Trots Östers täta matchprogram på sistone så gjorde man en riktigt bra insats borta mot Häcken. Det enda som saknades var väl egentligen den där sista skärpan framför mål, men det man bär med sig från matchen är ändå spelarnas inställning och försvarets totala utraderande av Häckens forwards. Och givetvis East Front, som i princip alltid lyckas skapa fest var man nu än råkar befinna sig i världen.
Öster startade matchen med följande elva:
Green
Jonsson, Thor, Gorkss, J Karlsson
Petersson, Wibrån, Mattsson, Svensson
Cederqvist, Ottosson
Häcken tog i början av matchen tag i taktpinnen och pressade ner Öster en bra bit på sin egna planhalva. Men efter hårt jobb och allt bättre rörelse av Österspelarna så kunde vi motstå de första 10 minutrarna och sedan avsluta halvleken på ett mycket fint sätt. Vi skapade några riktigt fina chanser också, speciellt den när en underbar frispark från Mattsson precist dimper ner vid bortre stolpen och för dagen utmärkte Markus Jonsson nickar bara strax utanför i dålig vinkel. Men som tidigare sagt – det vi framför allt ska bära med oss från den här matchen är det utmärkta försvarsspelet. Kaspars Gorkss, Christer Thor och Markus Jonsson var samtliga rejält på tårna, och även Jocke Karlsson gjorde ett så pass bra jobb att man lätt har överseende med att han blev överspelad några gånger på sin vänsterkant.
I andra halvlek så fortsatte så småningom Öster med sitt malande, men Häcken bevakade skickligt sina positioner och släppte inte många offensiva ytor att springa på för Cederqvist/Ottosson och våra yttermittar. De gulsvarta ställde också om riktigt bra och fort, men Östers försvarsspel över banan var tur var inte ett dugg sämre än i den första halvleken. Östers kanske bästa målchans i andra halvlek var den 35-meterskanon till frispark av Daniel Petersson som Häckens målvakt precis lyckades tippa över ribban. Sedan tände det egentligen aldrig till, utom i slutet av halvleken då först Williams faller i duell med två Österförsvarare strax innanför Östers straffområde, samt att Cederqvist minuten senare får en Häckenförsvarare närmast sittandes på axlarna när han ska upp och nicka ett inlägg i Häckens straffområde. Kunde varit 1-1, 1-0 eller 0-1 i straffar där, men blev alltså 0-0. Kanske lika bra det.
Öster alltså klart godkända med toppar i superletten Kaspars Gorkss och pånyttfödde(?) Markus Jonsson på kanten. Framåt hade såväl yttrar som forwards det tufft mot Häckens duktiga försvar, men man minns Cederqvists stångande och slit samt Mattssons snabba passningar (med ett tillslag på bollen får vi en helt annan snabbhet i uppspelen). Peter Wibrån får man inte heller glömma bort.
Om vi fortsätter att spela den här typen av fotboll så ser jag mycket ljust på andra halvlek av årets Superetta. Kanske kan vi lämna ingenmanslandet och på allvar kriga om Allsvenskan, om nu också lite andra resultat kan gå vår väg a´la 2002.
Satt i bilen på vägen hem från Göteborg igår och tänkte på en tennismatch jag såg en gång i Båstad med Mikael Pernfors, som då var i utförsbacken av sin karriär. Han inledde uselt och förlorade första set med typ 1-6, och fortsatte sedan uselt ända fram till typ 0-4, då han helt plötsligt gjorde ett fantastiskt game. En frustrerad Pernfors vänder sig då mot himlen och vrålar med sina lungors fulla kraft:
– BÖRJA OM!!!
Visst önskar man detsamma i årets Superetta?
