Nu drar det ihop sig på allvar i Superettan 2004. Det är fortfarande över 30 poäng att spela om, men det ser redan nu ut som att Öster i år kommer att misslyckas med målsättningen att nå Allsvenskan. Varför? Vi ger er en kort analys här, tillsammans med vad vi kan förvänta oss inför mötet med GAIS nu på söndag.
Det första vi kan konstatera när vi tittar på årets matcher hittills är att vi faktiskt inte kan skylla på skador. Visst är Stringens frånvaro ett avbräck, men som jag ser det håller såväl Claes Green som Peter Kennfors god Superettaklass. Dessutom har vi varit osedvanligt skonade på skador på andra tänkta nyckelspelare som t ex Ottosson, Gustafson (även om han nu verkar ha fått en lätt hjärnskakning), Wibrån, Thor och Petersson och Svensson.
Laget har alltså helt enkelt underpresterat. För den fotbollen som spelas i årets Superetta är enligt mitt sätt att se det inte ett dugg bättre än den som spelades 2002, och även om vi i ärlighetens namn var rätt usla i Allsvenskan 2003 så borde den namnkunniga truppen helt klart legat på en allsvensk plats vid det här laget. Att påstå något annat vore horribelt.
Då ställer man sig således frågan varför vi har underpresterat? Jag har främst saknat aggressivitet. Det räcker inte att ha en taggad spelare på plan (ala Kaspars Gorkss) för att vinna en match hur uselt motståndet än är. Det insåg vi och laget först efter halva serien. Sen har Ottosson varit en rejäl besvikelse i år, det ska vi inte heller hymla om. Nog trodde vi att han skulle tillhöra toppskiktet i skytteligan efter en närmast skadefri försäsong.
En annan sak som jag har saknat är rörelse. Kanske gjorde den fina försäsongen att man sackade lite efter i tempo, jag vet inte. Men långa stunder såg det rent stillatående ut i början av säsongen, ingen som löpte i djupled (förutom möjligen Johan Svensson som de facto är en terrier av god klass) och ingen som ville ha bollen på mittfältet. Bara vända om och spela hem till närmaste gubbe. Ingen konstruktivitet. Inga bollar att springa på heller för den delen.
Nu har vi fått en PC, och det har förändrat saker och ting drastiskt. Med honom i laget lyfter sig även de övriga lagkamraterna ett snäpp iochmed att hans löpningar och slit därframme mer eller mindre tvingar alla andra att röra sig också. Just att PC fortsätter sin fina trend är vårt stora hopp inför krigandet om en kvalplats (jag har gett upp tanken om en direktplats nu), men jag börjar bli oroväckande övertygad om att det ändå inte räcker.
Öster saknar nämligen vinnarskalle.
Att vinna när det gäller som mest. Att i såna matcher kunna plocka fram en växel till i laget istället för att skapa en belastning som hämmar. Vi har sett det många gånger förr under de senaste åren: Öster kommer in i en positiv trend, plockar ett antal poäng – men när det verkligen gäller i möten mot topp- eller bottenkollegor slutar det ofta med en mental kollaps. Som i måndags mot Norrköping. Jag var ju inte där, men samtliga som såg matchen som jag har pratat med tyckte Öster såg fantastiskt mesiga ut. Vi ska inte ta Norrköpings fina insats ifrån dem, men även om vi nu åkte på en frilägesutvisning och kan skylla hur länge som helst på det – så måste vi ha en aggressivitet i laget. Det räcker inte med att spela offensiv, smånätt och trevlig fotboll i det läget. Vi måste vinna, vinna, vinna. Tre jävla poäng i varje match – det är vad som räknas nu när vi ligger som vi ligger och det gäller så mycket för föreningen.
Så vad kan vi som supportrar göra? Som jag ser det ha roligt så länge fotbollen varar, för snart är det slut med det gröna schacket för den här säsongen och vintermörkret med alla dess ingridienser drabbar oss. Vi Östersupportrar måste visa att även om laget inte presterar som vi tänkt oss att de skulle göra, så ska det iallafall inte hänga på oss. Vi kör på. Vi manglar.
GAIS hemma på söndag är ett ypperligt exempel på att vi inte ska vika ner oss. Tokstötta killarna nu. Skrik sönder halsarna. GAIS vacklar lite just nu efter en fin period tidigare, och vi vet så jävla väl om att vi ska kunna slå dem om vi bara har nödvändig aggressivitet, rör oss på planen och spelar ut vår fotboll. Det kan faktiskt bli 9-0 igen. Det kan faktiskt det.
Som avslutning kan jag bara säga att trots många negativa ord i den här krönikan så ser det ändå hyfsat ljust ut för Öster. Kan vi bara hitta en långsiktig lösning på tränarfrågan, kontraktera rätt nuvarande spelare inför nästa säsong och förstärka laget på några få punkter så har vi alla förutsättningar även nästa år. Räkna inte med någon stor spelarflykt, spelarna trivs nämligen i Östers IF och Växjö nuförtiden. Och även om vi kan tappa spelare som Johan Svensson och Daniel Petersson till allsvenskan, så har jag ändå stora förhoppningar om att vi får behålla dem.
Alltså – ha roligt. Det kommer alltid en ny säsong. Om den blir i allsvenskan – jävligt roligt. Blir den i Superettan – inte lika roligt.
Men vi är med, och vi kommer tillbaka.
