Idag vaknade man till fågelkvitter, klarblå himmel och strålande sol. Efter att ha ruskat av sig den logiska huvudvärken var egentligen det allra första man tänkte: Vilken tur vi hade igår. Kanske borde vi t o m skämmas för att vi bestal GAIS på två poäng. Men världen är inte alltid rättvis, så varför skulle fotbollen vara det?
Den här artikeln får tjänstgöra mer som en reserapport än matchrapport. På något sätt måste vi ju ta fram vilken oerhört lyckad resa vi anordnade igår. Allt bara föll på plats, och så här efteråt minns man ju inte om man stod med mössan i hand och bugade inför dem som såg til att göra det möjligt. Tack som fan i vilket fall.
Vi började resan i ett rasande tempo med endast två korta stopp och inga bensinmackar eller liknande. Helt klart att föredra om man frågar mig. I bussen roade vi oss med en auktion på Österlampor, fyndiga t-shirts där speciellt en med texten "Finn ett fel" blev särskilt bejublad och säkert dyker upp i shopen framöver. Pengarna till EF Tifo…
Stämningen i vår buss var fantastisk, och alla var liksom så där eniga – vi kan bara inte förlora idag. Det gjorde vi inte heller.
Väl framme i Göteborg styrde vi stegen från G:a Ullevi där bussarna parkerats till Bryggeriet på en soldränkt aveny. Något av det bästa Göteborg har att erbjuda? Ja alltså – Avenyn en fin kväll alltså, stället Bryggeriet har jag… lite för märkliga upplevelser ifrån för att egentligen kunna kommentera. Man kan beskriva det så här: Jag blev anklagad för att ha kastat en öl och vara alldeles för berusad för att bli insläppt någonstans. Nåväl, sa jag och några andra som var lika förvånade som jag gick tvärs över gatan och satte oss på det utestället istället. Tragiskt? Inte för min del. Det var både billigare och trevligare på det andra stället…
Vi lämnar de upplevelserna nu, och tar oss till matchen. Insläppet var bra arrangerat, ordningsvakter och poliser oerhört trevliga. Tycker att man ofta glömmer att nämna våra egna supporterpoliser som följer oss land och rike i runt och deras motsvarigheter – speciellt i Göteborg där det alltid är lungt, sansat och rättvist.
Själv matchen var däremot inte särskilt vass. Vi hade ärligt talat knappt någonting i första halvlek, och hade förtvivlat svårt att skapa målchanser. Planen kan vi inte skylla på heller, tyckte det var dels allmänt dålig rörelse på rödblått idag. Men GAIS ska ha heder av en stabil insats och ett bra försvarsspel.
I andra halvlek rasar det totalt. Söderberg kommer in istället för Velic (Velic småskadad?) i 51:e minuten, men det hjälper inte till offensivt. Istället agerar vi som yra höns i försvarsspelet i den 54:e minuten när Patrik Elmander tillåts i princip obevakad sätta 1-0 för GAIS. Så meningslöst. Och när GAIS utökar till 2-0 nio minuter senare så inser vi att den här matchen kommer vi att förlora.
Eller gör vi inte det?
GAIS gör ett klassiskt misstag som drabbar lag med lite dåligt självförtroende, jag har själv sett Öster göra detsamma hundratals gånger som det känns. Man backar hem, beslutna att försvara sin efterlängtade seger till varje pris. Igår gjorde man det, och Öster kunde därmed flytta spelet till deras planhalva och skapa några chanser. Först ramlar Fidde Gustafson i straffområdet, och vi får straff – bara en sån sak! Macke Jonsson sätter 1-2 lugnt och behärskat och klacken skanderar "ALDRIG ALDRIG ALDRIG GER VI UPP". Det gjorde inte Öster heller. På övertid, precis innan domaren skulle till och blåsa av GAIS första (och rättvisa) hemmaseger så kommer ett inlägg från höger in mot Ottosson, en GAIS spelare hinner emellan och nickar bollen… bakåt? Det förmodade rensningsförsöket slutar i en vacker lobb över GAIS-målvakten och vi har kvitterat. På ett självmål och en billig straff.
Det är därför jag skrev så där längst upp, att kanske borde vi skämmas idag. Men det är faktiskt bara som jag skriver. Jag skäms inte ett dugg.
Trots en rejäl hyllning av spelarna ordentligt efter matchen ville Östersupportrarna inte gå hem. Efter några minuters taktfast skanderande dök dem upp: Fidde, Thor, Wibbe, Söderberg… och inte minst Peter Kennfors som på sedvanligt vis hyllade den rödblåa klacken som satte klart mest färg på tillställningen. Det är oerhört uppskattat att spelarna tar sig tid att komma ut och prata med sina supportrar på det här viset.
Resan hem är ett töcken i auktioner, skratt och gemenskap. Precis som det brukar vara på resor med det här underbara gänget.
