Tankarna som kryper över en ikväll handlar egentligen mest om uppgivenhet. Men också lite om stolthet. När det inte fungerar på planen är det iallafall trevligt att se att supportrarna på Norra Stå inte dras tillbaka till den låga nivå som stundtals rådde tidigare under säsongen. En fråga vi också ställer oss är vad som egentligen är fel på Värendsvallen iochmed att vi har så grymt svårt att ta poäng hemma?
Någon matchrapport blir det inte ikväll, mest tankar och funderingar. För vad ska vi egentligen analysera? Alla som var där såg att vi ägde spelet under en halvlek och skapade två(!) hyggliga chanser under den tiden. ”Två chanser efter att ägt spelet?” säger ni. Ja, säger jag. Så var det.
Vi är nästan kusligt ineffektiva – och som jag ser det lite fega. Trots det fina spelet är det egentligen bara Peter Wibrån idag som verkar vilja ta avslut överhuvudtaget, alla övriga letar i vild panik efter en annan spelare som man kan passa istället för att åtminstone få iväg ett skott på mål. Som kan bli mål. Som kan skapa en retur. Som åtminstone kan få motståndarlagets målvakt att bli lite svettig.
Ta spelare som t ex Patrik Karlsson och Johan Svensson. Idag gjorde bägge två mycket rätt, men har nästan skrattretande svårt att komma till skott. Man tar emot bollen, kommer i läge och – vänder sig med ryggen mot motståndarens mål och söker ett annat läge. Någon annan som kan ta ansvaret. Någon annan att skjuta över anfallet på.
Jag sågar inte laget idag. Viljan fanns där men inte kunnandet. Leif Widén sågar jag inte heller, förutsatt att det fanns goda skäl till att Velic fick lämna planen inför andra halvlek. När han försvann så dog också all tänkbar offensiv.
…Ingen sörjer när vi dör
Ingen ska sakna det vi gör
Ingen vill veta var vi köpt vår forward…
Ovanstående är EF:sk ironi när den är som bäst, hört på Norra Ståplats idag och en ypperlig omskrivning av Raymond och Marias ”Ingen vill veta var du köpt din tröja”.
Nu inser tillochmed jag att det allsvenska återtåget havererat och för en tynande tillvaro vid ett sidospår i närheten av Alvesta. Tough shit. Men vi har sett värre.
Östers IF – vår stolthet, vår ära.
