Det börjar bli dags att tänka på MFF Support Cup 2004, och om allt går väl kommer du att i början av nästa vecka kunna anmäla till dig till en av årets roligaste supporterhändelser. I väntan på detta publicerar vi här på eastfront.net en ”artikel vi minns” från resan 2001. Bara för att ge er en vink vad det hela handlar om…
Nedan följer artikeln i sin helhet:
Det är den 6:e juli 2001. Solen skiner från en klarblå himmel, och vi lämnar Smålands mystiska, granbarrsdoftande och mörka skogar bakom oss. Det existerar två stycken minibussar fyllda till brädden av rödblåmunderade soldater. Målet är ett – Malmös oberäkneliga vidder. En uppsluppen stämning råder i armebussarna; vi vet att det är vi mot resten, den fulla rättens beskyddare mot vilseledd milis. Vi vet att de kommer att komma från alla hörn av norden, iklädda alla möjliga färger. De kommer att gå under organisationsnamn som t.ex.”Änglarna”, ”Kvastarna” och ”Guliganerna”. Vilken chock det skall bli för dem när den östra fronten anländer, det goda möter det inte fullt så goda i ett makalöst debacle som det kommer att talas om i flera veckor.
Vi anländer på fredagskvällen och sätter upp vårt läger. Infiltrationen kan börja. Trots försöket att invadera Kronobergs fästning för ett antal år sedan så samtalas det med bl.a.danskar från Lyngby som intet ont anande faller i östfrontens fälla. Tröjor utbyts, och påstådda vänskapsband knyts. I morgon börjar allvaret. I morgon är det vi – de rödblå färgernas beskyddare – mot världen.
Lördagsmorgonen den 7:e juli kommer, med klart väder och en obeskrivlig värme. Vi har förberett oss på bästa sätt med mycket vätska under fredagskvällen och humöret är på topp. Vi delar upp oss planenligt i tre läger: East Front 1, East Front 2 och East Front Vakt. Medan East Front 1 och 2 strider på dammiga, grusiga slätter sköter East Front Vakt om lägret och intar än mer vätska; som en förberedelse för den hårda lördagsnatten som komma skall. Det är då allt kommer att avgöras – och det vet vi.
East Front 1 erövrar segrar på löpande band, och det ser ljust ut för östfronten. Det första lägret består av seriösa hårdtränande individer som alla ger sitt yttersta för de rödblå färgerna och för Stig Svensson. East Front 2 har ett annat mål – att få motståndaren att tro att det är dem som är de starka, något som senare ska vändas till motståndarens nackdel senare på natten. Alla i East Front 2 är med på detta. En schackspelande yngling från Värnamo missförstår dock hela situationen, och det är på väg att gå riktigt illa ett tag genom ynglingens seriösa ingripanden. Men efter bestående insatser från resterande styrka så inser Värnamoynglingen att hans taktik är fel – och den sanna segerfesten kan börja.
Efter lördagens inledande strider står det klart att taktiken är en fullkomlig succé. East Front 1 får kriga vidare på söndagen, medan East Front 2 får bistå East Front Vakt i lägret. Dagen har totalt sett varit mycket lyckad, inga dödsfall och absolut ingen vätskebrist råder bland deltagarna.
Nödvändig kylning genom regelbundna bad i Öresund hade också uppnåtts, och stämningen i de tre lägrerna som nu sammanstrålade var varm, glad och falskt ingivande. Men det fanns ett problem. En individ som ensam skulle ge sig ut på en fasansfull eskapad och sprida skräck i såväl egna som andras läger. Men det visste vi alltså ännu inte om där vi satt och smidde våra planer inför natten…
Kväll och natt förflyter under närmast ofattbara former. Några ”Änglar” från västkusten försöker mäta sina röstresurser med östfronten, till ingen nytta. Efter ett kort ordkrig tar våra styrkor i med ”Vi skall åka till Milano..” och fienden är eliminerad, krälandes i sina egna skrattsalvor. Arbetet med att knyta falska vänskapsband är i full gång, det samtalas och skrattas överallt och utbyts olika drycker. Efter ett oräkneligt antal incidenter som endast kan beskrivas genom att själv ansluta sig till arméns eskapader nästa år, är det över.
Fienden är bekämpade. Norrmän, danskar, västgötar, hallänningar, skåningar och resterande folkgrupper ligger utslagna överallt. Vi har vunnit, segern är vår. Segerrusiga östfrontare skålar glatt med varandra, och endast små grupper av förvirrade individer med andra färger dyker upp och tas emot med hjärta och värme.
Men det är nu det går snett. Delar av styrkan som under kvällen intagit staden Malmö återkommer till baslägret, och en ensam Bergsnäsyngling drabbas av någon form av sjukdom och terroriserar såväl egna som andras styrkor iförd endast ett par kalsonger (se bildbevis t v). På söndagsmorgonen ligger till sist även det egna lägret i spillror medan ynglingen tar igen sig i skuggan. Det är slut. Över. Förbi.
East Front 1 klarar inte den uppkomna situationen och lämnar söndagens avslutande turnering i ett alltför tidigt skede. Trots detta samlar vi ihop oss, och åker med högt burna huvud hem till Småland med vetskapen om att nästa år – då är det östfrontens år. Och ve den lede fi som lägger ett unket finger emellan.
Som sagt – håll ögonen öppna efter ett anmälningsformulär i början av nästa vecka. Och boka upp dagarna 17-18 juli i din kalender.
