillslag, och jag får faktiskt gåshud när jag skriver detta. Österfotboll! Som det är tänkt. Letterna fick se sig tillbakapressade på sin hemmaplan och Östers 0-1 kom logiskt. Cederqvist förstås, på en sån där magisk passning från Velic… ett välplacerat skott och vi trodde inte våra ögon. Vi hade tagit ledningen! Och vi fortsatte att skapa chanser… Släppte egentligen inga lägen alls utan spelade koncentrerat i backlinjen, och jag kan inte minnas när jag såg Putte och Jonsson göra så bra insatser som ytterbackar senast som de nu gjorde under hela matchen.
Andra halvlek skulle ju inte bli lika rolig, och jag vill ge en rättvis bild av situationen som uppstod en bit in i halvleken. En lettländare hade precis sparkat ner Fidde, som därmed inte kunde hänga med centralt på mitten när nummer 8 i Metalurgs satte fart. Han skjuter, och Green ser ut att ha koll på den – men precis som deras 1-1 mål i Växjö så ändrar bollen riktning på en försvarare och ställer stackars Labbe fullkomligt. Bollen rullar så jävla retfullt sakta in i mål, och det är så tungt, så tungt. Men killarna ger inte upp. Vi fortsätter att prestera bra fotboll, och skapar flera heta chanse
r. Danne P och Ottosson kommer in, utmanar, fixar och trixar… Söderberg kommer in, och får 1-2 riktigt bra lägen. Men bollen vill inte in mer. Och UEFA-äventyret är över för den här gången.
Givetvis tog som ni förstår själva glädjen med resan slut där, och jag behöver väl inte säga att det var en rätt moloken skara som lämnade Lettland för Sverige den kvällen. Så istället för att rapportera över de sorgsna och ledsna timmarna vill jag prata lite om "de missade miljonerna". Vi kan inte tänka så. Vi fick det här äventyret på en räkmacka, hade tur i lottningen och fick överkomliga lag i såväl första som andra omgången. Man har inte tur jämt. Det funkar inte. Det är inte så fotboll fungerar. Och det är absolut ingen av killarna som är någon syndabock, för den fotbollen de har presterat mot Metallurgs i två matcher känns som att vara väldigt nära det allra bästa vi kan prestera för närvarande. Och då kan vi inte gnälla på någon.
Nu har vi två saker kvar att fokusera på. En snygg och värdig avslutning i Superettan, tillsammans med Svenska Cupen. Det är viktigt att vi står upp för laget nu, även om jag har full förståelse för att det inte blir någon tjurrusning till Västerås borta efter detta.
Thank you Latvia, and all of the wonderful people we met in your country. Vi kommer tillbaka. We will be back.
