Innan dagens bedrövliga upplevelse till match så hade vi iallafall lite kul. Ett gäng EF:are förgyllde årets upplaga av MFF Support Cup med sin närvaro, och här är en kort resumé för de som inte orkade hänga på. Stackars satar.
Vi åkte alltså ner på fredageftermiddagen, de flesta av oss. Förutom undertecknad så fanns Hansen, Weste, Kurtz, Bulten, Malmström, Linn, Simba och Söder med i bilkaravanen. Tidigare på dagen hade vår kunglighet KIK tagit med vår skäggighet Svahn tillsammans med den obligatoriska souvernirväskan och flaskor med okänt innehåll som den snål… ehh försiktige skåningen tänkt att prångla ut bland avarterna som fanns med. Men si, de här avarterna hade eget dricka med sig.
Väl på plats så startade jobbet att bygga ett EF Camp. Det nyinköpta vita partytältet från ÖoB för 129 SEK av tvivelaktig kvalitet förgylldes av den gamla trotjänaroverheaden "East Front" som knöts fast över det hela – och vips så hade vi ju tillochmed lite väggar. Det funkade bra på fredagen då det inte blåste, det skulle bli värre på lördagen vilket du kan läsa om nedan. Runt om denna skapelse sattes ett antal tält och en vindtunnel upp. "Vindtunneln" tillhörde den indränkta Värnamoynglingen Henrik Söder, och var en slags avart av ett tält med omisskännlig form. Men sova i den kunde han faktiskt.
Det dröjde inte länge innan flaskor började öppnas och drycker inmundigas. När man klarat av de sedvanliga inhemska tråkningarna och skrattat oss fördärvade åt alla stjärnor som förgyller vår supporterskara var det dags att se sig omkring lite. Jämte oss fann vi östgötarivalerna Kopparslagarna(ÅFF) och Peking Fanz (IFKN), och vi hade riktigt trevligt tillsammans där på fredagkvällen. Sen dök det upp en massa polacker från Pogon Stettin, och förgyllde kvällen ytterligare med inhemsk vodka, söta kvinnliga tolkar och helt enkelt bra fest. Där nånstans tar av någon anledning mina minnesbilder från fredagen slut. Ajajaj.
Lördagen skulle inledas med sömn, men våra vänner Vålerenga från Norge ville annorledes. Man anlände med tre bussar mitt i natten och drog igång en typ tvåmiljonerwattsstereo som drevs av något obestämbart aggregat som förde rent ut sagt ett jävla liv. Ja tillochmed mer liv än Svahn, som var besynnerligt lugn denna natt. Någon mycken sömn blev det inte, och vi skyller vårt fotbollsspelande på detta. Bara så ni vet. Strax innan matcherna skulle börja fick vi förstärkning i form av legenden Mördarn som drog på sig målvaktsstället.
Vi inledde strax efter middagstid mot Peking Fanz. Ett förvirrat East Front 2 inleder med att få en straff, och Malmström förkunnade ivrigt: "Jag tar den, jag tar den, jag sätter den…" men icke. Sen uppträder vi som ett gäng yra, bakfulla och överkörda höns och släpper in tre bollar mot ett gäng som var minst lika dåliga som vi. Kändes det som. 0-3 i första matchen alltså.
Andra matchen var mot ett av de polska lagen – Pogon Stettin. Här inleder vi riktigt bra och tar ledningen med 1-0 genom Lille Skurtz… ja alltså Kurtz som han också kallas. Klart bättre organisation, men polackerna stänker ändå dit en kvittering strax efter målet och sedan orkar vi inte längre och släpper in två till. 1-3 slutar eländet.
Vår bästa match gjorde vi sist mot MFF Support Stockholm. Även här tar vi ledningen med 1-0 på en fin nick av Malmström och vi har bud på något till. Men precis som mot polackerna faller korthuset samman och vi släpper in onödiga bollar. 1-3 här också.
2-9 i målskillnad, och jag tycker faktiskt ändå vi gjorde det bra med tanke på hur få riktiga fotbollsspelare det fanns i laget. Man undrar hur det skulle varit om vi gjort som de seriösa lagen i turneringen: Struntat i drickat, bott på hotell och laddat med pasta hela fredagen? Men svaret på den frågan får vi aldrig, för då skulle det ju inte vara East Front det handlade om, aight? Ett East Front som för övrigt hade stor hjälp av markaflickan Linn och snå… ehh sparsamma KIK som bar vatten. Om den senare kan berättas följande anekdot från första matchen: Skägget Svahn ringer till KIK från tältet för att fråga hur det går i matchen. KIK får syn på Skäggets nummer på mobilen, skakar på huvudet och svarar med orden "Det är dyrt, det är dyrt det här…"
Efter ovanstående debacle kom vi tillbaka till väsentligheterna igen. Efter att flera avarter piggat upp sig med ett dopp i Öresund (ca 16 grader i vattnet) så hamnade vi vid tältet där vi ömsom sov, ömsom skrattade halvt ihjäl oss åt ingenting. Som det brukar vara med East Front alltså. Ett exempel: Söder ligger och slumrar i någon timme och säger inte ett dyft. Plötsligt öppnar han käften och får ur sig: "Nja Robinson-Zingo" utan någon som helst anledning. Man kanske skulle ansöka till nästa år? Eller ännu hellre, få ett TV-bolag att göra en dokusåpa om det här sjuka gänget istället.
När vi inte sov, tvingade i oss ljummen öl eller skrattade så ägnade vi oss åt att laga vårt partytält som konstant blåste iväg. Nja bygga segel. Sen dök Bengan Berg upp med två öl i näven och försvann lika fort som han dök upp. Aningen märkligt får nog sägas.
Till sist kom vi iallafall igång lite, och beslöt oss för att ta oss in till staden för att utforska nattlivet utanför campingen. Tävlingsledningen hade förärat alla lag med fribiljetter till Slagthuset, och sånt ska ju utnyttjas menade vi. Några urballare som t ex Skägget Svahn, Markaflickan Linn, Albinon Simba och Kungen KIK valde istället att fara hem. Nja åka bil flera timmar en lördagskväll.
Kvarvarande gänget stötte på tre vilsna MAIF:are (Sillatrybarna) vars ledare stuckit iväg med fribiljetterna, och då vi i EF är snälla pojkar så delade vi givetvis med oss av våra. Sen tog den gulsvartrödblå röran bussen till city där chockade och skrattande passagerare förärades genom gemensamma sånginsatser. Låtarna hade titlar som "Alla luktar fisk i Kalmarsund" och "Ni gillar Kalmar, ni som inte hoppar". Den senare ramsan fick bussen att gunga ordentligt – både fysiskt och psykiskt.
Efter en helkväll på stan var det slagna och trötta hjältar som for hem till campingen på söndagsmorgonkvisten. Några timmars sömn senare var det roliga slut, tälten åkte ner och EF åkte hem. Hur det gick i turneringen? Vi vann inte. Vilka vann då? Inte aning. Vem bryr sig?
Ska ni med nästa år eller?
