Jag är lyckligt lottad. På något sätt har jag lyckats producera två barn till denna värld. Med hjälp av blommor och bin har jag tillfört Rottne två blivande stjärnor (inom valfri sport, bara de genererar pengar) som är 6 respektive 2 år gamla. Men allt är inte en dans på Värendsvallen. Denna krönika är dels en hyllning till mina barn, dels en beskrivning av hur jobbigt det är att vara en farsa. Om 15 år skall jag delge mina barn den här texten. Kanske kommer de då att uppskatta sin uppväxt ännu mer. Kanske kommer de att förakta mig. Kanske kommer de bara att rycka på axlarna.
Barn är ett folk och de bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl.
Båda mina barn har givetvis varit och sett på Öster när de spelar. Men, och det här är jäkligt tufft, en av de har inte varit imponerad. Dottern som är äldst har hängt med två gånger, båda gångerna har hon velat gå hem i halvtid. All medhavd fika brukar vara slut runt halvtidsvilan, vilket gör att andra halvlek måste genomlidas utan att ha något att göra! Jag försöker förtvivlat få henne att lära sig Österspelarnas namn utantill. Lönlöst förutom Luddes namn eftersom hennes nalle heter så. Till råga på allt tycker hon att Östers dräkter är fula och har därför en gång hejat på Brommapojkarna till pappas förtvivlan. När hon sedan frankt deklarerat att det roligaste på matcherna var när ”Klappa händerna när du är…” genljöd vallen vid hörnor, gav jag upp. Hon får växa till sig, en dag kanske även hon skådar ljuset.
Sonen däremot har jag stort hopp om. Redan som nyfödd tog jag med honom på en match. Nu sov han förvisso sig igenom hela matchen, förutom när Öster gjorde mål och hela vallen exploderade. Då han vaknade till och skrek med. I förtvivlan, men skrek gjorde han. Eftersom det var mot Ängelholm den 13 Juli 2002 blev det 4 förtvivlade skrik.
Sonen har inte bestigit läktarna på vallen sen dess, men i år skall han med vare sig han vill eller inte. Vi sitter framför tipslördag han och jag och övar på att klappa händerna på rätt ställe, bua åt domaren samt hoppa upp och ner när rätt lag gör mål.
Där sker det farliga tågöverfallet ibland vackra kvällar när månen är gul
Efter att ha misslyckats fatalt i att få dottern intresserad av att gå på Östers matcher försöker jag få henne att åtminstone titta på sport med mig. Så varje morgon, innan skolor och jobb tar vid, sitter vi framför tv:n och kollar på nyheterna. Det har väl lyckats sådär. Hon har suttit där och tittat men inte med allt för stort intresse.
Sedan kom droppen. Under några veckors tid visades slaget Roma – Lazio, Bertuzzis överfall, Pantinis död samt andra hemskheter som inte hör hemma i idrotten. Dottern, som har huvudet på skaft, frågade ”Varför gör de så där?”. Jag vet inte svarade jag, ”men de är ju vuxna, precis som du?”. Vad svarar man på det? Att bräka fram att en del människor är så hängivna sitt lag att de blir dumma i huvudet hjälper inte. Att det finns rötägg överallt hjälper inte heller. Barn är allt annat än dumma, de vill ha ett svar som verkligen övertygar dem. Det gör inte ovanstående. Så nu har jag gett upp sporttittningar med henne för ett tag.
Sonen tycker om sport, alla möjliga former av sport. Han kan genomlida en hel sändning av matchen Crystal Palace – Wolverhampton medan jag dör av tristess i soffan. Backhoppning från Falun är högtidsstunder för honom. Eftersom barn inte mår bra av att se på alltför mycket på TV är jag tvungen att selektera ut farliga sporter. Sporter som hästhoppning, curling, bandy och innebandy är strängeligen förbjudna. Då får han leka med sina pryttlar istället.
Där fann en flicka en festlig grimas som hon provar
När det gäller att utöva sporter är jag vid gott hopp när det gäller dottern däremot. Redan vid så unga år har hon prövat på 4 olika sporter. Det började med gymnastik, vilket hon fortfarande håller på med. Sedan har det fortsatt med simning, konståkning och nu senast friidrott. Och där är hon en klippa, hon springer som en gasell, hoppar som en känguru och stöter som en överfriskad försäljare på Scandic. Kanske kan hon bli en ny Carro. Jag skulle inte ha något emot att följa med på resor till Monaco, Berlin, Wien och varhän Golden League utspelar sig.
Sonen däremot är en besvikelse, visst tycker han om att sparka på bollar. Men det han tycker bäst om är att använda någon slags tillhygge och slå på bollarna. Gud bevare mig om han börjar med bandy. Aldrig att jag står vid Åby bandybana och fryser tasken av mig när det är träning eller match. Sport skall bedrivas på ställen där det är varmt.
Kanske blir han golfproffs om jag har tur, men han föredrar att skjuta mål genom dörröppningar istället för i koppar, så det verkar tufft.
Tyvärr brukar holmgångarna med klubban och boll sluta med att han pucklar på allt möjligt. Kanske blir han huligan? Jag vet inte vad minimiåldern är för att anmäla honom till Påvelsgård Ultraz, men han kanske kan få bli en hangaround till att börja med.
Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket
Rottne/Åbys försäsong rullar vidare. Första träningsmatchen mot Tolg lovade gott, en enkel promenadseger. Måhända att bondfruarna i Tolg inte släppte ifrån sig alla bönder till Tolgs lag, men en vinst är en vinst. Så det var med tillförsikt vi åkte nästgårds till Lammhult för att visa dessa bönder var skåpet skulle stå. Men icke. Efter att århundradets sämsta match utspelats stod vi där som förlorare. Förlusten skrevs till 2-3, och det skall vi vara glada för. Det var således ett stukat gäng som åkte på träningsläger till Blekinge och den legendariska brunnen. Solen strålade mot oss under två dagar, även vinden var där och mottog oss med lätt kulingvarning. Gräset var gult men träningarna genomfördes med glatt humör, ett besök på brunnens spa genomfördes till det facila priset av 120 riksdaler. I det ingick absolut ingenting extra utöver badning och bastning. Samma sak kostar ca 40 spänn i Växjö, fast utan något spa förstås. Jag har alltid undrat vad spa står för, nu vet jag. Spa är en omskrivning för 80 spänn.
Träningsmatch genomfördes mot nedgraderade Gnosjö på den värsta åker Ronneby kunde uppbringa. Förlusten slutade vid 6-0, tränaren berömde oss ändå. Så det är en trött, fattig men ändock glad skribent som nu väntar på seriepremiär.
Sista ordet:
Todd Bertuzzi i Vancouver Canucks blev framröstad som klubbens mest lovande spelare. Inom vilken kategori då? Fegaste pååkningen bakifrån? Sicka jäkla pannor.
I mitt förra veckobrev skrev jag att superettan skulle vara i full gång när mitt nästa veckobrev publicerads. Vilka usla skribenter vi har här på eastfront.net.
Men skam den som ger sig. När jag nästa gång skall förpesta er tillvaro med ett veckobrev är Superettan i full gång. Det är nära nu boys.
Vill man känna sig snuskigt rik kan man hyra en badrock på Spat i Ronney, kostar endast 45 spänn.
Efter att ha läst och hört om Östers IF imponerande försäsong, bestämde jag mig för att åka ner till Loverslund för att se Kalmar FF få pisk. Jag var nyfiken på att få se den, numera, stabila backlinjen. Att äntligen få beskåda den hejdlösa offensiv som 4-5-1 skapar. Och framför allt, få beskåda Atibas ersättare Fidde G. Av allt detta bidde det inte en tummetott ens. Det verkar fullständigt livsfarligt att ha med mig på träningsmatcherna.
Ramsan Lasse åker ur igen som ekade i Loverslund var finurlig. Den fick även ett erkännande i SMP. Och nog tyckte jag allt att Nanne såg vettskrämd ut när han förstod innebörden i de orden.
Vad fanns Kalmar supportrarna i genrepet mot Öster?
Fakta: Loverslund ligger 1-
2 mil från Kalmar och ca 8-9 mil från Växjö. Öster har vunnit supporterkampen på K.O. Detta redan innan säsongen har börjat. Undrar om Öster är medvetna om vilken fantastisk, fanatisk, galen klack de har.
Saknaden efter Ludde Pungs hårlösa flint är stor.
Arsenal, Real Madrid och Milan. Tunga namn som försvann ur CL. Jag undrar hur många dagar det tar innan Svennis nämns som ersättare för alla tre klubbarna.
Simon Bank på Aftonbladet går från klarhet till klarhet. Gårdagens krönika om Milans förlust är helt klart läsvärd.
Glad påsk alla Östersupportrar.
