Tacka vet jag nyfödde Alexander Larsnäs. Han är lyckligt ovetande om debaclen mot Häcken och Norrköping. Uppkallad efter bolsjeviken Alexander Gitzelov påminner han ändå mest om Leif Widén. Bägge har ungefär lika mycket hår på huvudet och bägge kan ungefär lika mycket om fotboll. Både Alexander och Leif är ganska envisa, bägge skriker när de inte få som de vill och bägge kan helt plötsligt bara somna ifrån allt som händer. Bägge är helt ovetande vad omvärlden tycker och bägge gillar att suga på kvinnobröst. Den största skillnaden är dock att det finns två föräldrar som tycker om Alexander.
Häromdagen när jag satt och tittade på TV dök följande text upp i bildkanten; TV-sändaren i Borås tillfälligt ur funktion. Till vilken nytta då kan man undra. Boråsarna hade säkert redan märkt att något var fel och kunde heller inte ta del av meddelandet. Alla vi andra, som kunde läsa texten, struntade att det var strul i Borås. För övrigt är TV-sändningen inte det enda som för tillfälligt är ur funktion i Borås. Nästa år ser jag återigen fram emot att bevittna det heta derbyt mellan Elfsborg – Norrby. Inte alls omöjligt eftersom Norrby leder 2:an. Andra spektakulära matcher i superettan kan bli Forward – Örebro och Högaborg – Helsingborg.
Vallens vaktmästare har fått utstå spott och spe för vanskötsel av gräset. Jag vill nu ta dom till försvar. Att vara ägare eller brukare av en gräsmatta är minsann ingen sinekur. Min plätt mäter ca 30 kvadratmeter och inte ens den är i spelbart skick. Där finns i och för sig mer gräs än vad som finns på hela Värendsvallen. Detta beror mest på att jag sällan klipper mattan. Jag funderar att göra en Sundsvallare och lägga ut konstgräs. Tänk er vad smidigt, aldrig behöva klippa gräs eller plocka maskrosor mer. Man får dock vara försiktig när man ska grilla.
Jag har varit ute och paddlat med ett par kollegor från Östregårdskolan. Vi paddlade lugnt och stilla och njöt av den fina naturen tills slutmålet uppenbarade sig. Då steg djävulen in i våra kroppar. Vi paddlade som besatta för att komma först i mål. Medelålders låg- och mellanstadielärare, unga fritidspedagoger och administrativ personal – alla såg detta nu som en ren tävling istället för en fridfull kanottur. I stridens hetta började vi knuffa vi till varandras kanoter med paddlarna. Med en kraftfull stöt sänkte jag de värsta utmanarna. Allmän glädje spred sig bland mina kollegor. Det såg minst sagt roligt ut när två vuxna personer står på botten av en å med en upp och nedvänd kanot vid sidan av sig. Extra roligt var det att se dom dyka ner till botten för att hämta upp telefoner och dyra kikare. Så här i efterhand kunde prylarna lika gärna fått ligga kvar på botten eftersom de numera funkade lika bra som Östers försvar. Om jag har dåligt samvete – inte ett uns, min kanot vann ju spurten.
Jag vill passa på att tacka GAISaren Lars-Henrik Enered. Han har skänkt livet en gnutta ljus i allt mörker. Först orsakade han en straff efter 81 minuter, sedan nickade han in ett självmål med fem sekunder kvar att spela. Snacka om idiot. I den glädjeeufori som utbröt efter matchen minns jag mest den fötti-åriga mannen, vi kan kalla honom Peter, som helt hysterisk gör en obscen gest i 20 sekunder med skakande överarm mot sittplats publiken. Tänk vad fotbollen kan locka fram det bästa ur människor.
Som avslutning har jag ett sätt att lösa Widénproblemet. Det är att rösta på honom i EU-valet. Kan Berlusconi så kan väl Widén. När vi ändå är på gång kan vi väl också skicka både Rydén och Löfqvist till Bryssel. Låt Kuno ta över hela skiten.
Ta hem full rätts!
Stefan Lindstig
