Jag läste att solen gick ner på norska Svalbard den 26 oktober, ungefär parallellt med att Stadionpubliken fyrverkerifirade ÖIFs uttåg ur Allsvenskan. Häromveckan gick den svalbardska solen upp igen efter en vinterlång natt.
Under denna långa, mörka vinter har vi förlorat tre av våra största: Stig Svensson, Fredrik Åkesson och Atiba Hutchinson – tre förluster som väl ärligt talat var ganska oundvikliga, förr eller senare. Den förste och den störste av dem var givetvis den i februari bortgångne legenden Stig ”Mr Öster” Svensson. Det är helt enkelt en sannsaga hur han lyfte en förening från landets lägsta serie upp till fyra SM-guld. En bravad som sannerligen aldrig kommer att återupprepas. Ett annat lag har vunnit SM-guld som nykomling (IF Elfsborg). Inga andra än Östers IF har dock vunnit SM-guld under sin allra första säsong i landets högsta serie. Om man bortser från den första säsongen svensk fotboll genomförde. Och det gör man. Inte heller den bravaden kommer att återupprepas.
Jag intervjuade Stig brevledes för mitt gymnasiala specialarbete (kallat ”Östers IF 1968”) och kan nu rama in intervjupapyrusen med Stigs underbart kronobergska, och lite fyrkantiga gubbkråkfötter som han avslutade svarsbrevet med ”Länge leve di röe jävlarna! (se min bok)”. På tal om Stig vill jag citera den julsaga jag skrev i mitt veckobrev inför julen 2003. Vissa delar av den kommer nu i ett nytt ljus. Orden bevingas som fjärilen en dag i juli.
Då stod Stig Svenssons ängel plötsligt framför dem och Stig Svenssons härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran och samtidigt beundran. [ – – – ] Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor vanställd klack som prisade Stig Svensson: ”Ära i höjden åt Stig och på jorden fred åt dem han har utvalt.” När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade farmarna till varandra: ”Låt oss gå in till Växjö Stad och se det som har hänt och som Stickan har låtit oss veta.”
Vi är många som finner ett stort tomrum där Stig levde. Österheten i mänsklig form finns inte med oss längre. Men som den danske författaren Peder Låle en gång skrev: ”Allt som föds ska också dö”. Dock: länge leve Österliret – och genom hans livsverk lever minnet av Stig. Bättre en livsverk än ett hafsverk.
I mitt förra veckobrev efterlyste jag fler roliga EF-minnen. Här kommer ett gästspel av Jesper ”Kongo” Lindahl inom det området:
”På väg hem från Stockholm efter uppflyttningsmatchen mot Cafét så sitter Ola.P jämte en EF:are som är på sin första resa någonsin. När Ola.P ska till att ta fram sin, låt oss för enkelhetens skull säga, tredje liter vodka för dagen, så hoppar bussen till och nära halva vodkans innehåll hamnar över nykomlingen varpå Ola.P konstaterar ”det var inte grannt dö” och dricker lugnt vidare jämte sin vodkadränkte supporterkollega.
I Landskrona stannar bussen före avspark i centrum för att alla ska kunna införskaffa sig en bit mat. Två supportrar är fast beslutna att till varje pris finna en pizzeria som är öppen denna söndag eftermiddag, vilket av någon anledning inte är lätt. Till slut hittar de en men inser att det bara är några minuter kvar till bussens avgång till Landskrona IP. Då bestämmer de att den ene springer till bussen för att få den att vänta fem minuter till medans den andre tar med pizzorna till bussen. Det som inträffade var att den som skulle springa, sprang vilse i det ”jättestora” centrum som finns i Landskrona och missade bussen medan killen med pizzorna hann dit i tid. Supporten som missade bussen har en öl i handen från puben han besökt innan han insåg sitt pizzabehov och ställer sig med ölen i näven mitt i vägen och lyckas efter många försök att få en bil att skjutsa honom till matchen. Han når arenan fem minuter innan matchstart. Dock blev denne EFaren pizzalös då den andra EF:aren käkat upp pizzan på vägen till arenan.
Ola.P försov sig till en bortamatch och då denne person är en legend i EF så kör givetvis bussen omvägen runt dennes bostad för att plocka upp honom. Efter ca 20 minuter kommer en yrvaken Ola.P till bussen och ryktet säger att han lämnade in ett tips innan han kämpade sig ner till de 50 väntande i bussen.”
Några nya punkter som skulle kunna ingått i en ”Vanställt och vanskapt 4” dök inte oväntat upp under den senaste lyckade resan med East Front – nach Rostock unt geback för två helger sedan. ”Mördar´n”, som sitt smeknamn till trots är en av de roligaste och en av många trevliga EFare, konstaterade vilken otrolig sammanhållning och mer eller mindre hjärtlig humor som genomstrålar EFs olika sammankomster och resor. Kan man ta sig en ironisk pik (genom att exempelvis svara ”ah ah ah”) emellanåt så kan man inte vantrivas i vår supporterklubb. Under tackresan för att vi ”feck tebaka Webbe” kan det också konstateras att det går att diskutera med supportrar i forna DDR trots att de generellt sett talar dålig eller ingen engelska alls, att man ofta upptäcker en minibusspunktering på en färja först när man ska köra av färjan, att svarta hattar både röker och klättrar som kvinnor, att det går att bunkra sönder en minibuss med öl och ändå köra den hem till Kronoberg, att människor med svart och vitt skilda politiska åsikter kan komma överens under två intensiva dygn, att en norrman är välkommen in i gemenskapen trots Geir Frigårds trenne mål på Öster i UEFA-cupen 1993 och att man kan få väldigt roande sms från en särskrivande mattförsäljare. Med det sistnämnda syftar jag på rapporten från Östers pyrrhusförlust i Farum där Gamla Upsalas Robot, Denis the *enis och Pete Wibration fick lämna planen. Texten ”av säker hetssjäl fick de gå av Från Mattan”. Den omedvetna sammansmältningen där avsändarens signatur kommer med i den avslutande meningen är prisvärd i sig. Det riktigt stora är dock det faktum att de tre spelarna helt säkert alltså fick lämna mattan av ”hetssjäl”. Man kan skapa sig en inre bild av hur Velic´ likt en vild mustang hetsade upp sig för mycket efter att ha fått hoppa in i rodeons strålkastarljus och sparkat vilt bakut. Med liv och lem som en man med man sänkte han den gamla lammhultsbon som i sin tur blev en furiös furie som båd´ löpte amok och gick bärsärk. Mattsson klev då in i puräkta tillstånd av hetssjäl (troligtvis besläktat med den gamle Kongahälla-keeperns omtalade panikångest), vilket så småningom spridde sig till de övriga två. Med ett trippelbyte placerade Life Wildey därför trion i stora nedlugningskarantänboxen. Tänk så roligt man kan ha det när man ölstinn läser ett textmeddelande på en ostkustflickas mobiltelefon.
Samme gosse drog av följande harang i forumet samma helg: ”Först vann Modo sen vann HV med 10-1 och nu leder modo med 4-0 Denna kvatsfinal serie mellan MoDo – HV71 är helt särstäld. As gamade säsrställda mösställda särstukade mas gris as gamade surbuk HELVETE. BRYT IHOP.” Tack för den, tack för den, tack för den. Hö hö hö.
Sedan Rostock-resan har några EFare även hunnit åka till Hamburg en gång – och den enda gången missade Ola.P matchen inför 40 000 åskådare eftersom han förvillade sig till St Paulis Arena istället. Men det är en annan historia.
Spelade nyligen hem ännu en serieseger för Öster på svåraste svårighetsgraden i gamla hederliga Fifa –98, personligen omredigerat för att återigen kunna stöta på Superettanmotstånd. I bortamatchen mot Gais producerade Östermaskineriet nio mål. Dessvärre gjorde Patrik Elmander två mål för grönsvart. Östers målskyttar: Anton Ax
elsson (4), Denis Velic´ (2), Andreas Ottosson, Johan Svensson och Fredrik Gustafson. Det kan noteras att ”Anton Guldfot” gjorde de fyra målen under ett inhopp med en halvtimme kvar. Borta mot Västerås språngnickade Kaspars Gorkss in 4-3 på övertid. Hemma mot VSK blev det däremot en skandalös 0-5-förlust(!).
”Vi hade en gång en hund, dess namn var Hans Eklund. Men det var för länge se´n, så länge se´n. Svara mig nu: ´Var är den nu?´ Jag bara undrar: ´Var är den nu?´” (jaja, men nu rimmar det åtminstone..)
För några år sedan hängde jag upp mig på att Halmstad BK hade nästan enbart spelare med ”son-namn” i sin trupp, t ex Gudmundson, Andersson, Svensson. På den tiden briljerade vi i ÖIF med namnlegender som Gullqvist, Silvasthi, Valentin Foncham, Hasselberg, Camper, Makan Sigbjörnson, de Stefano, etc. I dagsläget har Öster nästan hamnat i ett namnmässigt HBK-läge. Vi har i och för sig blivit av med ”söner” som Watson, Newson, Ernstsson, Samuelsson, Persson, Hermansson, Magnusson, Pettersson, Thomasson och Hutchinson. Men bortsett från målvaktsposten kan en laguppställning i år se ut på det här sättet (3-4-3):
Karlsson – Jonsson – Nilsson
Pettersson – Gustafson – Mattsson – Karlsson
Axelsson – Ottosson – Svensson
Som en värendsk tsunami ska denna skara rödblå söner svepa in över landet 2004. När Atiku, Juma, Axberg, O´Brien, Still-Bild, Dixon, Rio de Stefano och de andra minst anar det sväljer denna svennevåg allt med Hull (City) och hår. Detta för att hedra minnet av Stig och hans ”Svenssons IF”.
…och var tog Ebba Blitz vägen förresten, EF Rottne?
Slutade skriva i forumet när jag nått 1000 inlägg. Det finns andra som måste få komma till tals nu – en del registrerade användare ligger ju fortfarande kvar på 0 inlägg. De måste ha det svårt att få till det. Kan se framför mig hur användare som Mats Larsnäs, ”Östers_enda_huligan”, min egen syster Gabrielle, ”Judge Dregg” och ”kupanfrizon” dag ut och dag in sitter och formulerar om sig, vänder på ord och försöker bringa fram mod nog för att trycka på den fruktade skicka-knappen för första gången. De kanske är rädda att skriva något fel, kanske som i något av två felbrukade uttryck jag brukar reta mig på:
”vi måste peppra Johan Mattsson så att han känner att han vågar göra den där avgörande sulfinten” (istället för korrekta ”peppa”)
”nä, tycker om Kalmar gör inte jag hellre” (istället för korrekta ”heller”).
Hur som helst; jag har funnit en ny favorit i forumet, något som jag faktiskt aldrig lagt märke till förut. Visa nya inlägg sedan ditt senaste besök klickar jag nu på från forumets index och når fram till en ren och fin sida med enbart för just mig olästa inlägg. Dessutom samlar sidan olästa inlägg från de olika delforumen. Tack för den, Dr Z!
En av flertalet traditioner i mina sådana här alster är att citera, analysera, förvränga eller vanställa låttexter, ofta sådana av Kent. Den här gången är det bob hunds tur. Reseansvarige Gerhard Söders/Henrik Schröders hjältar som även har gjort KFF-slagdängan Upp, Upp, Upp, Upp, Ner. Den här låten heter i original kort och gott Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag; tror jag. Den passar fint på festivaler såsom den i Roskilde. Där såg jag dem en gång framföra den och hittade därefter hem till Mark Newson Camp.
Allting värker: Så otagbart
Lite damlag, Så oslagbart
Glädjen svår på nordliga planer att kontakta
Blir lätt man somnar här där allt går så sakta
Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte tror vi går upp direkt men det gör jag; tror jag
I Superettetoppen bara goda tankar flyger
Här på Staglamarken krymper dom och smyger
Norra Ståplats: Årets ställe
En smällkaramell åt den alltför snälle
Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte tror vi går upp direkt men det gör jag; tror jag
Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte tror vi går upp direkt men det gör jag; tror jag
Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte tror vi går upp direkt men det gör jag; tror jag
Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte tror vi går upp direkt men det gör jag; tror jag
(och så vidare)
Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte gillar Superettan men det gör jag; tror jag
