Med anledning av Östers förhållandevis skrala (men ändock stabila) resultat hittills i årets Superetta så börjar allt fler supportrar att ställa sig frågan: Dags att byta spelsystem? Allt fler vill se en återgång till det spelsystem som Öster i princip alltid spelat de senaste åren, nämligen 4-4-2. Vi tänkte i den artikeln resonera omkring detta, och varför Leif Widén och spelarna kommit fram till att 4-3-3/4-5-1 skulle vara deras förstaval inför säsongen.
När Östers trupp började formas i vintras så stod det tidigt klart att vi skulle få ett överskott på bra mittfältare. Spelare som Peter Gitselov, Alexander Steen, Daniel de Stefano och i viss mån även Mikael Thomasson fick inga nya kontrakt och i deras ställe kom talangen Freddy Söderberg och generalen Fredrik Gustafson. Redan 2002 hade vi faktiskt gott om mittfältare, men desto sämre med konkurrenskraftiga forwards. Detta påstående gäller ännu idag.
Leif Widén har tillbringat mycket tid i Norge, dels som tränare och dels som sportchef. Kanske var det där som han fick fallenheten för 4-5-1/4-3-3, ett flexibelt system som skall kunna användas till såväl offensiv som defensiv fotboll. Jag pratade med Leif själv om detta innan säsongen, och han var lyrisk när han beskrev hur det sett ut på t ex La Manga där vi spelat riktigt bra mot några norska lag. Även segrarna mot AIK, Elfsborg och Helsingborgs IF, d v s de ”allsvenska skalperna” skulle ligga till grund till att systemet skulle fungera bra i årets Superetta.
Nu vet vi dock att just de här tre allsvenska lagen vi mötte just nu tillhör bottenskiktet i Allsvenskan, och vad gäller vinsterna över det norska motståndet så inträffade samtliga lite för tidigt på säsongen för att man skall kunna dra växlar på dem. Själv så var jag förhållandevis positiv till 4-3-3/4-5-1 och har så varit – ända fram tills nu. Mitt huvudargument var att med Ottosson som targetplayer centralt högt upp i banan och med två kvicka ytterforwards som t ex Johan Svensson och Daniel Petersson så skulle det kunna bli riktigt lyckat. En stark mittfältstrio i Gustafson, Wibrån och Velic hade vi ju också. Men trots att såväl Ottosson som Svensson inlett serien bra (har betydligt större krav på ”Pettsson” än vad han hittills visat upp) så har det offensiva spelet inte helt fungerat. Faktiskt bara i 30 minuter mot Västerås, som i ärlighetens namn under den här perioden var så pass försiktiga och tama att man faktiskt inte borde dra växlar på det heller.
Jag måste säga att jag förväntat mig betydligt bättre offensiv av Öster än vad vi hittills presterat, och kanske beror detta på spelsystemet. Även om t ex Johan Svensson hittar rätt i mycket så producerar han inga mål, och statistiken säger att han aldrig varit någon större målskytt. Däremot fungerar han ypperligt som framspelare. Problemet är att han aldrig har någon att spela till, det är på tok för ofta som han drivit fram bollen till ett läge där man antingen måste skjuta eller passa och det inte finns en enda Österspelare i straffområdet. Anledningen till detta är flera.
För det första så har de tre mittfältarna i centrallinjen varit defensivt inriktade. Velic som skall fungera som playmaker har ofta kommit fram i inledningarna av matcherna, men sedan blivit lite för försiktig. Gustafson SKA vara defensivt lagd, så där säger jag ingenting. ”Wibbe” däremot borde ju komma fram betydligt oftare, och när han inte gjort så har Widén som en lösning på problemet placerat honom som högerforward. Nu vet vi ju att ”Wibbe” aldrig gör bort sig var han än finns på banan, men det är på tok för mycket resursslöseri att använda honom som forward.
För det andra så har vi inte fått igång det där riktiga kantspelet ännu, utöver Johan Svenssons visserligen fina utflykter på vänstersidan. Högersidan har faktiskt varit rätt tam, vilket märks på att Widén så ofta laborerat med just denna och provat flera olika spelare. Det jag saknar med Östers kantspel är variation. Var är växlingarna med ytterbackarna till exempel? Varken Putte eller Jocke (och för den delen inte heller Pettsson) kommer fram ofta, och när de väl gör det så slutar det ofta i rätt blygsamma tafatta löpningar. Full fart ner mot hörnflaggan utan defensivtänk är vad som borde gälla, då den ytterforward man passerar ska ta det sistnämnda ansvaret. Jag saknar även växlingar in mot mitten, där spelare som Velic och Wibbe måste vara spelbara betydligt oftare. Nu har de i princip hela tiden bevakning i hasorna, och istället för att spela bollen via mittfältet slutar ofta Östers uppspel med en långboll mot Ottosson. Med andra ord faktiskt tjongfotboll, dessutom av den sämre sorten då vi bara har en spelare vi slår de bollarna på…
Med två forwards får vi lite mer alternativ offensivt. Jag tycker att spelare som Söderberg, och på sikt även Axelsson måste ges speltid och förtroende i en forwardroll, och de ströminuter som Ottosson inte är på planen räcker inte för att de skall utvecklas i den takt som vi alla hoppas på. Vi vet ju att bägge har kapaciteten, men det krävs speltid, speltid och åter speltid för att vi skall kunna få igång dem. Låt oss nu leka lite med en 4-4-2 uppställning och hur den skulle kunna se ut:
Kennfors
Jocke K, Jonsson, Thor, Putte K
Wibrån, Gustafson, Velic, Johan S
Ottosson, Söderberg
Tack vare en ändå förhållandevis bred trupp har vi många alternativ överallt. På bänken har vi t ex Pettsson som kan spela egentligen allt från ytterback (jodå) till forward, vi har Gorkss som kan gå in centralt vid behov (och eventuellt också ersätta Jonsson men det är en annan historia), vi har Mattsson som kan gå in till vänster på mittfältet och därmed byta kant på Johan Svensson…
Högerkanten med Wibrån tror jag på. Trots att han varit centralmittfältare länge i Hansa Rostock, så har han ofta spelat yttermittfältare och ytterback i Öster. Visst, han går ofta in i banan men det lämnar bra utrymme för en offensiv ytterback som Jocke (eller Danne P, dagsformen avgör) och kanske kan vi då få igång kantspelet på högerkanten på allvar? Enda problemet jag har är Johan Svenssons förhållandevis svaga defensivtänk, men jag tycker faktiskt att han under de två senaste matcherna börjat alternera sig lite mer (kanske läser han eastfront.net?). Velic och Gustafson centralt är så klockrent det kan bli, en offensiv och en defensiv bra spelare. Och med god hjälp av Wibrån när det blåser tufft på mittfältet så ska vi inte tappa någon defensiv kraft där heller.
Framåt får vi plötsligt två möjligheter, och jag tror att genom att att ha Söderberg som renodlad forward finns det lite fler alternativ när våra duktiga kantlöpare kommit fram och måste bestämma sig för att passa eller skjuta (ur förmodad dålig vinkel). Ottosson fungerar fortfarande som targetplayern av de båda anfallarna, men får ett alternativ lite närmare honom i Söderberg.
Avslutningsvis så vill jag säga att jag inte tillhör dem som anser att Öster ska köpa in spelare i det här läget. Ligger vi för långt från toppen vid serieuppehållet är det en annan femma, då måste något hända – men just nu är vi bara fyra poäng efter. Da nada. Vi kan i lugn och ro ägna oss åt att låta våra unga spelare utvecklas och finslipa detaljerna i spelet.
Och kanske då även hinna med att byta spelsystem – om jag får bestämma.
