Jag har anat det ganska länge, men det var först i fredags det stod helt klart för mig. Saker och ting är inte längre som de en gång var – tiden är kort sagt ur led!
Det började med att jag förirrade mig till St Eriksplan där jag genast blev hungrig. Hittade en lagom folktom lunchrestaurang och beställde en tortellini med så mycket grädde som möjligt. Dö kommer jag att göra förr eller senare, men aldrig av näringsbrist.
Satte mig vid ett bord för två och bredde ut min kvällstidning för att läsa senaste nytt om vem som har brutit ihop bakom en schlagerscen nånstans, eller om E-type möjligen på nytt har fått blod i klubban av fel sällskap.
Strax intill fanns ett sexmanna-bord, och där satt lika många rejäla arbetar-karlar som alla såg ut som levande reklam för blaklader. De åt förstås biff med pommes frites allihop, de var orakade; snusdosor låg utspridda på bordet och texterna på ryggarna skvallrade om att de arbetade med VVS. De var väl kort och gott rörmokare. Jag kände en rörmokare en gång, han drack gin rent till frukost, även när någon lagt en snorloska i glaset kvällen innan. Såna är stolta arbetare i allmänhet och rörmokare i synnerhet. Om nu inte tiden hade varit ur led, vilket den är. För plötsligt säger den röris som ser mest elak ut:
– Såg ni konståkningen i går kväll?
Jag satte tortellinin i halsen. Det måste ha varit ett skämt! Men den ene efter den andre svarade jakande på frågan och på det följde olika teorier om vem som skulle ta hem det hela och berömmande kommentarer om diverse mollbergare och trippla axlar. Och det skulle bli värre ändå. För efter en stund säger en annan i det tuffa grabbgänget:
– Min mamma har namnsdag på tisdag.
Har du nu äntligen begripit, käre läsare, att tiden verkligen är ur led? Rörmokarna på lunchrestaurangen var ju rena parodin på brandstationen i Nile City. Dessutom var grabbarna modernare än jag nånsin kunde ana, för när jag kom hem gick jag till almanackan på köksväggen och såg att den som har namnsdag på tisdag är Holger. Om tiden inte vore ur led så skulle rörisar runt om i landet inte prata konståkning över lunchen, de skulle inte offentligt bry sig om föräldrarnas kommande namnsdag och de skulle – framför allt! – inte ha mammor som heter Holger.
När vi nu rimligen är överens om att tiden är ur led, återstår frågan vad det i sin tur betyder för Öster. Själv har jag ganska länge varit helt säker på att vi när som helst åker på en avgörande långtids-skada, t.ex. på Otto eller Fidde eller Wibbe. Men nu när tiden är ur led så kanske det blir precis tvärtom… förutsatt att jag hade rätt i mina farhågor från början, förstås. Annars kan tecknen i skyn vara början på ett riktigt elände, och 1-4 mot Kalmar bara första kapitlet i berättelsen om Östers väg ner på andra sidan Växjö BK. Jag undrar om det finns någon som är bättre än jag på att måla fan på väggen. Det är så att tapeten inte längre syns.
Nåja; det där brukar gå över bara säsongen kommer igång. Hörde förresten att en stor stark kostar 29 spänn på Sports. Alldeles för mycket tycker jag som föreslår ett omedelbart byte av supporter-pub. I Camps Bay utanför Kapstaden finns ett kanonställe som heter nåt liknande faktiskt. Och där kostar ölen tre spänn!
Ja, nu vet jag att de mest inskränkta av er invänder att själva resan t.o.r. tillkommer, men då har ni inte tänkt långt nog. Det är bara en fråga om hur hårt partyhatten är nerdragen över öronen. Låt oss räkna på saken:
Vi tar Ola P och Söder som exempel. Om de trycker i sig 300 öl eller cider var inför en match så kostar det 8.700 per person på Sports. Om de i stället drar till krogen i Camps Bay så kostar själva resan 7.500, och drickat 900, totalt 8.400 – en ren vinst på 300 spänn, för vilken de kan köpa taxfree att hälla i sig efter matchen, så blir vinsten ännu större. Dessutom är själva processen så tidsödande att de kan gå från match till match utan att varva ner emellan. Och flyger dom med South African Airlines så samlar dom bonuspoäng via SAS, som med fördel löses ut när det är dags för oss alla att dra till Milano. Kort sagt har Ola P och Söder m.fl. enorma möjligheter att få se världen till ingen extra kostnad alls, medan övriga EF-are sitter med skygglappar på Sports i Växjö.
Avslutningsvis kan jag meddela att jag vill att det börjar nu.
